Vilja att lära dig är allt du behöver
Pexels
Varför har vi så många förutfattade meningar om yoga? Estelle Nordenfalk minns när hon började spela tennis.
Sådant här brukar jag få höra: ”Jag har provat det där med yoga, det var inte min grej, jag blev mest rastlös…”
’”Jag har inte provat det där med yoga, inte min grej, för mycket hokus-pokus…”
”Jag har inte provat det där med yoga, inte min grej, jag gillar att svettas och ta i…”
”Jag har inte provat det där med yoga, inte min grej, jag är alldeles för stel…”
För fem år sedan tog jag min första tennislektion. Innan dess hade jag knappt ens hållit i ett tennisrack.
”Det finns en föreställning om att detta inte är något du behöver lära dig eller som behöver praktiseras.”
Jag hade naturligtvis ingen bild av att jag redan första gången skulle gå in på banan och känna mig cool och få igång något slags spel, utan helt väntat var det en ganska tafflig startsträcka. Var skulle jag stå? Hur skulle min kropp hänga med och hur skulle jag kunna lyssna på läraren, koncentrera mig på bollen och samtidigt göra dessa ovanliga och för mig helt nya rörelser? Det tog lång tid innan jag kunde sluta att helt vara uppe i huvudet och på något sätt se mig själv utifrån, för att istället släppa taget och låta rörelserna komma naturligt.
Som sagt, helt enligt förväntan. När det kommer till yoga verkar vi dock ha ett annat förhållningssätt, det ligger något annat i förväntansbilden. En föreställning att detta inte är något du behöver lära dig eller som behöver praktiseras utan snarare något som ”du kan” eller som ”du inte kan”.
Mer av Estelle
Att känna sig rastlös är inte ett tecken på att det här är fel för dig. Att vissa saker upplevs konstiga, kanske rent av lite flummiga, är inte heller ett bevis på att du har hamnat fel, det betyder bara att detta är något nytt för dig. Att vara stel kan ju till och med vara en bra förutsättning för att sakta men säkert börja jobba med sin kropp och på ett tydligt sätt både känna begränsningarna och på så sätt kunna uppmärksamma när de börjar släppa.
Det är ju självklart så att i början är det svårt att sitta still, vi tränar väldigt sällan på det, kanske aldrig i vår vardag. Det är svårt att både göra rörelser, försöka lyssna på läraren eller kanske försöka titta under sin arm för att se hur man ska göra, vilken fot ska vara fram och ovan på detta ska man andas på ett speciellt sätt. Självklart tar det tid, precis som med allt annat som är nytt för oss, men låt det få vara lite taffligt och grumligt i början, det kommer att klarna.
Avslutningsvis och för tydlighetens skull, yoga och meditation har mycket att erbjuda oss människor, så låt inte en förutfattad mening hindra dig från att ta steget in på mattan. Du behöver inte vara vig, du behöver inte vara andligt intresserad, du behöver inte bli vegan, du behöver inte kunna sanskrit, du behöver inte längta efter att ha benet bakom huvudet, du behöver inte klä dig i batik, du behöver inte bli pretentiös, du behöver inte kunna sitta still. Du behöver helt enkelt inte bry dig om prestation.
Det enda du behöver är viljan att lära dig!
