Göran Boll om att lyssna, hitta tillbaka och vakna
Ett par tillägg från redaktören: Göran Boll hävdar i denna krönika att yoga är en vetenskap. Men är det verkligen så? Kanske varierar svaret beroende på vem du frågar. Redaktionen har nu ställt frågan till Yogapanelen.
Krönikören väljer att konsekvent skriva I AM i stället för jag är. Det är ett starkt önskemål från krönikören och följer inte Yoga för digs strävan att i möjlig mån använda svenska ord och uttryck.
I AM. Det är tidig morgon, jag är själv i yogarummet, bara saltlamporna lyser. Med händerna mot hjärtat tonar jag in med I AM tre gånger, tänker mantrat tyst inom mig, för att på så sätt skapa en vibration på djupaste nivå, connecta direkt med min själ.
Musiken och fläktarna är av. Tystnaden i rummet är tydlig, tystnaden i mina öron ännu tydligare. Ett djupt fascinerande, direkt igenkännbart icke-ljud, men inte mindre tydligt för det – och så intensivt!
Tystnaden talar till mig, bokstavligen.
Detta sker allt oftare numera, och min löpande strävan är att lyssna och försöka att komma till någon slags ordlös insikt om vad det är tystnaden vill förmedla till mig.
En inre betraktare som inte är jag
I AM. Jag känner att där finns en lyssnare, en inre betraktare, som inte är jag – mannen, yogaläraren, utbildaren, terapeuten, föreläsaren. Detta handlar om något mycket mer obestämbart – och därmed väldigt intressant.
Det bästa sättet jag kan beskriva det på är som en slags brygga, över till, in mot, ett djupare mer autentiskt ”jag”. Och det där djupare, sannare jaget, som finns där inne, begravt under årtionden av inlärda beteenden, mödosamt frammejslade karaktärsdrag och annan itutad ytfernissa.
Tvärtom får de oss regelmässigt att undertrycka så mycket som möjligt av det innersta i oss, för att istället hyfsat bra kunna agera som fungerande, villigt konsumerande samhällsmedborgare.
I AM…. ja, vem är jag – egentligen?
Det råder generellt hos de allra flesta av oss en stor förvirring kring vad och vilka vi egentligen är.
Vi uppmuntras heller inte speciellt mycket av samhällets olika politiska, ekonomiska och andra krafter med agendor att utforska detta.
Tvärtom får de oss regelmässigt att undertrycka så mycket som möjligt av det innersta i oss, för att istället hyfsat bra kunna agera som fungerande, villigt konsumerande samhällsmedborgare – med det inre ljuset inlåst djupt in under berg av rädslor, självpåtagna begränsningar, normer, lagar och regler.
Det finns både inom kundaliniyogatraditionen, som jag kommer ur, och andra traditioner, uttryck som sammantaget handlar om att vi innerst inne är andliga ljusvarelser – ren energi – som bebor dessa fysiska kroppar, strävandes kontakt med upplysning inifrån, samtidigt som vi harvar på i det yttre.
Vi är som höga fyrtorn, med alla lampor och strålkastare påslagna – men alla fönsterluckor är stängda. Och eftersom vi inte är centrerade i oss själva är det som att vi står utanför fyrtornet, som utifrån inte verkar vara upplyst alls.
Tillbaka till det jag kände när jag föddes
Livet handlar om att hitta tillbaka in igen, tillbaka till det jag visste och kände när jag föddes, det jag upplevde under min tidigaste barndom.
När jag nu via yogan lär mig känna igen den kraft och det ljus som då var en naturlig del av det lilla barnets verklighet, då blir det lättare att leva ett autentiskt liv, fyllt av tacksamhet, glädje och uppskattning – nyttjandes min fulla I AM-potential.
Det bästa yogiska sättet att återerövra autenticiteten inifrån är via meditation och genom att tillbringa tid ute i naturen.
Yogan är i grunden en teknik/metod/disciplin och vetenskap just för att komma till full insikt om hur det egentligen ligger till och vem jag egentligen är, underst, innerst – I AM-tillståndet.
För det finns där. Mitt inre, sanna jag, själen, den existerar oavsett om jag i mitt sinne tror på den eller inte.
Det bästa yogiska sättet att återerövra autenticiteten inifrån är via meditation och genom att tillbringa tid ute i naturen – kombinationen är fantastisk!
Detta återerövrande kan ta både tid och mod. Om jag under många år gömt, glömt och förnekat att det är på detta sätt så kan det vara svårt att skilja min sanna identitet från den persona jag byggt/skapat – eller som skapats åt mig.
Ska jag släppa fram ljuset inifrån?
Det finns ytterligare en viktig aspekt här: För OM jag innerst inne är en evig ljusvarelse, en odödlig själ, strävandes efter upplysning, så betyder det att jag är här i ett syfte – som själen längst in vet om! Ska jag därmed omfamna mitt sanna jag och släppa fram ljuset inifrån, oavsett konsekvenserna i det yttre?
Det är här det mänskliga valet kommer in. Jag kan välja att fortsätta blunda – sova, inordna mig och leva utifrån samhällets normer och begränsningar – eller börja blicka, lyssna, känna inåt – och vakna upp, öppna upp för insikten, ljuset och syftet som finns inom mig.
Valet är mitt. I AM!
Carl Jung sa just detta: Den som blickar utåt drömmer – den som blickar inåt vaknar.