Ahimsa – yogans ickevåldsprincip som en väg till ett bättre liv
Pexels
När vi hör om begrepp som ickevåld, tänker vi ofta på historiska figurer som Mahatma Gandhi eller Martin Luther King Jr, som ledde fredsrörelser.
Ahimsa kallas ofta ”ickevåld”, men översatt från sanskrit betyder termen ”frånvaro av skada” och är ett forntida koncept med ursprung i Vedorna — den indiska spirituella och filosofiska visdomen från så långt tillbaka som 1900 f.Kr. Vedas, som ungefär betyder ”gudomlig kunskap”, ansågs författarlösa och placerades inom den muntliga traditionen i århundraden.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Fyra Vedas, vilka utgör Bhagavad Gita, sammanställdes så småningom och skrevs ned på sanskrit av en uttolkare som kallades Vyasa. En annan uttolkare, Patanjali, sägs ha studerat dessa vediska texter och utvecklade vad vi känner som Yoga sutra och grunden för den klassiska yogans åtta grenar.
Ahimsa en av åtta grenar
Ahimsa är den första delen av de åtta kända grenarna, som också benämns som yama eller påbud. Det är metoder för självreglering som är utformade för att frigöra oss från att bli offer för våra egna mänskliga impulser.
Yamametoder liknar rengöringstekniker för sinnet, kroppen och anden som gör att vi kan leva mer medvetna och befriade liv.
Utöver att vara en yama inom yoga, är ahimsa också en grundprincip inom hinduismen, buddhismen och jainismen.
Stora ledare som Gandhi levde efter begreppet inom ahimsa parama dharma: ”Våld är vår största utmaning”. Men med våra moderna liv, kanske vi inte lever efter ahimsa som en enda livsstil. Istället finns det sätt vi kan leva på dag för dag som tillåter oss att se fördelarna med ahimsa i praktiken.
Enkelt i teorin men ofta svårt att tillämpa
Ordet ”praxis” innebär något som kräver arbete, tid och utveckling. Ahimsa som en praxis om att inte skada andra kan tyckas enkel i teorin: Naturligtvis borde jag inte bli rasande om jag inte får som jag vill. Självklart borde jag inte tränga mig före i kön för att betala matvarorna. Naturligtvis borde jag inte ljuga.
Vi inser dock att detta som i teorin låter enkelt ofta är så mycket svårare att tillämpa – och upprätthålla.
”Även vi själva lider, medvetet eller omedvetet, när vi orsakar smärta hos andra – och därmed upprätthåller vi en cykel av lidande.”
När jag helt nyligen satt och skrev på ett kafé i New York City, kom det in tre kvinnor som satte sig bredvid mitt bord och såg ut att ha en lunchrast. De skrattade och delade kommentarer om vädret och pratade om sina jobb och kommande resor. Snart sa en av kvinnorna att hon var tvungen att gå för att komma i tid till ett möte och åkte tillbaka till kontoret medan de andra två stannade kvar, alla vinkande och leende. Men när hon var utom sikte, började de återstående två kvinnorna tala illa om personen som just hade gått.
På några minuter gick det från några viskande kommentarer till högljudda skratt och kritik medan de smuttade på kaffet. Vad de inte insåg var att kvinnan hade glömt sin mobiltelefon och därför kom tillbaka in i kaféet och hörde de sista meningarna.
Smärtan över de sårande orden syntes i vart och ett av deras ansikten. Även som observatör kände jag den.
Ord kan skada
Att åsamka någon skada betyder inte bara att orsaka fysisk skada. Ord, tonfall, beteenden och även våra tankar kan förvandlas till vapen om de används destruktivt.
I Vedorna kallas sätten att skada kayaka (”fysiska handlingar”), vacaka (”ord”) och manasika (”tankar”). Tekniskt sett skadades ingen fysiskt i kaféet, men skadan kom genom ett uttryck av ord – och ledde till det som kändes som fysisk smärta.
Det är lätt att anta att smärtmomentet uppstod eftersom den som i hemlighet förlöjligades återvände till kaféet. Om hon inte hade kommit tillbaka, skulle hon ju inte ha fått reda på det. Men om vi tar oss tid att djupt och medvetet undersöka denna erfarenhet, förstår vi att även vi själva lider, medvetet eller omedvetet, när vi orsakar smärta hos andra – och därmed upprätthåller vi en cykel av lidande.
Om vi i våra liv ler och säger en sak, bara för att i nästa sekund vända oss om och säga eller göra det motsatta, kan vi också föreställa oss en värld där andra gör detta mot oss. Detta bidrar till en pågående osäkerhet och ett försvar i relationer, som påverkar våra liv och våra nära och kära. Om vi däremot inte har något att dölja eller ångra och lever så som en praxis, får vi ett mer enkelt och fritt liv. Det är yoga.
Måste börja hemma
Som Gandhi sa: ”Icke-våld, måste börja hemma”. Våra hem och tolkningar av ahimsa kan se lite annorlunda ut från person till person. Vedorna uppmuntrar att hedra vår egen dharma, eller väg, när vi följer principer som ahimsa.
Min mamma och pappa har alltid visat min syster och mig att vi samexisterar med alla varelser. Insekter tar hand om ogräs och pollinerar vår jord. Fåglar äter insekter och fiskar. Vi bidrar alla till vår planets hälsa. Om vi kan visa ahimsa genom att vara snälla mot även de minsta varelserna – som att låta en insekt leva i stället för att döda den – så börjar vi se världen annorlunda, genom en mycket bredare lins.
När vi ser ahimsa i handling håller det oss i en positiv anknytning till oss själva och världen. Jag ser ahimsa i en nyhet om en åttaårig pojke som hjälper en jämngammal pojke med autism att bättre klara den första skoldagen. Jag ser det när min granne med kärlek hjälper sin fru genom sjukdom eller när jag får veta att en vän organiserar plaststädningar på stränderna. Ahimsa är närvarande när jag väljer en närande måltid för min kropp mitt i en hektisk arbetsdag. Ahimsa är närvarande och relevant för alla, i vart och ett av våra unika liv.
Här delar tre kollegor och yogalärare med sig av sin unika förståelse för ahimsa:
”Jag tror och försöker lära mig att ahimsa är grundläggande i yogan i sig själv, men också en grundprincip för de andra fyra yamas. Till exempel yama satya eller sanningsenheten, sanningen är relativ och förkroppsligar ahimsa: Var ärlig men inte om det orsakar onödig smärta eller skada. Fråga dig själv: Framhärdar jag i min sanning på andras bekostnad, och borde jag då inte sluta i det ögonblick då det orsakar skada? Ett annat sätt som ahimsa utövas på i yogans värld är genom att bli vegan eller vegetarian. Att ha en övervägande vegetarisk kost är bra, men att gå till att bli helt kött- och mejerifri fungerar inte för varje individ. Ett vänligare alternativ är att lära människor att urskilja vad som är bäst för deras kroppar och deras hälsa. Och … inte skambelägga människor för deras val. ”
— Sangeeta Vallabhan, yogalärare i New York City
”Vi är alla medskapare till ett samhälle av lärande. Jag har lärt mig att praktisera en gandhisk modell för ickevåld i klassrumssammanhang, det handlar om jämlikhet och ömsesidig respekt. Varje grupp av elever skapar en lista över de förväntningar som de har på varandra och vi betonar att läraren är en bland alla i detta samhälle. Elever begär saker som ’lärare borde vara rättvisa och inte ha favoriter’. Vi följer alla dessa riktlinjer och rådgör med varandra efter behov.”
— Susanna Barkataki, grundare av Ignite Yoga
”Jag växte upp i en familj av forskare. Min mamma är en växtpatolog som omskolat sig till farmakolog, och min äldre bror är läkare och doktorand. Kanske är det på grund av dessa två, som min relation till ahimsa har formats av bioetik, medicinsk etik och vad som idag är mer allmänt känt som hållbarhet och folkhälsa. Jag känner mig till exempel obekväm med att gå på en yogastudio där de säljer mycket produkter, inte bara för att det är dumt att tro att du behöver snygga byxor för att öva ödmjukhet och självmedvetenhet, men också för att studier har visat att klädbranschen förorenar våra hav. Om det som är bäst för dig blir en kostnad för miljön och någon annans välbefinnande, blir det en skadlig kultur även om det säljs till dig med en retorik om ’egenvård’.”
— Rumya S. Putcha, PhD, lektor i kvinno- och genusstudier på University of Georgia
Artikeln är skriven av Rina Deshpande, Yoga Journal, här i fri översättning av Stina Johansson
Mer om författaren: Forskare inom yoga- och mindfulnessmetoder
Rina Deshpande är lärare, författare och forskare inom yoga- och mindfulnessmetoder.
Följ henne på @rinathepoet och läs mer på rinadeshpande.com.
Populärt just nu
