Möt ”Hellcat” – yogaläraren som vågar visa svaghet

Victoria ”Hellcat” Carp är idag mycket glad över att hon var öppen med att hon under en tid mådde psykiskt dåligt. Elina Stattin

När Victoria Carp gick ut på sociala medier med att hon mådde dåligt möttes hon av peppande meddelanden från sina följare – och många delade även med sig av sina egna erfarenheter. Hon insåg att hon kunde ge något genom att ventilera – och samtidigt få massvis tillbaka.

Vi sitter i Victoria Carps kök i hennes lägenhet på Lilla Essingen i Stockholm. Vi talar om psykisk ohälsa och om att våga visa sårbarhet.

Victoria, även känd som Hellcat, jobbar som yogalärare sedan några år tillbaka. För en tid sedan fick hon ett tungt besked som mynnade ut i en kris.

– Jag hade en period i mitt liv för några år sen när jag mådde väldigt dåligt. Det kändes larvigt och onödigt. Då sa min bästa vän till mig: Vad håller du på med? Äg din sorg, den är din, gör vad du vill med den!

Victoria gick ut med hur hon mådde på sociala medier och öppnade därmed en dörr till en debatt om psykisk ohälsa bland yogalärare. Den respons hon fick av sina tusentals följare har betytt mycket för henne.

– Det är ganska ovanligt att folk är öppna med att de mår dåligt. Vissa yogalärare kanske tycker att det känns fel att visa att man mår dåligt när man jobbar med någonting som ska få andra att må bra. Jag tror däremot att vi ser lite snällare på psykisk ohälsa i yogabranschen, jag vill tro det i alla fall.

”Vissa yogalärare kanske tycker att det känns fel att visa att man mår dåligt när man jobbar med någonting som ska få andra att må bra. Jag tror däremot att vi ser lite snällare på psykisk ohälsa i yogabranschen, jag vill tro det i alla fall.”
Victoria Carp

Victoria menar att det finns en skam i att må dåligt, och att den skammen är generell. Att gå igenom en själslig kris är inte så accepterat i samhället som många av oss önskar. Hon tror att det kan finnas en viss rädsla bland yogalärare att de inte ska verka trovärdiga om de visar att de mår psykiskt dåligt. Det finns en vida spridd uppfattning om yogaläraren som en person som har gjort sin inre resa och nu mår bra, och hon tycker att yogaläraren, om han eller hon orkar, måste nyansera den föreställningen.

– Det kommer gå upp och ner och att förvänta sig något annat är inte rimligt. Då tror jag att det är viktigt som yogalärare att peka på det.

Trots att livet har varit tufft under en period så har Victoria ändå valt att hålla sina klasser. Att komma ut bland folk och att få göra det hon älskar blev viktiga inslag i en helande process.

Victoria tar en klunk av sitt kaffe och ler. Hon ser lugn och glad ut. Trots krisen, som hon fortfarande anser att hon bearbetar, så finns där en sprallighet som hon inte kan hålla tillbaka, och vad jag uppfattar som lycka lyser inom henne. Att hon kan ta nytta av sin praktik även i svåra stunder märks tydligt. Hon berättar att hon tror det är tack vare sin yogautövning som hon har börjat släppa på sina gränser och nu vågar dela med sig om hur hon mår.

– Om det är någonting jag har lärt mig att vara uppmärksam på så är det den här inre konversationen som jag har med mig själv hela tiden. Att kunna ta ett steg tillbaka och vara observatören. Att inte bli sina tankar och känslor utan istället den som ser. Den distansen hade jag inte innan jag började leva yoga.

Victoria betonar också det viktiga med att ge sig själv utrymme att faktiskt krascha, att inte hålla sina känslor inne. Att tillåta sig själv att falla, och samtidigt hålla kvar vid yogapraktiken och ha den som ett stöd.

När hon valde att gå ut på sociala medier med hur hon mådde så mötte hon ett starkt stöd. Hon fick inte bara peppande meddelanden av sina följare utan många delade även med sig av sina egna erfarenheter. Här kände Victoria att hon både kunde ge någonting genom att ventilera och samtidigt få massvis tillbaka.

– Jag kan ärligt säga att det hjälpte mig jättemycket i min bearbetning, det lyfte mig. I det jobbigaste läget så hjälpte det mig varje gång jag öppnade telefonen.

Att ”äga” sina problem, prata om dem och ändå våga älska sig själv anser Victoria är viktigt. Det är först där och då som hon tror att en människa kan börja läka. De mörka delarna i vårt inre är ingenting som vi kan välja bort. För Victoria så var beslutet om att vara öppen med hur hon mådde en betydande del av vägen tillbaka, ut ur krisen.

– Jag blev så oändligt glad, för det var så många som tackade mig. Om det kan hjälpa någon så delar jag min sorg, gladeligen. Jag tycker det är så modigt av folk att våga dela med sig. Nu ser jag på min kris som någonting jag känner mig tacksam för, vilket är otroligt häftigt.

Så blev Victoria Hellcat…

Innan Victoria Carp klev in i rollen som yogalärare så arbetade hon som bartender.
Smeknamnet Hellcat hänger med sedan många år tillbaka. Från början kallades Victoria för Vixen, vilket sedan utvecklades till Hellcat när hon fick veta att Vixen är synonymt med rävhona – hellcat. Själva ordet hellcat kan även översättas med stingslig kvinna. Det blev ett smeknamn som Victoria tyckte passade bra under tiden hon jobbade som bartender.
Victorias favoritresmål är Costa Rica, dit hon åker på semester varje år sedan några år tillbaka.
Victoria utövar och lär ut hathayoga.