Det där med yoga måste ju vara något som jag missat…

Charlotta Lindgren, som skrivit den prisade En hel jävla bok om cancer, fick telefonförsäljaren att ge upp genom att yra om rotchakra.
Yoga. Kommer från sanskrit och betyder ”tortyr under fem andetag”. Eller nej, det är inte riktigt sant. Och även om yoga på fullt allvar kommer från ordet ”yoke”, så är det inget man skämtar om utan att riskera att bli totalt dumförklarad.
Vad är yoga för just dig?
Det är andlighet, avstressande, skönt, fantastiskt, lugnande, balanserande och femtioelva vackra ord till tydligen.
Det känns inte riktigt som att det är läge för mig att räcka upp handen och säga ”för mig är yoga en serie ouppnåeliga ställningar, smärta, sektliknande tystnad och nån sorts hipp innekultur som alla bara älskar för att de hittar sig själva nånstans under en djupgående hund. Eller hund, förlåt, jag menar en ”Adho Mukha Svanasana”.
Jag inser att jag ska börja yoga.
Learning by doing.
Det måste ju vara någonting som jag missat.
”Jag önskar att Stina Wollter, eller någon annan för mig mänsklig varelse, kunde visa ställningarna istället för en graciös ormkvinna från planeten Dubbelvikt.”
Efter några dagars utövande så fick jag äntligen konkret användning av yogan.
En extremt tjatig telefonförsäljare ville sälja DN, Dagens Nyheter som app åt mig, och hon tog inget nej.
Inte förrän jag sa ”jag är på väg till ett yogapass och du förstör mitt rotchakra”.
Då gav hon upp.
Vi ska lägga upp ett entimmesyogapass för att klara examinationen.
”Yoga för löpare” fanns det ett kapitel som hette.
Jag gillar löpning.
Fem bilder på fem positioner.
Så jag testade de två första.
De var totalt omöjliga att komma in i.
Jag bläddrade vidare.
Och önskade att Stina Wollter, eller någon annan för mig mänsklig varelse, kunde visa ställningarna istället för en graciös ormkvinna från planeten Dubbelvikt.
Men vad är yoga?
Jag frågade min fröken.
Igen.
De andra verkade redan ha full koll på yin, ashtanga, hatha och andra yogatyper.
Jag kände mig lika utanför som en Big Mac på ett rawfoodcafé.
”Yoga kan vara att vara snäll”, förklarade min pedagogiska guru.
Jag fattade ännu mindre.
Tills jag fick denna förklaring; tänk att yoga är som Svenska kyrkan. Sedan finns det otaliga grenar av religion och sekter som ändå har sin grund i Svenska kyrkan.
En klok kvinna i klassen sa, angående våra framtida yogapass vi ska leda: ”Jag har en liten sten här som jag kan visa er, men där borta står ett helt berg.”
Det var fint och förklarande.
”Nå väl. Om det kan vara heavy metal, en pilsner, att vara snäll och att vila så ok.”
En klok man i klassen undrade: ”Ska man kunna göra alla dessa helvetespositioner?”
Det var också fint och reflekterande sagt tycker jag.
Sedan fick jag höra om ytterligare typer av yogavarianter.
Andningsyoga, eller pranayama (alla uttryck i den här nya världen har fina översättningar till sanskrit) till exempel.
Andas klarar jag av.
Och jag har insett att jag för tillfället har mer snor i vänster än i höger näshalva.
Man kan inleda och avsluta ett pass med ett mantra.
Mantrat ska hjälpa dig att reglera och styra ditt sinne.
Så jag försökte.
Ong Namo, Guru Dev Namo (mantra för intoning) betyder:
”Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften och den inre visdomen.”
Ljudet från mina läppar lät inte övertygande. Mina tankar färdades tillbaka till då jag följde med en kompis till Lappisveckan.
Det är ett ställe med pingstvänner så långt ögat kan nå.
Jag försökte tala i tungor.
Sittande i ett kapell av tältdukar.
Det resulterade i många onda ögon på mig och Johan, min kompis, fick be om ursäkt.
”Alltså det är jag som har tagit med henne, hon vet inte riktigt hur man får göra och inte…”
Sat Nam (avslutning): betyder ”Sanning är min identitet” eller ”Jag är sanning”.
Jag känner mig inte riktigt som sanningen.
Än.
Dessa mantran får helt enkel vara just nu.
Det finns ännu fler, mer eller mindre förståeliga yogavarianter.
Tantrayoga, nakenyoga, skratt-yoga, ölyoga och heavy metal-yoga till exempel.
Jag fick faktiskt lov att googla heavy metal-yoga och möttes av denna målande passuppbyggnadstext.
”Det finns två flaskor whisky om nån behöver en shot, skriker instruktören med djup gurglande röst till toner av hårdrocksmusik.”
Jag börjar redan få en ny syn på yoga.
Sen har vi meditationen. Att utforska andra dimensioner gillar jag. Och savasanan.
Då man ligger i död mans ställning och kan slumra till en stund.
Skönt.
Yoga är alltså att gå in i sig själv och vara här och nu?
Eller vänta, var det att lämna kropp och sinne och vara utanför allt det?
Och vara där och nu?
Jag blir bara förvirrad…
Det verkar som att yoga är mer än vad jag greppar.
Nå väl.
Om det kan vara heavy metal, en pilsner, att vara snäll och att vila så ok.
Jag hoppar på yogatåget och ser om jag blir avkastad eller inte.
Namaste.
Charlotta Lindgren
Bakgrunden till varför jag läser till hälsopedagog är helt enkelt för att jag drabbades av trippelnegativ bröstcancer då jag var 35 år, den mest dödliga sorten med 50 procent chans att överleva. Barnen var då ett, två och fyra år. Jag frågade min onkolog om det fanns någonting jag kunde göra för att själv påverka mina chanser till att få överleva. Mer frukt och grönt samt motion svarade onkologen. Så jag gör vad jag kan. Har aldrig varit nån som varit duktig på nån sport alls men jag gör det jag kan utefter min förmåga. Det borde fler våga. Till exempel springer jag. Har idag sprungit 143 dagar i sträck minst 20 minuter per dag. Inte snabbt men vad gör det?
Idag är Charlotta Lindgren cancerfri, och hon skriver ofta och mycket. Har bland annat gett ut den prisade boken En hel jävla bok om cancer (finns på Adlibris och på många bibliotek).