Yogaläraren från uppmärksammade Nexflix-dokumentären: Yoga hjälper mig att minnas och att drömma
Lisa Vortman
Jag hade bara varit hemma från sjukhuset i några dagar men var mycket skeptisk till varför jag över huvud taget hade behövt sjukhusvård.
Jag var 13 år, och även om läkarna visade mig mina låga värden på maskinerna som omgav min säng under min vistelse på tre veckor, kunde jag fortfarande inte förstå hur svårt sjuk jag egentligen var — och hur mycket jag skadat min kropp genom att inte äta. Så, efter att jag hade blivit utskriven, och trots läkarens stränga order om att vila, bestämde jag mig för att göra en armhävning. Jag ville bevisa att jag var stark.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Jag klev ur sängen och ställde mig på knä på mattan bredvid mitt nattduksbord. Hur svårt kan det vara, tänkte jag, och placerade händerna under axlarna och flyttade fötterna långt bak för att gå in i Plankan.
I det ögonblicket slog det mig: psykisk ohälsa är inte en uppmärksamhetssökande lek; det är en fråga om liv och död.
Men jag tvingades inse att jag inte kunde bära min egen kroppsvikt, än mindre sänka mig ner till marken och sedan lyfta upp mig själv.
I det ögonblicket slog det mig: psykisk ohälsa är inte en uppmärksamhetssökande lek; det är en fråga om liv och död. Jag förstod att jag hade skadat mig själv och att det var dags för mig att läka.
Att börja med yoga var ett logiskt val
När jag låg på sjukhuset, berättade läkarna och sjuksköterskorna för mig hur viktigt det var att jag fick tillbaka min styrka utan ansträngande träning.
Yoga var ett logiskt val, och när jag hörde att en ny studio hade öppnats nära min hemort frågade jag min mamma om jag kunde prova.
Unga yogalärare förändrar världen
Jag kom dit pinsamt tidigt och började prata med studioägaren och läraren Jenni Wendell. Jag kommer aldrig att glömma hur sedd jag kände mig av Jenni, och hur hon lugnade mig före och under den allra första klassen. Jag kom i kontakt med min kropp och lärde mig vad det innebär att vara närvarande.
Det hände mycket i varje klass, och jag fick lära mig de olika ställningarna och de olika orden på sanskrit. Jag var uppslukad av allt nytt, men för första gången i mitt liv kände jag mig inte hotad av att inte ha kontroll.
Yoga gav mig tillåtelse att inte ha koll på allt. Och Jenni mötte mig exakt där jag var. Det var så mycket att lära sig och det fanns inget slut. Det var ingen tävling eller jämförelse med andra. Jag inser nu hur tur jag hade som hamnade i en studio som betonar dessa grundsatser av yogan.
En välkomnande gest
Efter den första klassen gav Jenni mig en yogamatta. Det var hennes sätt att visa att min närvaro hade betydelse. Hon brydde sig om att jag kom tillbaka – och inte bara i affärssyfte, utan på ett sätt som gjorde att jag kände att hon verkligen brydde sig om att jag dök upp.
Det jag vet nu är att när du har att göra med depression och ångest – och jag kämpade med båda sedan jag var liten – medför det att du inte tror att folk bryr sig om din existens. Det faktum att Jenni, en främling, visade mig omtanke kändes revolutionerande.
Jag upplever det som att min sjukhusvistelse och återhämtningen efter anorexin var fokuserad på det fysiska, det vill säga att se till att jag åt tillräckligt med kalorier för att komma tillbaka till en sund vikt.
När jag hittade yogan vacklade min hälsa och den första yogaklassen var verkligen utmanande.
En hängiven elev
På många sätt kändes yoga som en nystart, vilket var väldigt trevligt efter vad jag hade gått igenom. Jag blev en hängiven elev, gick på flera klasser i veckan och efter några månader fick jag ett jobb i studions reception.
En dag berättade Jenni för mig hon arbetade på att sätta ihop en yogalärarutbildning och hon erbjöd mig ett stipendium för att vara med. Jag beundrade yogan och mina lärare, men jag tänkte att Jenni var galen – inte kunde väl någon i min ålder lära ut yoga. Jenni berättade att utbildningen skulle vara mer som en studiegrupp, där vi förutom undervisningsdelen även skulle lära oss om yogafilosofin och hur man integrerar den i det vardagliga livet.
Nu kan jag se att Jenni ville ha med mig på utbildningen för att hjälpa mig att integrera yogan i mitt liv mer än de 75 minuterna som jag stod på mattan.
Yogaelev och yogalärare
När jag undervisade min första klass, sa Jenni att hon aldrig hade sett mig så glad. Något förändrades i mig; allt jag ville göra var att vidarebefordra det som hade givits mig. Mina lärare betonade att yogalärarens jobb är att föra vidare vad man lärt sig, vilket betyder att de bästa lärarna är de bästa eleverna.
Vad hade de gemensamt? Jo, deras vilja att dela sin sårbarhet med mig.
Detta gav mig insikten att jag endast är ett kärl för nya kunskaper att rinna igenom, och det lade grunden för att min egen röst kunde träda fram.
Jag reflekterade över vilka lärare som hade haft mest inverkan på min resa. Vad hade de gemensamt? Jo, deras vilja att dela sin sårbarhet med mig. De var mänskliga – och respekterade min nivå genom att säga ”Åh, det har jag också upplevt”. De skapade plats för mig och försökte inte ”fixa” mig. Genom sina genuina och vackra personligheter inspirerade de mig att göra samma sak.
Min historia – på teve
När en filmare, som visste hur jag hade kämpat med anorexia, frågade om jag ville medverka i en dokumentär med fokus på ätstörningar, var allt jag såg röda flaggor.
Jag har sett så många filmer om ätstörningar och bara blivit besviken och negativt påverkad av dem. De flesta dokumentärer romantiserar magra kroppar. Vissa drar till och med slutsatsen att det inte finns något hopp för full återhämtning. Än värre är att en del dokumentärer faktiskt fungerar som en trigger för min sjukdom (”den kvinnan åt bara X antal kalorier, jag borde äta mindre”).
Jag delade alla dessa erfarenheter med filmskaparen, och hon lyssnade verkligen på mina åsikter och lovade mig att vi skulle skapa något annorlunda.
Jag berättade för henne att jag inte ville prata om min vikt eller någon diet eller visa några bilder från tiden när jag var sjuk. Jag ville komma åt något djupare – med fokus på inre läkning, som var beroende av min yogautövning.
Jag tänkte på mina yogalärares sårbarhet – och styrkan som lyste igenom tack vare det – och jag siktade på att visa upp samma typ av sanning som de alltid hade visat mig. I dokumentären I am Maris pratar vi så klart om min resa, men vad vi verkligen försökt göra är att uppmuntra människor att hitta sin egen väg till läkning – genom det som tilltalar just dem.
Sårbarhetens kraft
Den respons jag har fått från människor som har sett filmen, är att det är kraften i sårbarheten som gett störst intryck. Jag känner mig närmast de människor som kan vara sårbara med mig först.
Genom att göra denna dokumentär blir jag den vännen – den som öppnar upp så att andra kan vara sårbara.
Och om jag så bara har gett en person drivkraften att dela sin berättelse eller reflektera över sin egen upplevelse, känner jag att den gåvan lika mycket är min.
Du vet aldrig vad din resa – eller endast din närvaro – kan betyda för någon annan.
Maris Degeners största framgång
- Ålder: 21 år.
- Bor: I Sankta Cruz, Kalifornien
- Min yogaförebild: Susanna Barkataki, för sitt sätt att använda yogans läror som ett verktyg för att förändra sociala mönster.
- Min största framgång: Då jag sa ”ja” till att återhämta mig från min ätstörning.
- Mitt bästa yogalärarminne: När jag känner att jag har inspirerat studenter att vara sina egna lärare.
- Det gör jag 2030: Då gör jag det bästa jag kan av det jag har lärt mig fram till dess.
- Yoga är: Enhet.
- Yoga är inte: En tävling.
- Jag önskar att fler människor skulle inse: Att yoga är en väg till läkning och medkänsla, inte en metod för att ”fixa” dig eller få dig att känna dig ovärdig.
- Mitt favoritmantra: Jag kan göra svåra saker.
- Visdomsord jag lever efter: Det moraliska universumets båge är lång, men den böjer sig mot rättvisa. / Martin Luther King Jr.
- Löften jag ger till mig själv varje dag: Gör ditt bästa och gör det med medkänsla.
Texten är författad av Maris Degener och tidigare publicerad i Yoga Journal, här fritt översatt av Stina Johansson. Foto: Lisa Vortman
Populärt just nu
