”Jag tror vi alla vet att tiden för den ofelbara mästaren är över”

Guru är ett kontroversiellt begrepp som av och till används inom yogans värld.
Vi lät Yogapanelens deltagare reflektera över begreppet.
Hanna Backman skriver så här:
Att kalla någon guru känns just nu som mycket passè. För mycket har skett i yogans namn som inte varit okej.
Men.
Guru i sin benämning är ju just ”remover of darkness” – den som skingrar mörkret.
Läs även:
- Väldigt få klarar av det ansvar det innebär att vara någons guru
- Viktigt att den man lyssnar till är kärleksfull
- Yogayama tog bort ”guru” från beskrivning av yogaläraren Ratheesh Mani
- Jag har aldrig haft en guru, aldrig trott på auktoriteter
- Därför lockar guru Lurifax
Ur den aspekten kan en läromästare dyka upp i vårt liv i form av en mycket ärlig vän, ett barn som ställer den där frågan som gör att vi faktiskt får syn på vad vi håller på med, en föreläsare, en äldre släkting, eller något som plötsligt klarnar för oss i till exempel meditation. Ett moment, där vi plötsligt inser ”aha!”.
Jag tror att vi alla vet att tiden för gurun som den, ofta manlige, ”ofelbara mästaren” är över. Möjligen kan ordet återtas så småningom, men då i en ny bredare kontext.
Kanske som benämning på någon som är en förebild eller stor inspiratör ur en aspekt, men med en större vetskap att vi är människor som felar och gör misstag.
Där har du framtidens guru eller ledsagare
Just nu är själva ordet underminerat. Precis som bilden av den allsmäktige, oemotsagda mannen. Men inte företeelsen av människor som skingrar mörker hos varandra. Lyckligtvis behöver vi varandra för spegling och vi behöver hjälpa varandra att hitta det som är ljust och rätt.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Och rösten inifrån, som säger vad som är rätt, kan vi alla fortsätta att öva upp och hålla kontakten med. Där har du möjligen framtidens guru, guide eller ledsagare.
Vi behöver ta ansvar och sålla
Har du eller har du haft någon som du betraktar eller betraktat som din guru?
Jag har under mina nu 22 år som yogautövare haft flera lärare inom olika discipliner, politiker, ayurvediker, författare, filmskapare, vänner och familjemedlemmar jag inspirerats av. En lärare kan vara fantastisk som just lärare, men behöver nödvändigtvis inte ha full kontroll på alla delar i sitt eget liv. För mig är det okej att lyssna till ett område där någon är briljant och plocka det goda ur det. Vi behöver ta ansvar och sålla så det blir relevant i våra egna liv. Inte hänga upp oss själva helt och håller på någon annan. Det är ju upplagt för besvikelse. Lägg ditt eget pussel.
Yogan och deltagarna är huvudpersonerna
Vad gör du om/när du märker att yogaelever tenderar att sluta ifrågasätta dig – kanske därför att det du gör och gjort betyder så mycket för dem – kanske för att du är på väg att bli något av deras guru?
Jag är hellre relaterbar än upphöjd. Transparens brukar funka. Vår uppgift är ju att leda människor in till sig själva. I den aspekten är vi mycket oviktiga. Vi är bara språkrör för något vi själva inte hittat på.
Yogan och deltagarna är huvudpersonerna. Upplever jag att rummet blir för tyst brukar jag ställa frågor till dem, be dem diskutera i grupp och sedan är klokskapen i rummet fixad. Så transparens, men inte privat. Behåll dina egna bekymmer för dig själv, men använd funderingar och spaningar med inspiration från det du ser i samhället.
Ställ frågor till deltagarna, det finns en god chans att de har väl utvecklade svar och massa erfarenhet som du inte har och be dem gladeligen att gå till andra lärare.