Yogan är mer levande än någonsin
Pixabay
De är något väsentligt på spåren. Så känner jag efter att ha deltagit på Ulrica Norbergs och Mike Bloch-Levermores workshop med den Friedrich Nietzsche-inspirerade titeln “Yoga is dead – what’s next?”.
Det är inte så att Norberg och Bloch-Levermore tror att yogan är död, även om rubriken de valt signalerar det.
Snarare handlar det om att de vill omdefiniera bilden av yoga, alltså vad yoga är och vad som följer med epitetet yoga.
En uppfriskande tanke.
De hävdar att många som praktiserar yoga inte kan identifiera sig med den bild av yoga som visats upp i filmer och medier de senaste årtiondena, en bild som de dessutom påstår ska ha skapats av personer som inte själva yogar utan bara sett yogan ur ett utifrånperspektiv.
De lyfter fram flera exempel och visar bland annat filmklipp där yogisar porträtteras som hippies med dreadlocks och där yoga presenteras som fysisk träning och stretching utan någon dimension av närvaro eller andlighet.
De tar med olika tidskapslar där olika trender råder, exempelvis när det viktigaste handlade om vilka positioner du kunde få in kroppen i och utföra till perfektion, oavsett om det kostade dig dina knän eller höft, som exempelvis lotus, bakåtböjningar, huvudstående eller armbalanser.
Foto: Pexels
Den bild som de målar upp, tänker jag, till viss del fortfarande finns kvar, bland annat på sociala medier, inte minst Instagram.
För visst måste du vara en fantastisk yogi om du kan göra en riktigt bra armbalans och stå på händerna i flera minuter?
Norberg och Bloch-Levermore vill gärna tro att vi är smartare än så.
Att bara för att någon gör en svår position betyder inte det att den personen kan någonting om yoga.
En annan bild av yoga som de lyfter är att den är okristlig, flummig och ägnar sig åt new age. Lärarna ska vara sexiga och se bra ut i yogatights men praktiserar samtidigt celibat. Dessutom assisterar de olämpligt intimt och närgånget.
Som grädde på moset är de dessutom självupptagna narcissister som tror sig vara viktigare än de är.
Och de är till övervägande andel kvinnor.
Utöver det har de också övernaturliga krafter.
Om denna bild är sann eller ej kan bara du som betraktare och läsare avgöra.
Jag söker ett ljus i mörkret, och tror mig kunna hitta det.
Kan alla dessa bilder och föreställningar gjort det tydligare för oss vad vi inte vill att yogan ska vara.
Kan alla dessa bilder och föreställningar gjort det tydligare för oss vad vi inte vill att yogan ska vara.
Som att olämpliga assisteringar lett till diskussioner om hur vi kan göra yogan till ett tryggt rum där fysiska assisteringar inte ens behövs. Som att den vitt spridda bilden av att en “äkta” yogi minsann kan sitta i lotusställning kanske har fått oss att fundera över hur vi kan ta tillbaka makten över våra kroppar och lyssna till det som känns bra och rätt snarare än plågsamt och skadligt.
Som att bilden av yogalärare som övermänskliga varelser uppsatta på en piedestal kanske har fått oss att vilja lyssna mer på oss själva och bli bättre på att hitta vår inre röst.
Men också – vilket kanske lätt glöms bort när man sätter titeln Yoga är död – hur många har inte under denna period kommit i kontakt med yogan kanske delvis tack vare att dessa bilder valsat runt i medier och upptäckt verktyg som de annars hade varit utan?
Hade yogan varit så normaliserad och lättillgänglig som den är idag om dessa bilder inte funnits?
Norberg och Bloch-Levermore påpekar dock att det inte är första gången yogan har genomgått en stor identitetskris och varit i behov av en ny framtoning.
…dricka syra, tugga på glas, gå genom eld, göra sig själv osynlig och utföra andra magiska handlingar.
Något av yogan, eller några etablerade föreställningar om den, dog på något sätt då också, men det väsentliga levde kvar, vill jag tro, reste sig ur askan och utvecklades.
Visst, mycket blev och är tokigt och vi är alla på ett eller annat sätt en del av det.
Men låt oss se det goda som det medförde, och bygga vidare på det.
Fler än någonsin tidigare utövar yoga idag och den tar sig in på träningsanläggningarna, företagen och universiteten.
På gatorna ser man människor bära yogamattor på ryggen som om det var det mesta naturliga i världen.
Foto: iStock
Yogan lever mer än någonsin.
Frågan är vad vi vill att yogan ska vara och innehålla.
Hur kan vi göra om yogan, återskapa det väsentliga och essentiella?
Hur kan vi göra yogan till det vi vill att den ska vara? Vad är vi klara med? Vad vill vi behålla och ha mer av?
Enligt Ulrica Norberg vill vi nu att yoga ska stå för gemenskap och sammanhang samtidigt som det ska finnas ett utrymme för individualitet; att du får vara du och lyssna till din kropp.
Det ska också finnas inslag av reflektion där du kan testa olika idéer för att lära dig mer.
Och slutligen ska yogan vara kopplad till handling, och inte en isolerad företeelse utan band till omvärlden.
Stämmer det här för dig? Eller vad vill du att yogan ska vara?
Tänk dig att allt var borta – namnen på positionerna, yogamattorna, leggingsen, tedrickandet, bilden av yogisar som veganer, rökelsen, smyckena, alla magiska stenar och kristaller. Alla artiklar i Yoga för dig om övergrepp, manipulation och maktutövande.
Om du fick börja om helt från början, vad skulle du vilja att yogan var då?
Vem vill du vara och vilken utveckling vill du se och vara en del av? Vilken praktik får dig att vakna och bli mer du? Hur skulle du bygga den med integritet och samtidigt värna om dig själv och världen?
