Stina Willquist om rätten att spreta åt alla håll
När Stina Willquist fick höra att hon skulle göra bara en sak, vägrade hon att lyssna. Här reflekterar hon över fyra kommentarer som bitit sig kvar.
1. ”Du borde fokusera på en sak annars kommer ingen ta dig på allvar”
Jag har ofta fått höra att jag har många järn i elden. Att jag är mycket och gör mycket.
När jag startade mitt företag blev jag tillsagd att jag inte skulle spreta utan göra en sak.
Det var nog första gången i livet jag inte lyssnade på experterna. För jag gjorde lite allt möjligt, jag gjorde och gör det som är kul och som ger mig energi.
Jag spretar. Åt alla håll.
2. ”Du är lite mycket hit och dit och jag hinner inte med”
Jag är olika delar även som människa. Jag är lugn och jag är ångestfylld. Jag är glad och jag är ledsen. Jag är klok och jag flamsar runt.
Jag tror att vi alla människor är flera olika delar beroende på vem vi umgås med och vad vi gör och jag tror att vi alla skulle må bättre av att få lov att vara alla våra delar som får oss att må bra.
Vi kommer inte passa in alltid, det blir obekvämt. Men livet blir så mycket större tycker jag.
3. ”Du som håller på med så mycket yoga har väl aldrig ångest”
Jag håller på mycket med yoga, i över 20 år har jag varit yogainstruktör på olika sätt.
Med åren har jag blivit mer och mer intresserad av filosofin bakom yoga och meditationens kraft. I pandemin slogs mitt, precis som många andras, företag ut.
Jag hittade nya vägar men mådde väldigt dåligt av olika anledningar. Och jag blev så arg på mig själv när jag började få ångestattacker.
Jag som kan yoga, pranayama och meditation borde väl kunna styra mig själv så jag inte fick ångest. Men så var det inte.
Jag slog på mig själv och tänkte att det är ju helt meningslöst att jag har hållit på så många år med yoga när jag ändå får ångestattacker.
4. ”Du vet inte hur det hade varit om du inte hade haft yoga, pranayama och meditation som verktyg”
Det sa min terapeut till mig och det har verkligen satt sig i mig. För hur hade jag mått om jag inte hade haft dessa verktyg.
Vi vet ju aldrig hur livet ser ut om vi inte varit dem vi är. Om vi inte hade haft våra erfarenheter och sår.
Så i stället för att slå på oss själva för att vi inte klarar av allt vi vill klara av så kanske vi ska försöka vända på det.
Kanske klarar vi livet så pass bra på grund av allt vi är, allt vi gör, alla delar som gör oss till just oss.