Monika Björn: Jag blev kär i yogan direkt
Hon är lagspelaren som satte spinning på världskartan, började med yoga för att bli mindre stel och framhåller vikten av babbel. Möt Monika Björn, en av grundarna av Mojo-konceptet, som nyligen kommit ut med sin första bok om yogans positiva inverkan för multisportare.
Det råkar vara den första måndagen i oktober och jag sitter i den sista vagnen på ett försenat tåg, någonstans mellan Herrljunga och Alingsås, på väg till ett möte med yogaläraren Monika Björn. När jag mejlar lägesrapport nummer två i ordningen, svarar hon mig med en vägbeskrivning till ett café på Östra Hamngatan i centrala Göteborg. Och med en smiley. Under tiden som hastigheten äntligen ökar i en av de många kurvorna, tänker jag att hon måste ha tonvis av reseminnen, inklusive en stor portion tålamod, att dela med sig av, då det kommit till min vetskap att hon under sin tidiga karriär reste inte mindre än 150 dagar per år. Är det något hon saknar och vad använder hon nu tiden till istället? Men mer om det lite senare.
Väl framme vid slutmålet kliver jag ner på perrongen mitt i en brittsommarvärme som senare ska visa sig inte ha mer än några få timmar kvar att existera. Några steg bort, bakom Pressbyrån, lyfter solen mina mungipor i ett U, ungefär som den träningsintresserade på 1970-talet böjde det klassiska träningsredskapet Kungsfjädern, men med de röda handtagen riktade uppåt istället för nedåt. En parentes kan här vara på sin plats: själv orkade jag aldrig böja fjäderstången, men enligt andras utsagor ska den visst ha varit bra träning för överkroppen. Slutparentes. Jaha. Så fick det redskapet plats i 2000-talets yogatidning. Otippat. Samtidigt är det oväntade något mycket passande i en intervju med Monika Björn, som överraskar mer än någon annan. Som att hon under 1990-talet blev en av de drivande krafterna bakom etableringen av spinning i Sverige – och resten av världen, att hon för att hålla en hög kvalitet på sina yogaklasser intresserat sig för flera olika träningsformer, och att det nära samarbetet med kollegan Johanna Andersson nu är inne på det tionde året.
Vi har familjeråd två gånger om året då vi bollar vad vi vill göra och vilka platser vi vill åka till. Det låter lite tråkigt, men det är enda sättet att få kvalitetstid som par, men också som familj.
Efter att ha passerat butiken med de exklusiva elbilarna, möter vi upp varandra vid en juicebar. Det första jag får veta om Monika Björn är att hon hellre tar flyget än tåget för att vara säker på att komma fram i tid, det andra att den senaste resan gick till Italien. Även om hon reser betydligt mindre idag än för tio år sedan, säger hon att hon under lediga perioder föredrar att åka iväg någonstans tillsammans med familjen och att de alltid planerar saker minst ett halvår i förväg.
– Vi har familjeråd två gånger om året då vi bollar vad vi vill göra och vilka platser vi vill åka till. Det låter lite tråkigt, men det är enda sättet att få kvalitetstid som par, men också som familj. Så att det inte blir det där klassiska att det bara rullar på i 20 veckor och att man knappt hunnit se varandra, förklarar hon.
Monika Björn är bevisligen en entreprenör med sinne för planering. Just nu prioriterar hon ”att jobba lagom” och nämner i förbifarten ett citat: ”You have to stop the glorifying of busy”. Hon tycker vidare att meditation gjort henne bättre på att fokusera och att avgöra vad som faktiskt är viktigt.
– Sedan sjunker ju stressnivåerna bara av att jag får röra på mig i mitt jobb.
Hon talar om att hon utövar en ”movement practice”, det vill säga att röra på kroppen minst 20 minuter varje dag, oavsett vad det är – löpning, tyngdlyftning, spinning, yoga eller meditation. Det behöver inte heller vara 20 minuter sammanhållen tid, det kan vara fem minuter på morgonen och 15 minuter på kvällen. Eller tio minuter spinning och tio minuter meditation.
– Allt däröver är en bonus. Under de perioder då jag har mycket att göra eller reser, har det funkat att bryta upp min egen träning på det viset. I slutänden brukar det oftast bli mycket mer än 20 minuter.
Det har tagit henne många år att hitta en rutin för att meditera.
– Jag är en person som gillar fysisk träning och hade i början väldigt svårt för att bara sitta helt stilla och andas. Svaret för mig blev att minska på förväntningarna. ”Fem minuter är bättre än ingenting alls”, vidare till att ”en gång i veckan är bättre än inget alls”, och sedan ”tre gånger i veckan är bättre än en gång i veckan”. Det var nästan så att jag lurade mig själv till en regelbundenhet, och det funkade för mig.
Så länge Monika Björn kan minnas har hon varit intresserad av idrott. Som sjuåring började hon med fotboll och bytte sedan i 18-årsåldern till dans, för att senare övergå till gruppträning och spinning. I början av 90-talet startade Johnny Goldberg det första internationella utbildningsteamet i Schweiz för åtta handplockade instruktörer, och Monika Björn var en av de utvalda. Till hennes fördel låg hennes goda språkkunskaper från åren i Skottland samt hennes erfarenheter av att ha lett aerobics-klasser, så dedikerat som upp till 25 gånger i veckan.
– Jag hade en gammal risig herrgårdsvagn som jag körde runt stepbrädorna i. Om jag fällde ner sätena och lastade brädorna på rätt sätt så fick jag plats med tolv stycken, berättar hon.
Spinning kom att bli hennes passion i flera år.
– Det var kärlek redan vid första mötet, och ren eufori. Man fick hysteriska endorfinkickar av den höga musiken i kombination med jättehöga kadenser, svetten bara sprutade.
I över 15 år reste hon flera varv runt jorden för att introducera träningsformen spinning i Europa, Mellanöstern, Asien och Australien.
– Man trodde att man skulle få ett eller två jobb per månad men redan första måndagen efter utbildningen ringde de och ville skicka mig till Madrid för att hålla spinningklasser. Det var början på allt och sedan reste jag som mest 150 dagar per år. I de länder där man inte talade engelska, som i Japan och Kina, tog jag hjälp av språktolkar.
Idag jobbar Monika Björn som personlig tränare, yogalärare och coach på Linnégatan Fem, samt håller ett fåtal öppna klasser på Sats i Göteborg. Hon driver även utbildningsföretaget Incycle, som specialiserar sig på spinningutbildningar. Dessutom är hon ena hälften av Mojo, där hon, tillsammans med Johanna Andersson, ligger bakom koncepten Hot mojo, Mojo yoga samt Mojo flex. Det senaste konceptet på Monikas CV är klassen Yoga for athletes som Mojo har tagit fram på uppdrag av Sats, Nordens största träningskedja. Yoga for athletes lanserades hösten 2015 på fler än 100 träningsanläggningar runt om i Norden.
Jag hade en grym kondition men var jättestel.
Yogan kom in i hennes liv 1998, när hon efter ett par år som spinninginstruktör började märka att kroppen blev mer och mer stel.
– Jag hade en grym kondition men var jättestel.
Efter ett par månaders efterforskningar – genom att fråga sig fram och leta i telefonkatalogen – hittade hon en ashtangayogalärare, Josef Abadi, som höll till i en kommunal idrottshall i andra änden av Göteborg. Hon anmälde sig till en kurs, satte sig på spårvagnen och åkte dit.
– Jag blev kär i yogan direkt. Josef är helt fantastisk på att inspirera nybörjare och finns fortfarande kvar som lärare här i stan. Han är väldigt humoristisk och mjuk som person.
I Kalifornien upptäckte hon vinyasa flow-yogan.
– Det var en aha-upplevelse att se att det fanns något annat än en fast serie, och jag märkte hur snabbt kroppen svarade på de mer lekfulla rörelserna. Det fanns fortfarande motstånd kvar i kroppen efter flera år inom ashtangayogan, därför ville jag hitta andra vägar för att bli mer öppen i höften och för att göra bakåtböjningar. Om jag alternerade och varierade mellan positionerna så kändes inte kroppen lika stel mellan yogapassen.
Detta är något hon har byggt vidare på i och med sitt utövande av den så kallade movements-träningen, som är ett samlingsnamn för yoga, gymnastisk träning, rörlighetsträning med vikter, och dynamisk stretching.
– Det är något man vanligtvis inte gör i yogan. För dem som redan är starka och kroppsmedvetna passar den statiska stretchen jättebra. Jag gillar att hitta kreativa lösningar och hjälpa människor att hitta de optimala rörelserna.
Hon märker av ett ökat intresse för movement-kulturen bland unga.
– De människorna har förstått att det inte bara finns ett svar på att bli rörligare, eller att få tillgång till kroppens fulla potential.
Även Monika Björns nysläppta bok Yoga för dig som tränar, bygger på temat om varierad träning.
– Grundtanken är att nå ut till både män och kvinnor som tycker om att träna. Jag har valt ut fem sporter och gjort sekvenser för varje idrottsutövning och beskriver vad man behöver tänka på i de olika momenten.
Sporterna är längdskidåkning, cykling, simning, löpning och styrketräning.
– Jag vill bryta fördomar och göra yogan enkel och tillgänglig. Idag växer de tuffa träningsformerna lavinartat, som exempelvis swimrun och triathlon. Även crossfit är en del av det. I takt med det kommer även behovet av att öva upp rörligheten med hjälp av yoga. Det handlar inte om att kunna sätta foten bakom huvudet, utan om att bli tillräckligt rörlig för att kunna få ut mesta möjliga av sin idrott och inte skada sig. Plus alla de andra fördelarna som yoga ger – ökad närvarokänsla och koncentration, bättre sömn och snabbare återhämtning.
Hur hittar då Monika Björn själv inspiration? Genom att förkovra sig både teoretiskt och praktiskt inom olika ämnen, säger hon. Med universitetsstudier inom bland annat psykologi och idrottsvetenskap, har hon redan en god grund att stå på, men hon menar att det gäller att hålla sig ajour med det senaste inom varje disciplin som hon undervisar inom. Att det är ett framgångsrikt koncept går inte att ta miste på, till Monika Björns veckovisa yogaklasser kommer det mellan 50 och 70 personer och till PT-timmarna är det väntelista som gäller.
Hon tror, med tillägget att det egentligen är hennes elever som ska svara på frågan, att det dels kan bero på hennes digra erfarenhetsbank, men också på hennes tydliga och raka pedagogik. Det senare genomsyrar även hennes nära samarbete med Johanna Andersson.
– Att skilja på sak och person är a och o. Jag och Johanna har en nästan obehagligt rak kommunikation och det är bara det som funkar i längden. Nu är vi inne på vårt tionde år tillsammans och visst har vi haft våra kontroverser där vi tycker olika, men vi är båda väldigt raka och är det något så tar vi upp det direkt.
– Det går inte att hoppas på att den andra ska kunna läsa ens tankar, och vissa egenheter måste man acceptera hos varandra. Antingen bestämmer man sig för att leva med det eller så bryter man. Det är ett givande och tagande.
Till skillnad från sin kollega håller sig Monika Björn medialt mer i bakgrunden, men drivet, humorn och intresset för yoga har de haft gemensamt redan från första stund, när de 2006 träffades i Helsingfors och där det första fröet till Mojokonceptet planterades.
– Jag minns vårt första möte väldigt starkt. Vi babblade hela flygresan dit och fortsatte på hotellrummet efter vår workshop. Det visade sig att vi hade samma tankar och visioner kring hur vi ville sprida yogan och driva företaget affärsmässigt, från marknadsföring till hur sekvenserna skulle byggas för att locka en bred publik. Vi är nog ganska unika i att det verkligen fungerar i vardagen, och det ligger både tur och hårt arbete bakom.
Mojokonceptet innefattar ett antal förkoreograferade serier där alla namn på positionerna är på svenska och där instruktören är klar och tydlig.
– Det ska vara kort, koncist och rakt på sak. Yogaläraren ska inte skrämma bort folk med flummiga beskrivningar utan tydligt informera om vilken kroppsdel som påverkas i vilken position och vad man behöver göra för att öppna upp ett visst område i kroppen.
Jämfört med åren då spinning-hajpen svepte iväg Monika Björn på resor varje helg, tar hon det nu betydligt lugnare, mycket tack vare att hon prioriterar familjen framför jobbet.
– Jag gör andra prioriteringar nu. Det tog ett tag innan jag och min man insåg att vi ville ha barn, men då satte vi oss ner och resonerade om hur vi kunde lösa det för att kunna vara med barnet så mycket som möjligt. Vi ville inte jobba ihjäl oss och vi ville kunna sticka iväg med kort varsel och samtidigt vara med barnet. Från det till att verkligen ha den livsstilen tog det två år.
– I början tänkte jag att ok, jag vill ha barn, men också jobba heltid, resa på helgerna och fortsätta utveckla Mojokonceptet, fortsätta vara kreativ och hitta på nya saker. Vad jag lärt mig är att det ena inte utesluter det andra. Nu börjar jag jobba klockan 9:30 för att slippa rusningstrafiken på vägen in till jobbet och hämtar på fritids innan klockan 15:30. Om jag jobbar flera helger i ett sträck så har jag sett till att jag planerat in ledighet med familjen.
När längtan blir för stark efter inspiration utomlands, bokar hon en workshop med någon av sina favoritlärare.
– I november åker jag till Los Angeles och ska yoga för en lärare som jag hittade sent i livet, Chad Hamrim. Han är i 70-årsåldern och har hållit på med yoga i 50 år. Han studerade initialt både ashtanaga- och iyengaryoga, men kallar nu sin ”practice” kort och gott för ”yoga”.
– Han är den största och mest magnifika yogaläraren som jag stött på. Han är tuff och krävande, men hela tiden med en glimt i ögat. När jag introducerade honom för Johanna blev hon helt begeistrad. Nästa år kommer han till Yoga games i Stockholm och folk har redan börjat ställa sig på kö. Han har ett sätt som är helt fantastiskt. En yogalärare som är äkta och lever som han eller hon lär är för mig väldigt inspirerande.
Vissa hittar sin lärare direkt och är den stilen trogen hela livet, men Monika Björn inspireras av olika saker beroende på var i livet hon befinner sig.
– Det är många faktorer som påverkar, vilken ålder du är i, om du har barn eller hur mycket du jobbar. Jag tror det är bra med influenser från flera olika håll och det finns massor av andra saker än yoga som jag inspireras av, och som bidar till att göra mig till en bättre och mer kompetent lärare. Jag hoppas det i alla fall.
Mer om Monika Björn
Född: 20 december 1970
Bakgrund: Idag jobbar Monika som personlig tränare, yogalärare och coach på Linnégatan Fem, samt håller ett fåtal öppna klasser på Sats i Göteborg. Hon driver utbildningsföretaget Incycle, som specialiserar sig på spinningutbildningar, samt är ena hälften av Mojo, som ligger bakom koncepten Hot mojo, Mojo yoga och Mojo flex. Det senaste konceptet på Monikas CV är klassen ”Yoga For athletes” som Mojo har tagit fram på uppdrag av Sats.
Familj: Gift med Peter, som är osteopat, de har tillsammans sonen Robin, som är 7 år.
Aktuell: Med boken ”Yoga för dig som tränar”.
Senast sedda film: The night manager, en tv-serie.
Senast lästa bok: The twelve, av Justin Cronin.
Bästa yogaminnet: Jag har så många bra yogaminnen men det som sammanfattar dem är att få åka till Los Angeles och ta klasser/workshops med mina favoritlärare. Det är alltid så givande. Och fantastiskt. Det blir som ett bästa yogaminne varje dag.
Bästa reseminnet: Senaste resan till Los Angeles, där vi yogade, cyklade, slappade, umgicks, åt fantastiskt god mat och jagade pokémons. Hela familjen var helnöjd.
Vill påverka och förändra: Jag brinner för att få fler att börja yoga, och att hjälpa de som redan yogar att hitta sin fulla potential. Att hjälpa dem hålla sig smärt- och skadefria och att kunna använda kroppen på flera olika sätt. Att visa att yoga kan landa i en livsstil. Det är en otrolig energi i ett rum med 60 personer som flödar tillsammans, men det är minst lika givande att jobba med en person som levt med smärta de senaste åren och knappt kunnat belasta händerna eller armarna och att kunna hjälpa den att bli smärtfri, eller hjälpa kvinnor som fött barn, och som inte har någon kontakt med sin core-muskulatur, att få tillbaka styrkan.
Äter helst middag med: Min man.
Svag sida: Jag är otroligt morgontrött, jag hade gärna velat vara en sådan där som studsar upp klockan 05:30. Trots det har jag i äldre ålder ändå insett att jag mår bra av morgonträning. Ibland ställer jag väckarklockan på 06:15 och tröskar mig igenom en joggingrunda och det är magiskt och en jätteseger, jag känner mig så stolt över mig själv efteråt
Stark sida: Målmedveten.
Längtar efter: Just nu längtar jag efter min resa till Los Angeles, och att få se den tryckta versionen av min bok.