Göran Boll: Visionärerna är framtidens ledare
Yogan är inte skyddad från ledare som ofredar. Göran Boll ser ljuset i tunneln och berättar här om en ny generation av visionära ledare som säger och gör goda saker.
Jag har utbildat hundratals terapeuter, lärare och instruktörer i kundaliniyoga och mediyoga. Dessa har sedan gått vidare för att leda och utbilda andra i yoga och meditation. Genom åren har vi återkommande fört samtal kring vad det innebär att vara ledare? Hur gör man, hur blir man en bra lärare för andra människor? Ledarskap är ju ett vitt begrepp och det finns massor av chefer och ledare överallt i samhället. Är det någon skillnad på att vara ledare och att vara chef? Som chef har man makt, innebär det också ett ansvar? Är det så att om man åtagit sig att vara chef i en organisation så ingår det också att vara en bra ledare? Ja, så är det. Alla bra chefer är bra ledare och att vara ledare innebär ett ansvar och ett stort kliv bortom egenintresset. Hur fungerar då detta ute i verkligheten? Vad har vi utnämnt och släppt fram för slags chefer åt oss själva? Några tydliga samhälleliga ledarexempel har tonat fram i debatten under 2017.
Våra kladdande ledare – där metoo-kampanjen med kraft visat hur personer med makt, i Sverige och globalt, tondövt gått fram som vassa sex-liar genom badtunnor på skärgårdsfester, på konserter, bussar och arbetsplatser, i näringslivet, på nyhetsredaktioner, inom politiken och kulturen – och faktiskt även i våra yogalokaler. Yogan är inte skyddad från detta.
Bland våra politiska ledare – de kissängsligt kortsiktiga, kappvändande politikerna – är exemplen många. Ena dagen vill de att vi ska öppna våra hjärtan och nästa dag slår de till med Europas strängaste flyktingregler. Journalisten Alice Teodorescu skrev i oktober 2017 en sorgligt belysande artikel i Göteborgsposten om de senaste 30-40 årens kappvändande inom socialdemokratin. De är långt ifrån unika inom svensk politik, där många, med kolbitar och andra attribut upphöjt kappvändandet till sublim konst.
”Hur genomskinligt, uruselt inkompetenta behöver de bli, hur naken får kejsaren vara innan vi på allvar börjar skönja hens håriga rumpa?”
Våra skattande ledare – Panama och Paradisläckorna visar tydligt hur ”världseliten”, inte bara i Sverige och inte bara inom idrotten, under årtionden satt i system att med avancerade upplägg uppbackade av de stora bankerna runda skatteverken: Drottningen av England, Facebook, Apple, Svenskt Näringslivs ordförande – alla smiter de helst från notan. De vill förstås ha fungerande, blomstrande samhällen att bossa över, sälja sina produkter och tjänster i, men ingen av dem vill betala vad detta kostar. Det kan väl vi andra göra.
Dessa är, lite tillspetsat, några av våra ”främsta ledare och förebilder” – vill vi ha det så här?
Hur genomskinligt, uruselt inkompetenta behöver de bli, hur naken får kejsaren vara innan vi på allvar börjar skönja hens håriga rumpa? Alla skandaler inom näringsliv, kultur, finans- och offentlig sektor de senaste 10-15 åren beror på lika delar girighet, begär efter makt, oförmåga, egoism, psykopati och omedvetenhet. Konsekvensen av kombinationen låg medvetenhet och mycket makt blir allt som oftast katastrofalt destruktiv. Det vi om och om igen ser spelas upp inför öppen ridå antyder en ytterst låg grad av medvetenhet i kombination med stor oförmåga att förstå när man gått över gränsen.
Idag är planeten skörare och mer oförutsägbar än på längre, med blixtsnabba globala förändringar. Temperaturen stiger – Jorden har bokstavligt talat feber och USA:s president, världens mäktigaste, man vill elda på med mer kol. Vi behöver dock inte mer av det gamla, det som eventuellt fungerade för 100 år sedan. Vi behöver, desperat, ett på alla nivåer mycket, mycket mer medvetet ledarskap – och kampen mellan de gamla hierarkierna och ett nytt globalt, mer medvetet tänkande pågår redan för fullt.
De unga som idag har svårt att göra sina röster hörda inom de gamla toppstyrda strukturerna rundar numera naturligt dessa och hittar via den nya teknologin och sociala medier sina egna vägar framåt. Framöver kommer världen i allt mindre utsträckning lyssna till och följa traditionella ledare. Det ”gamla gardet” av politiker och generaler, premiärministrar och presidenter, pop- och filmstjärnor, diktatorer och religiösa ledare tappar allt mer följare ju mer fjärmade och mindre autentiska de blir.
Vi behöver mer medvetenhet i världen. När man börjar prata i sådana termer lägger sig en tät oförståendets dimma över maktens korridorer och en repressiv rädsla sprider sig. Tänk om människor blir mer medvetna, hur ska vi då kunna fortsätta att bestämma, styra och ställa över dem? Sorry, det kommer inte funka, ni är kokta! En ny medvetenhet växer fram, där de medvetna visionärerna senast inom en generation är de nya ledarna i världen. Det är dem som människor kommer vilja följa. Personer som säger och gör kloka saker, förmedlar visdom, är genuina, självreflekterande, autentiska och medvetna.
Medvetenhet är inte bara svårstyrt och svårbemästrat, det är också svårt att beskriva och förklara. Även yogan som under årtusenden utvecklat metoder och tekniker för högre medvetenhet säger: Den måste upplevas. Det finns inga genvägar. Vill du verkligen förstå medvetenhet – bli medveten! Den ligger bortom ego och värderingar. Vi har alla upplysningen inom oss, men den behöver väckas. Vi är allesammans som klart lysande fyrtorn – men fönsterluckorna är igenstängda, persiennerna nerfällda och draperierna ordentligt fördragna där inne. Så utifrån sett verkar inte så många vara särskilt upplysta, det kanske glimmar till lite grann ibland, här och där, men inte mer.
Yoga och framför allt meditation är historiskt och uttalat tekniker för att dra åt sidan, hissa upp och öppna de där luckorna så att det inre ljuset kommer ut och vi får mer insikt. Det handlar inte så mycket om att analysera, vilket vi ju annars så gärna ägnar oss åt i det västerländska tänkandet. Det handlar mer om att ordlöst bevittna. Den totala medvetenheten – nirivi-kalpha-samadhi – är bortom alla ord och beskrivningar.
Hur blir man då mer medveten? De yogiska svaren är:
- Genom att själv utöva yoga och meditation.
- Genom vilja, att ha en tydlig intention till att vilja bli mer medveten.
- Genom att i din vardag då och då stanna upp, bevittna mer och oftare reflektera över det som kommer djupt inifrån dig själv. Själslig intelligens är central vid medvetandeutveckling.
- Genom att lyssna inåt och se dig själv klarare – vem är DU längst där inne? Vilka är dina djupa präglingar och gamla sår från barndomen? Hur hindrar dessa dig idag och hur kan du skapa läkning, balans och frid inom dig själv?
- Genom att återkommande i olika sammanhang reflektera över – vill jag ha det så här – och om inte, påbörja en förändringsprocess, både i det inre och i det yttre.
Detta är en bra början på vägen mot djupare medvetenhet. En sak är i alla fall kristallklar när det gäller medvetna människor. De behöver inte så många yttre ledare – och de ledare de faktiskt väljer är inte de omedvetna, giriga, ängsligt kortsynta, kappvändande egoisterna. Varför skulle de välja dem? Det vore ju korkat.