Ung yogalärare: ”Du kan hitta din dharma i alla åldrar”
Ashley Turner
För Tabay Atkins kom insikten om meningen med livet lite tidigare än för de flesta.
Det var en ren lyckträff när sex år gamla Tabay Atkins fick sitta med en bunt målarböcker i yogastudion San Clemente i Kalifornien.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Hans mamma, Sahel Anvarinejad, hade just avslutat sin behandling för None-Hodgkins lymfom och besökte studion för vad hon trodde var en fikadejt med Carolyn Long, en vän till en vän som skickade otaliga texter och epostmeddelanden med stödjande och inspirerande ord under hennes cancerbehandling.
Long hade bett Anvarinejad att träffa henne i studion utan att exakt klargöra vad de skulle göra mer än att dricka te.
– Jag hade bara varit cancerfri i två veckor när jag gick in i yogastudion den kvällen, och jag kände jag mig väldigt skeptisk till yoga, säger Sahel Anvarinejad.
– Jag ville bara springa ut därifrån. Men något sa till mig att stanna.
Yogalärarens lömska plan
Carolyn Long hade en plan – om än lite lömsk.
Vad var chanserna att Anvarinejad skulle föreslå ett möte precis den dagen då hennes yogalärarutbildning började?
Var inte det ett tecken på att det var menat att hon skulle delta i utbildningen – och lära sig hur yoga kunde vara en del av hennes läkande resa efter cancersjukdomen?
Anvarinejad kände ett stort motstånd. Hon hade aldrig provat yoga förut, och nu skulle hon plötsligt gå med i en lärarutbildning?
Men Long var ihärdig och Anvarinejad anmälde sig till slut – om än lite motvilligt. Inför den andra klassen försökte hon dra sig ur eftersom hon inte hade någon barnvakt för sin unga son.
En liten hjälpreda till mamma yogaläraren
”Ta hit honom!” uppmanade Long henne med eftertryck.
På det viset hamnade Atkins i yogaklassen, sysselsatt med de många målarböckerna. Den dagen var Atkins emellertid mer av en iakttagare än någon som satt fördjupad i teckning.
Unga yogalärare förändrar världen
Strax började han anlitas som en hjälpreda, och han delade ut bolster och block till de yogis som behövde.
Sedan började Atkins även prova några av de positioner han såg.
– Jag började träna med min mamma några dagar i veckan, säger Atkins, nu 14 år.
– Hon bad mig att påminna henne hur hon skulle göra vissa av positionerna, och jag visade henne. En fantastisk förändring skedde i min mamma under hennes utbildning. Innan hon började med yoga, var hon ledsen och rädd och hade minskad rörlighet på grund av den intensiva kemoterapin.
Efter yogautbildningen var hon glad igen och tillbaka till sitt gamla jag, om inte ännu bättre.
Vill börja lära ut yoga
Medan de flesta kanske skulle ha nöjt sig med att ha fått tillbaka sin mamma till det normala, ville Atkins ha mer: Han ville bli certifierad för att kunna lära ut yoga.
– Jag ville hjälpa andra människor på det sätt som yoga hade hjälpt min mamma. Det var så många människor på sjukhuset som låg i sängarna bredvid henne som inte ens visste vad yoga var för något. Jag tänkte att om jag kunde dela med mig av denna fantastiska yogapraxis, så kunde andra också hitta samma typ av läkning och lycka, förklarar han.
Under sin yogaträning tänkte Anvarinejad ofta på hur tacksam hon var över att hennes son hade introducerats för yoga – och hur mycket hon själv hade haft användning av praktiken.
Började hålla yogaklasser på sonens skola
På grund av all den stress som barn möter i skolan, och tillsammans med vänner, och hemma, beslutade hon att det perfekta sättet att dra nytta av sin utbildning skulle vara att volontärarbeta på sin sons skola.
Hon undervisade i yoga på gymnastiklektioner och efter skolan, och snart började föräldrar be om privata yogalektioner och om sommaryogaläger för sina barn.
Inom ett år öppnade därför Anvarinejad den första barnyogastudion i Orange County – och Atkins var hela tiden vid hennes sida som en självutnämnd assistent vid åtta års ålder.
– Min mamma började gå fler kurser för att specialisera sig inom barnyoga – som hur man undervisar barn med neuropsykiatrisk problematik, tonåringar, och restorative yoga – och jag följde med henne överallt, säger Atkins.
Fängslade våldsbenägna barn
Han var bara sju år när han fick sitt första yogacertifikat, för att undervisa autistiska barn, och några år senare kunde han hjälpa sin mamma i att undervisa i yoga på en skola för autistiska barn i San Francisco.
Rektorn på skolan varnade Atkins för att barnen han undervisade var våldsbenägna och att de inte borde ha fysisk kontakt med honom eller med varandra.
Men när Atkins väl började tala med sina elever, var de lugna och fängslade av det han berättade. När han ledde dem genom en partnerövning lutade de sig glatt mot varandra när de stod i Trädet, och både rektorn och lärarna i rummet började gråta.
– De kunde inte tro att det var sant det som hände, säger Atkins.
– Men det gjorde jag. Jag tänkte att det här kommer bara att visa er alla hur kapabla de här barnen egentligen är.
Mammans tur att vara hjälpreda…
Efter den erfarenheten var Atkins helt såld på att fortsätta undervisa yoga; det var ytterligare ett viktigt ögonblick som drev honom framåt på sin undervisningsresa. När han var tio år, gick han en 16 dagar lång, 200-timmars yogalärarutbildning, och blev därmed den yngsta yogaläraren i Amerika.
Under Atkins yogapraktik var det Anvarinejads tur att sitta i hörnet av studion och hämta tillbehör och snacks till eleverna.
– Det var fantastiskt att se Tabay genomgå lärarutbildningen och se hans personliga utveckling, och han överraskade alla – inklusive lärarna – med sina kunskaper och sitt genuina intresse för att lära sig mer, säger hon.
Omedelbart efter att han tog examen, började Atkins undervisa i studion som hans mamma äger, och erbjuder donationsbaserade klasser där alla intäkter går till organisationer som stöder barn med cancer.
Yogar varje morgon
I den här världen så som den ser ut just nu, måste vi alla göra mer av det här.
Varje morgon gör Atkins ett kort yogaprogram med sin mamma – vanligtvis några solhälsningar och några favoritpositioner, som Trädet och Kråkan. De säger också vad de är tacksamma för – en övning som Atkins menar påminner honom om yogans transformativa kraft och det hedrande i att dela yogans fördelar med andra.
– Det är så fantastiskt att se elever komma till mina klasser helt utmattade och sedan gå därifrån med en känsla av energi och livslust. Men vad jag har insett är att det är en sak att utöva yoga och en annan att leva den.
Att äta veganskt, menar han, är ett konkret sätt att omsätta principen om ahimsa (icke-våld) i praktiken.
Atkins säger att han lever sitt favoritmantra: Tänk bra tankar, tala snälla ord, känn kärlek, var kärlek, och ge kärlek.
– I den här världen så som den ser ut just nu, måste vi alla göra mer av det här. Vi kan aldrig sprida kärlek för mycket.
Om du vet var du ska leta efter kärleken – och är öppen för de ögonblick där den spontant kan visas – kommer du att finna den, säger Atkins.
Ett tydligt bevis för detta är att både han och hans mamma hittade yogan.
Hur livet hade varit utan yogan
Atkins säger att han ofta funderar på hur livet kunde ha utvecklats om inte hans mamma hade föreslagit att hon skulle träffa Long precis samma dag som yoga-lärarutbildningen startade.
Han tänker på hur hennes väg efter cancern hade kunnat se ut, och hur hans egen barndom troligen hade tagit många olika vändningar.
– Detta är beviset på att allt händer – eller inte händer – av en anledning. När jag lever med denna förvissning kommer jag aldrig att ångra någonting, säger Atkins.
Tacksam över att vara del av ett sammanhang
Med detta sagt, är han inte någon som bara lutar sig tillbaka och låter livet hända; han tar varje tillfälle i akt att sprida kunskap om yogans fördelar runt om i hela världen.
– Jag tror att framtiden verkligen är ljus för min generation. Vi utbildar oss själva och våra föräldrar. Vi går våra egna vägar och gör saker annorlunda. Vi försöker uppmärksamma viktiga frågor genom att träffas och exempelvis prata om hur våra val påverkar vår miljö.
– Jag ser att yoga hjälper oss att fortsätta göra detta på ett ännu större och bättre sätt – och jag är så tacksam för att få vara en del av det.
Tabay Atkins – men din mamma som förebild
- Ålder: 14 år.
- Bor: Maui, Hawaii
- Min yogaförebild: Min mamma, eftersom hon besegrade sin cancer.
- Min största framgång: Gymnasieexamen vid 14 års ålder.
- Mitt bästa yogalärarminne: När jag ledde en yogakurs med Tao Porchon-Lynch, den äldsta nu levande yogaläraren. Hon sa till mig: ”Fortsätt göra vad du gör och förbli sann mot dig själv”.
- Det gör jag 2030: Då undervisar jag, och reser världen runt för att dela med mig av min kärlek till yoga och veganism till så många jag bara kan.
- Yoga är: För alla.
- Yoga är inte: Att komma in i den ”bästa” positionen.
- Jag önskar att fler yogis: Skulle inse de fantastiska fördelarna med en växtbaserad diet.
- Löften jag ger till mig själv varje dag: Varje dag ska jag vara den bästa versionen av mig själv.
Text: Meghan Rabbitt, Yoga Journal, översättning: Stina Johansson
Foto: Ashley Turner
