När ditt utövande inte längre vänder sig mot orsaken till din otillfredsställelse
Privat
Yoga och buddhistisk meditation handlar från början om att vakna upp, att nå befrielse från otillfredsställelse. Vad har hänt på vägen när vi sekulariserar och plockar dessa metoder ur sin kontext och gör det till varor som kan köpas på en marknad?
Ibland när jag undervisar så tycks det mig som att utövandet inte leder till samma befrielse när det sker utan någon tydlig kontext.
… så är det som att de står kvar i den individualistiska sörjan som förde
dom till praktiken från början.
Även om metoderna fungerar på så vis att de hjälper folk att få lite lättnad genom att de hanterar den dagliga stressen och livets omständigheter annorlunda efter en tids praktik av yoga eller mindfulness, så är det som att de står kvar i den individualistiska sörjan som förde dom till praktiken från början.
Det blir som att utövandet riktar sig mot symptomen, i stället för mot orsaken till otillfredsställelsen och lidandet.
Det är inte bara vad vi utövar som spelar roll, utan också varför, hur och i vilken kontext.
Jon Kabat-Zinns definition av mindfulness (som ligger till grund för de flesta sekulära mindfulnessprogram) är: ”Mindfulness är medvetenhet som uppstår genom att uppmärksamma, medvetet, här och nu, utan att döma.”
Det är en väldig förenkling av sama sati, det begrepp vilket översatts till mindfulness.
I den buddhistiska kontexten syftar sama sati till att se igenom den grundläggande illusionen om jaget, vilket innebär att sama sati också handlar om att se hur sinnet hoppar från det ena till det andra och hur den processen skapar en illusion av ett självständigt bestående jag.
I motsats till vår moderna tids individualiserade och kommodifierade utövande av yoga och mindfulness, så kommer dessa metoder ur en kontext där det finns en filosofi kring hur otillfredsställelsen uppstår och hur den är intimt kopplad till illusionen om jaget.
Dessutom finns det en bestående gemenskap i form av sangha, som består över lång tid. I zen, så är intentionen för mitt utövande att befria alla varelser från lidande. Efter varje meditation reciterar vi ”De fyra bodhisattvalöftena”:
Alla oräkneliga varelser åtar jag mig att befria.
Ändlösa, blinda begär åtar jag mig att genomskåda.
Dharmaportar utan gräns åtar jag mig att öppna.
Buddhas oändliga väg åtar jag mig.
I traditionell yoga och buddhism finns också en tydlig etisk grund, som skapar en riktning åt metoden och den erfarenhet jag gör. Detta skapar också en mening åt livet och utövandet som en individualiserad praktik som ägnar sig åt mig, min och mitt aldrig kommer åt.
Jag tror att detta är något som vi som ägnar våra liv åt yoga och meditation både behöver vara medvetna om och förhålla oss till i vår undervisning.
