Gustav Roth: ”Låt eleverna skapa sina egna upplevelser”

Om man är lyhörd inför eleverna blir det lättare att korrigera och vägleda, menar Gustav Roth, yogalärare på Yogayama i Stockholm.
När man utbildar sig till yogalärare lär man sig hur man korrigerar sina elever på bästa sätt. Rent tekniskt. Men förhållningssättet till eleverna är en annan, minst lika viktig sida av lärandet. För Gustav Roth, yogalärare på Yogayama i Stockholm, handlar relationen mellan lärare och elev mycket om lyhördhet och respekt. Lyssnar man in individen blir det lättare att korrigera och vägleda, fysiskt såväl som mentalt.
– För mig handlar det om att skapa ett bekvämt utrymme för både mina elever och mig själv i det rum där vi är. Att hitta balansen mellan att se individens behov samtidigt som man upprätthåller energin i gruppen. Och att både lyssna in – och visa, säger Gustav Roth.
Han har undervisat i yoga i sju år och håller för närvarande fem pass i veckan, i vinyasa och hatha. Hans egen väg till yogan påbörjades lite av en slump. Ett par år i Brasilien gjorde att han kände sig mer öppen och nyfiken som person rent generellt. Kompisar som tränade yoga tog med honom på hans första pass och Gustav kände sig genast tagen. Yogan hade starka effekter på honom.
– Jag praktiserade yoga i ungefär tre år innan jag gick min första utbildning. Jag hade känt ganska snabbt att jag ville dela med mig av vad jag upplevde med yogan. Samtidigt var det viktigt att det fick ta sin tid. Att yogan fick mogna i mig. Det är intressant att utforska sig själv genom yogan. Men det som grundas ska hinna landa och mogna innan man kan förmedla det vidare på ett tryggt sätt tror jag.
Man är ganska sårbar som elev och det är viktigt att vara medveten om att yoga och relationen mellan lärare och elev kan kännas stark för eleven.
Gustav pratar mycket om att förmedla trygghet. Men också om en slags renhet som tar hänsyn till elevens egna upplevelser och gränser.
– Jag minns mina första lektioner. Det var så starka känslor inom mig. Nästan som kärlek. Man är ganska sårbar som elev och det är viktigt att vara medveten om att yoga och relationen mellan lärare och elev kan kännas stark för eleven. Kunde jag själv känna så som elev, måste jag inse att jag också som lärare kan få känslor projicerade. Det kan också finnas sexuella spänningar. Jag som manlig lärare i en övervägande kvinnlig miljö måste vara ren och tydlig, så det inte finns någon tvekan. Jag är faktiskt hellre den tråkige, trygge läraren än den som spelar på sin karisma och kanske till och med manipulerar och leker ibland.
Under en av sina utbildningar fick Gustav ett råd som han tror avspeglar hans sätt att relatera till sina elever.
– Det är viktigt för mig att mina elever skapar sina egna upplevelser. Jag fick rådet på en av mina utbildningar att gå ut ur yogasalen efter passet och på så sätt låta elevernas upplevelser bli deras egna. Inte titta eller prata med dem för mycket eller få höra hur bra passet varit och lägga över upplevelsen på sig själv. Även om risken finns att man uppfattas som distanserad så handlar det om respekt för dem. Att försöka vara neutral. Att inte pådyvla eller trycka på utan att få människor att utvecklas genom att skapa sina egna upplevelser och växa i dem.
På vilket sätt man korrigerar, ser på och lägger händerna på eleverna och leder dem in i rätt position, spelar stor roll, menar Gustav.
– Jag tror inte på att trycka på för mycket här heller. När jag undervisar och lägger händerna på eleverna, måste jag visa att jag är där och vara stadig. Men också respektfull. Det är en utmaning. Alla är inte bekväma med vad jag är bekväm med. Tidigare var jag noga med att när jag till exempel lade händerna på höfterna, vidrörde jag bara med handflatan, inte med fingrarna. För att det kändes mer respektfullt.
– Men på en av mina utbildningar sa en kvinnlig lärare till mig att jag skulle vidröra med hela handen, för att det gav en känsla av trygghet. Ofta räcker det dock med att man ger eleven en förnimmelse av vad de bör rätta till; en tumme i pannan eller fingertoppar på axlarna för att lätta spänningar, en hand i nacken och en på höften för att ge en känsla av att man behöver sträcka ut ryggraden. Men jag är inte petig när jag korrigerar. Har mer en intuitiv känsla av vad just den personen ska göra för att positionera sig rätt.
Vi avslutar vårt samtal med att konstatera att lyhördhet och respekt för individen är viktiga bitar men att olika lärares syn på lärandet är bra. Det finns så många sätt att vara yogalärare. Och så många elever med olika behov och upplevelser.