På blixtvisit i Emilia Löf Karlssons dynamiska och hoppfulla universum
Mikael Nyberg
Då, som liten flicka, hade hon ett trollspö. Idag, som yogalärare, använder hon trådlösa hörlurar. Kvar är budskapet: Allt ska bli bra.
(Denna intervju gjordes inför Yogagalan i februari 2020).
Emilia Löf Karlsson har på sätt och vis förberett sig inför vårt avtalade möte på ett kafé på Södermalm i Stockholm, där jag bett om att få intervjua henne mot bakgrund av att hon är en av de yogalärare som är nominerade till hedersutmärkelsen Årets yogalärare.
Det blir uppenbart när jag ber henne berätta hur allting började.
Hon minns nämligen inte den första yogaklass hon höll, i årskurs nio, för drygt 20 år sedan – trots att hon försökt.
Att hon inte kan komma ihåg den blev hon varse några dagar tidigare när en väninna berättade om den för henne, under ett samtal kring just detta – hur det började, hur det ena gav det andra, och hur hon snart skulle sitta och berätta om det, i en intervjusituation, på ett kafé på Södermalm en höstdag i januari (ja, meteorologerna ska har just låtit meddela att det fortfarande är höst).
– Jag vet inte ens var jag hittade övningarna, det var ju inte bara att googla yoga, sådant fanns ju inte då, säger hon.
Men åren i musikbranschen minns hon.
När den digitala revolutionen bröt ut några år efter de där bortglömda yogaklasserna var dit hon sökte sig, och det var där hon ville förmedla sitt budskap: Att allt blir bra.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
För det är hon helt övertygad om.
Och det var hon övertygad om redan när hon som litet barn, lillgammalt säger hon själv, lekte med ett trollspö. Om det var så att någon i omgivningen inte förändrades av trollspöt så berodde det på att han eller hon inte var mottaglig.
Men att allt ska bli bra, innebär inte att allt är det.
I musikbranschen fanns mycket kvar att önska. Men att förändra den framstod inte som ett alternativ, och det var inget som den unge Emilia Löf Karlsson övervägde.
Under några omvälvande år i början av 00-talet träffade hon sitt livs kärlek, hade snart två små barn att ta hand om, och livet bjöd plötsligt på delvis andra utmaningar.
Hon lämnade popmusikens värld.
Mer för dig
Men tro nu inte att Emilia Löf Karlsson passade på att ta ut föräldrapenning för att stanna hemma i väntan på att de små skulle bli lite större.
Högskolestudier lockade, och hon valde att kombinera föräldraskapet med utbildning på Stockholms universitet där hon läste hållbar utveckling och utbildade sig till journalist. Låt oss stanna där ett ögonblick, vid bilden av den unga mamman med barnvagn, blöjor och våtservetter på föreläsningar och klasser i högskolekorridorer, bland andra studenter, lärare och professorer.
Blandade reaktioner mötte henne. Jag kan föreställa mig några av dem: Kan du inte vänta med utbildning, bara några år? Varför inte låta allt ha sin tid, först barnen, sedan studierna, sedan jobbet? Och – tänk om alla studenter tog barn med sig?
Jag tror att vi kan vara överens om en sak: Det krävs mod och integritet för att på detta sätt bryta mot normer och allmänna föreställningar, i det här fallet om studier, karriär och föräldraskap.
Emilia Löf Karlsson hade tryggt landat i en övertygelse om vad hon ville. I den övertygelsen ingick både närhet till barn och studier.
Och så fick det bli. Oavsett.
– Jag har aldrig gjort saker i rätt ordning, så som man ska göra dem, säger hon.
Denna till synes enkla sammanfattning av sin egen karaktär visar sig rymma en djupare mening, och även syfta på hur saker ska utföras.
Tvåbarnsmamman mitt emot mig med turbanliknande huvudbonad fäster blicken, två blå ögon vars färg förstärks av den blå jacka som hänger över ryggstödet bakom henne, i min som för att kolla att jag är med. Och så berättar hon om när hon som barn gick på danslektioner.
– Jag kunde inte förstå varför alla skulle göra likadant, när vi är så olika. Dansläraren tittade på mig som om jag var ett ufo och sa att ”här gör vi så här”.
När vi slutar att göra saker på det sätt som passar oss, så hotar vi en lyhördhet inför vilka vi är. I värsta fall förlorar vi kontakten med oss själva och vår inre röst. Och längtan.
– Vi har lärt oss att inte lyssna, och därför bär vi så väldiga trauman inom oss. Vi gör saker, bor, lever och rör oss på ett visst (förväntat) sätt.
Jag anar att det är någonstans där, i sfären mellan å ena sidan det hon ser i sin omgivning och hos många av sina medmänniskor och å andra sidan sin uppfattning och övertygelse om hur det borde vara, som hon vill vara verksam. Det är där hon kan göra skillnad. Det är där hon behövs. Det är där hon kan skapa ringar på vattenytan-
Och det gör hon. Hela tiden. Så har det alltid varit, och så är det idag. Tycks det mig.
Hon sammanfattar det i något av en filosofi: Antingen går du omkring och klagar på hur saker är utan att göra något åt dem. Eller så tar du dig fram till insikten att du kan förändra något, och gör det. Om du kommer fram till att du inte kan rå på situationen så gör du bäst i att släppa den.
Emilia Löf Karlsson återkommer gång efter annan till barndomen. Det är som att hon vill att också människorna omkring henne ska hitta tillbaka till den.
– Som barn kommer det naturligt, som barn får man ”flowa”, säger hon.
Jag tänker mig att det är just så som allt ska bli bra. Och att det var därför hon prövade sig fram inom popmusiken, och lämnade den.
Musiken värld var ingen självklar plattform för att förlösa bortglömda barnasjälar. Den var för hård. Den var inte mottaglig. Inte då, inte än.
Vi sitter i låga fåtöljer vid ett fönsterbord intill gatukorsningen Götgatan Högbergsgatan där en strid ström av förbipasserande blir en del av intervjusituationen. Där ute kan jag se några av alla de människor som Emilia vill nå ut till, som yogalärare, men också i andra roller.
När internet boomade så lärde sig Emilia tidigt spelreglerna och förmågan att nå ut och fram. Hon startade som nybliven mamma och i brist på bra alternativ nyhetssajten Mamma 24 och blev sajtens chefredaktör. Hon hjälpte flera företag och tjänster med deras it-strategier, bland dem Familjeliv.se och Allt om föräldrar.
Emilia Löf Karlssons värld består idag av fyra kontinenter. Eller som hon själv uttrycker det: Jag har tre heltidsjobb plus familj.
Ett. Digitalt ansvarig för artisten Pernilla Wahlgren med sajten Pernillas värld. Emilia sköter artistens samarbeten, förhandlar alla avtal, ansvarar för paketering samt har en blogg på pernillawahlgren.se som hon med viss tvekan gick med på att starta.
Kan du förklara varför du kände ett motstånd till att börja blogga?
– Jag jobbar egentligen helst i skymundan. Har stark integritet – vill inte att folk ska veta allt om mig, men med bloggen, liksom med mitt instagramkonto har jag två plattformar som jag faktiskt styr över. Jag visar inte allt och berättar verkligen inte allt, även om folk ibland tror det.
Emilias engagemang i Pernilla Wahlgrens värld hade inte varit om det inte var för Pernillas son Benjamin Ingrosso.
– Det var han som förde oss samman, han var bara elva år, och jag kände igen mig i honom. Det var han som förde oss samman, vi har Benjamin att tacka för allt.
Hur menar du att du kände igen dig i honom?
– Som barn tydde han sig till vuxna, det gjorde jag med, han var och är väldigt verbal. Han har alltid gjort sin egen grej, gått sin egen väg och hans driv kommer från hjärtat. Jag tror jag speglade mig i det. Jag kände igen mig. Och att ålder bara en siffra. Han har alltid varit väldigt mogen i sin begåvning.
Emilia Löf Karlsson är övertygad om att när företag söker samarbeten och skapar produkter är det genuinitet som kommer att eftertraktas i allt större utsträckning. Och i Pernilla Wahlgren såg hon just detta, något äkta.
– Pernilla är så ljus och fin, samtidigt var hon så styrd av andra. Jag ville verkligen hjälpa henne.
Två. Podden Wahlgren & Wistam, med en enkel och tydlig fördelning av uppgifterna:
– Jag drar in sponsorerna, Sofia (Wistam) ansvarar för innehållet och Pernilla (Wahlgren) levererar – som alltid.
Tre. I rollen som yogalärare är det Emilia Löf Karlsson själv som levererar. Hon skulle nog inte godta att hon här har huvudrollen, den har de yogisar som kommer till henne, men här är det hon som är ansiktet utåt, gränssnittet mot omvärlden, den genuina produkten.
Jag behöver knappast säga att Emilia i rollen som yogalärare, liksom i allt övrigt hon företagit sig, går sin egen väg.
– Det är många som säger att det kan vara svårt att leva på en yogalärarlön, att det kan vara svårt att få jobb, och så vidare. F…ck that! För alla som gått en utbildning, och lärt sig mer om en filosofi som funnits i flera tusen år, tänds ännu en stjärna på himlen. Vi har alla en uppgift att fylla.
Mötet med yogans värld var inte odelat positiv, och hon kom bland annat till insikten att ”alla yogalärare var inte så sköna” som hon kanske hade trott.
Men som vanligt kände hon in omgivningarna, landade i trygg förvissning om vad just hon skulle göra, och hur. Och bland de yogalärare hon kom i kontakt med var det en som kom att betyda mer än andra.
Emilia kom under sin utbildningstid i kontakt med yogaläraren Anna Gordh Humlesjö, som gav henne några uppmuntrande ord som hon minns än idag: Gör bara din grej!
Att göra någonting annat än sin egen grej var nog aldrig aktuellt, men orden från en erfaren och etablerad yogalärare kom likväl lägligt och gav Emilia ytterligare stöd i en för henne delvis ny värld. Och under åren som följde har de två kommit att jobba tillsammans kring en del projekt.
– Vi har skapat ”girl power retreats” på Gotland dit vi tar kvinnor, döttrar och mammor för att finna styrkan i att just göra sin grej och leva utifrån hjärtat. Det är en stor ära att få undervisa bredvid henne.
Inom yogan har Emilia gjort sig mest känd för att ha tagit konceptet Silent yoga till Sverige. Kännetecknande för detta sätt att hålla yogaklasser är att alla deltagare bär trådlösa hörlurar, vilket förstärker yogalärarens möjligheter att nå ut till alla.
Att hon ville ta just den paketeringen till den svenska yogapubliken förklarar hon med en egen upplevelse av att som yogalärare inför en stor klass inte alltid kunna nå ut till alla.
Med trådlösa hörlurar kan hon enkelt göra just det, och, som hon säger: ta yogan dit den behövs.
Hörlurarna har kommit till flitig användning, inte minst under hennes utomhusklasser i Millesgården på Lidingö, nordost om Stockholm.
Att Emilia har en förmåga att nå ut och fram till många, har vi på redaktionen redan fått bekräftat för oss många gånger. En av arrangörerna till ett av Sveriges ledande yogaevent beskrev nyligen Emilia som ett nytt tillskott på yogascenen som sprider en äkta känsla som är lätt att ta till sig, och med en förmåga att beröra folk på riktigt.
Själv säger hon bland annat så här:
– Jag skiter i vad folk gör på yogamattan. Det viktiga är att de tar sig dit (till den, upp på den).
Och när de väl gjort det, och följt med på en klass, finns hon där, också efteråt.
Att stanna kvar efter klassen är en viktig del av yogalärarens jobb, anser hon.
– Jag minns att jag såg yogalärare skynda iväg efter att de hållit klasser med hundratals elever. Jag undrade varför de sprang iväg. Det är mitt förbannade ansvar att stanna där.
Som avslutning ber jag henne berätta om sig själv och sitt liv, så som det kan komma att se ut om tio år.
Hon låter mig förstå att hon inte ser på livet på det sättet.
Inte så där linjärt. Än mindre förutsägbart. Men hon är övertygad om att hon kommer att fortsätta som yogalärare.
– Varje gång jag får ta del av någon kommentar, varje gång det på något sätt når mig att det jag gör betytt något för någon, så är det som att en blomma slår ut. Alla yogalärare behövs och jag kommer att fortsätta med detta kall, att möta människor där de är.
Hon är tyst en stund och lägger till en sak:
– Och jag kommer att vara lite rebell, också.
Det känns som ett självklart avslut.
Men du, förresten, en sak till.
Emilia följer en livsfilosofi som hon kallar bussfilosofin. Vill du veta mer om den kan du fråga henne om den på Yogagalan. Och du – om du är det minsta nyfiken på Yogagalan så anmäl dig nu. Vi som arrangerar den vill inte höra, sedan när festen är över, att du hade velat gå men inte tog chansen att anmäla dig.
Så skulle inte Emilia ha gjort.
Mer om Emilias Löf Karlssons värld
- Bor på Lidingö med man och två barn, nu 13 och 15 år.
- Har en bakgrund inom popmusiken, där hon spelade in låtar med några av Sveriges största låtskrivare och producenter.
- Har hjälpt flera företag med deras digitala strategi.
- Startade Mamma24 tillsammans med Nyheter24, och var under en period dess chefredaktör. Drev Familjelivs digitala omvandling.
- Är med och lanserar världens kanske mest hållbara vin, LOHAS, vilket står för ”lifestyle of health and sustainability”.
- Nyckelroll i Pernillas värld och i podden Wahlgren & Wistam.
- Yogalärare med konceptet Silent yoga, bland annat med storklasser på Millesgården och Yoga Games. Emilia håller klass i Silent yoga på Yoga Games i Stockholm 8-9 februari. Anmäler du dig till Yogagalan den 7 februari så får du en gratis yogaklass på Yoga Games.
- Emilia har en 200-timmars registrerad yogalärarutbildning och 100-timmars påbyggnadsutbildning, den senare från Bali.
