Ulrica Norberg: ”Jag är inte färdig men ändå klar”

Hon reser jorden runt för att undervisa i yoga och tycker att ordet förlåt är människans bästa plåster. Här möter vi Ulrica Norberg i ett samtal om yogans födelse, meditationens kraft och huruvida yoga är religion eller inte.
Den lät ju faktiskt bra! säger hon skrattande och våra händer möts i en segerklapp. Ulrica Norberg har just levererat en klockren oneliner – det blir en hel del sådana under den dryga timma vi ses, på ett café i hörnan Högbergsgatan-Götgatan på Södermalm i Stockholm. Det är lätt att känna sig som en vinnare i hennes sällskap, inte för att vi går någon rond mot varandra utan för att hon är närvarande och uppmärksam.
Ulrica Norberg. En utbildad journalist och filmvetare, tillika god berättare, som pendlar mellan det inre och det yttre i precisionsnivå med en skidskytt. Några straffrundor blir det sällan, snarare kastas hennes tillvaro framåt som på ett snöre. Det är först på senare tid som hon har lärt sig att vara bekväm i en intervjusituation – egentligen befinner hon sig hellre på reporterns planhalva. Idag är det dock rollen som yogalärare som står i centrum.
Född och uppvuxen i Eskilstuna på 1970-talet formades Ulrica Norbergs omisskännliga karaktär – en nyfiken, kreativ och ifrågasättande individ. Hennes mamma har beskrivit det som att hon föddes med frågan ”Varför?”. Bland oliksinnade sökte hon sin egen inre röst, som har tagit henne till studier i Minnesota, till dansens New York och så småningom till yogans hemvist i Asien. Från Eskilstuna till New York, men nu tillbaka i Sverige, trots att hon från början hade en tydlig bild av att hon nog skulle bo i världsmetropolen resten av sitt liv.
– Jag hade inte en tanke på att flytta hem, jag kände inte att jag passade in i Sverige. Jag mår bra av mångfald och har behov av högt i tak. Under uppväxten kände jag dock att man skulle passa sig för att ifrågasätta normer och utveckla sig själv. Från det att jag var tolv år längtade jag ut i världen.
Som 17-åring reste hon för första gången till USA och därefter följde flera resor världen över, som exponerade henne för olika kulturer och religioner och övertygade henne om att utbytet av olika perspektiv och erfarenheter kan bygga broar mellan människor.
– Vi måste börja väva samman våra historier mycket mer och lyssna på varandra. Det betyder inte att man måste frångå sin egen övertygelse, bara att man kan nå en större förståelse för andra.
Väl tillbaka i Sverige och Stockholm i slutet av 90-talet upplevde hon hur yoga på den tiden kunde väcka skilda associationer.
– Då fanns det knappt någon yoga här överhuvudtaget och många tyckte att det jag intresserade mig för, såsom yoga och meditation, var jättekonstigt. Jag minns att en person fick ihop det till att jag arbetade med youghurtsorter på Arla när jag nämnde yoga. Och när jag gick runt med en yogamattväska på ryggen trodde folk att jag var allt från arkitekt till att jag spelade oboe. Vissa trodde även att jag var med i en sekt och behövde avprogrammeras.
Vi befinner oss på ett stort fik, där de stora glaspartierna släpper in ett flödande dagsljus. Ulrica sitter med en framdukad räksallad. Hon är klädd i en rosa collegetröja, grå tajts och ett hängsmycke. Bekvämt och funktionellt verkar vara en framgångsrik formel för den livsnjutande själ hon bär inom sig. Hon och familjen försöker välja bort det som tar energi från det som betyder mest; tillvaron tillsammans genom litteratur, rörelse och lek, att vara i naturen, uppleva kultur och resor. För att få råd till det har familjen ”downsizat” livet. Genom att bo mindre och äga mindre får de mer tid att leva. Tiden, menar hon, är något många lider brist på – men den går faktiskt att tänja på med hjälp av meditativa övningar.
– När du mediterar så förlänger du tiden, du förlänger utrymmet där du upplever stunden. Genom meditation får du lättare syn på dina energitjuvar och kan då stuva om tiden bättre så att du fokuserar på rätt saker, som ger energi och inte bara tar. Om fler människor tog en stund varje dag och reflekterade över vad det är man bjuder in i sitt liv och utvärderade saker hos sig själv så skulle vi få ett helt annat samhälle byggt på mindre rädsla och inre fientlighet. Vi skulle få ett mycket mer hållbart sätt att arbeta på och mycket mindre sjukskrivningar. Vi skulle kunna fånga upp oss själva mycket tidigare i våra egna måenden. Och på så sätt motverka krav, press och stress bättre, säger Ulrica.
Meditation hjälper mig att få syn på vad det är som verkligen betyder något.
Idag betraktar hon sig först och främst som en meditatör, som använder yogan och annan typ av träning för att hålla sitt instrument i fokus. Med hjälp av meditation tycker hon att hon når orden bättre när hon skriver och att hon blir mer närvarande i mötet med sina medmänniskor. Varje dag kör hon ett program på 45 minuter som innehåller yogapositioner och djup meditation, något som hon menar är lika viktigt som att sova och äta.
– Jag märker direkt att jag är degigare i huvudet de gånger jag har slarvat, mer reaktiv och lättpåverkad. Då säger mina barn till mig att gå till mattan, för de vet att jag kommer ut som en mer välbalanserad mamma. Så jag mediterar inte bara för att jag ska må bra, utan även för att mina medmänniskor mår mycket bättre när jag mår bra. Det är min skyldighet mot mig själv att ta min existens på allvar, men inte mig själv på så stort allvar. Meditation hjälper mig att få syn på vad det är som verkligen betyder något. Ibland när jag har en dålig dag och känner mig lite bräcklig kan jag stanna upp och tänka ’vänta nu, det är inte uppbyggligt att jag lägger energi på det här – stanna upp, andas, reflektera’. Och ställa frågan ’Vad behöver jag nu?’. Och då kan jag oftast släppa det och hitta bättre sätt att agera i stunden.
Tystnad. Tagning! Ribban på den digitala filmklappan slår ner med ett klingande ljud, det är dags för tolv minuters meditation med hjälp av Ulrica Norbergs ljudbok. Den sägs hjälpa mot ett stressat sinne, öka cirkulation och minska spänningar i kroppen. ”Tänd ett ljus, stäng av alla ljudkällor, ta fram sköna kuddar att sitta på och kanske en filt att svepa runtom dig om du känner att det blir kyligt”. Inför intervjun med Sveriges yogastjärna nummer ett har jag försökt förbereda mig genom att läsa böcker och lyssna på ljudfiler och nu tänker jag mitt i allt sorl, porslinsskrammel och strömmande musikslingor tillbaka på upplevelsen av djupandningen och det inre fokuset. När jag frågar hur det kommer sig att hon slog in på den bana som hon idag behärskar till fulländning, säger hon att det ”bara blev så”. Och berättar att hon aldrig hade en plan eller ambition att bli yogalärare (då det inte riktigt var ett yrke man kunde leva på när hon började) utan att det hela började med att hon var instruktör inom andra konstarter, bland annat spinning, aerobics, basket och dans vid sidan om arbete och studier. Undervisningen satte igång först när vänner och bekanta propsade på att hon skulle lära dem yoga.
– Det var faktiskt tack vare några ägare till olika träningsanläggningar i Stockholm som jag jobbade extra på, och som ville att jag skulle börja hålla i yoga där, som jag startade att undervisa mer på allvar.
Hon började med att undervisa i klassisk hathayoga och poweryoga.
– Jag trodde inte att någon skulle komma, men på första passet deltog 20 personer. Ett år senare hade jag 4-5 pass och uppåt 150 elever i veckan. Jag fattade ingenting. Det gick oerhört fort. Nog lite för fort, kan jag tycka så här i efterhand. Men jag tror att saker händer av en anledning. Jag skulle tydligen vara där och göra detta.
Ulrica Norberg fick tidigt en kärlek till den mer fysiska yogan, men det är meditationen som hela tiden har intresserat henne mest.
– Även om jag tyckte att det var oerhört utmanande i början kände jag ändå att ’wow här har vi någonting’. Och det är inte förrän de senaste tio åren som jag verkligen landat tryggt i min meditation. Min meditation och yogapraktik har hjälpt mig att landa i vem jag är och att bli trygg i mig själv. Under mina tonår och som ung vuxen upplevde jag en destruktivitet kring hur man skulle vara som kvinna och jag hade tvivel kring vem jag var, vad jag ville med mitt liv, hur världen fungerade. Jag ifrågasatte många saker. Responsen jag fick från omgivningen var: ’du ska inte ställa så mycket frågor’, ’du är för känslig’, ’du är för mycket’, ’du är för annorlunda’, ’så här ska du vara som journalist’ och ’du måste anpassa dig bättre’.
– Då kände jag, måste man ha världens vassaste armbågar för att hitta sin egen väg? Jag provade men kände sådan avsmak för det sättet. Jag kunde inte. Och jag kände mig så misslyckad, så naiv, så fel. Jag insåg att jag var en obotlig idealist med en inre osäkerhet som gjorde att jag inte kunde ta för mig. Antingen agerade jag i affekt om någon försökte styra mig eller så gav jag bort många av de möjligheter som jag fick, till andra, då jag var rädd för att stå upp för mig själv och trodde att jag inte klarade av uppgifterna lika bra. Efter ett tag kände jag att det måste finnas en annan väg, med mer kärlek och respekt.
– Det kan inte vara så att man måste slåss som en idiot hela tiden och offra sig själv och andra människor. Jag tänkte att jag struntar i det här. Istället klev jag djupare in i studier av yoga och filosofi och började resa för vartenda korvöre jag tjänade.
– Under de lov jag hade från universitetet reste jag världen över och träffade oerhört fascinerande människor från olika kulturer, traditioner och bakgrunder. Jag tycker det är oerhört värdefullt att studera; att lära sig saker. Jag värdesätter mina akademiska studier högt, men även alla mina resor och alla stunder på min yogamatta för mig själv och tillsammans med andra i yogautbildningssammanhang. Jag är övertygad om att man måste förstå sig själv för att kunna förstå sin omvärld.
Hon har varit med om yogans födelse i Sverige, varit en av de första att publicera böcker i ämnet, och är en av nio initierade yogamästare, så kallade yogiraj, inom yogatraditionen ishta, vilket innebär att hon är Skandinaviens första yogamästare. Ändå är hon relativt okänd för gemene man. Att stå i rampljuset har aldrig varit hennes grej.
– Det är rätt så ironiskt eftersom jag ändå har synts en del via mina böcker genom åren. I början tyckte jag att det var oerhört jobbigt att se mig själv på bild eller läsa om mig i intervjuer. Jag hamnade i ett litet inre mörker, i en depression, för att jag tyckte att det var jättejobbigt att bli exponerad – samtidigt som jag upplevde att bekräftelsen kändes bra. Jag kände mig så splittrad. Jag är ingen exhibitionist utan något av en bohem och gillar mest att vara hemma, på mitt kontor och skapa, eller ute i världen någonstans, diskuterandes livet. Men jag har kommit att lära mig att det är viktigt att synas för att vara en del av detta sammanhang och hjälpa yogan att växa, så idag känns det mer ok att vara en del av det offentliga rummet, då jag där kan kommunicera det jag anser är viktigt och relevant. Jag använder sociala medier för att föra dialog om livet, varandet och detta att vara människa.
Hon förklarar komplexiteten med att en privatperson som är lärare och författare till yrket också måste acceptera att vara exponerad.
– Det tog mig ganska lång tid att bli kompis med mig själv och under min resa har jag verkligen gjort många fel, slagit många vurpor och haft många utmaningar. Men idag sitter jag i en position där jag vet vem jag är och vad jag går för och vad jag står för, och även om det bitvis har varit oerhört tufft, är jag glad för att jag har lyckats rida ut de stormarna.
Hon upplever att hon idag är bättre på att förena de två delarna inom henne; den mer tystlåtna och kreativa bohemen med den intellektuella och sociala pedagogen. Att vara en del av en annan människas växande är bland det finaste och mest betydelsefulla hon vet.
– Idag känner jag att om jag kan undervisa mina elever så att de går längre och djupare och når längre än vad jag har gjort, då har jag lyckats.
Som yogalärare lånar hon ibland ut sig själv för att illustrera exempel, men hon anstränger sig för att hålla isär arbete och det privata. Hon coachar många individer och får ta del av mångas liv. Men stundtals känner hon sig liten och väldigt ensam – och då vänder hon sig till sina egna lärare. Hon är tacksam över att hon har så bra mentorer, som hjälper henne att förstå sin roll, vem hon är och vad hon kan.
– Det är en daglig träning för mig. När vissa kommenterar att ’det måste vara så skönt att kunna så mycket och vara en yogamästare’, så vet jag inte vad jag ska svara. För jag känner inte så, det låter så stort. Och mitt i allt detta känner jag att jag har massor att dela med mig av och jag hoppas att jag kan vara ett stöd för mina elever. Att få dem att inse att vi först och främst är människor, sedan är vi allt det där andra. Det är en daglig träning för mig.
Yoga och mycket annat som kretsar kring hälsa handlar om att man själv är ansvarig för att må bra. Och att en väg till hälsa är genom att känna på ohälsa. Ulrica Norberg vet vad det innebär. I över 20 år levde hon med magproblem och sjukdomen IBS – som hon nu är frisk ifrån – och för ett par år sedan drabbades hennes man av en dödlig sjukdom. Hon beskriver det som oerhört utmanande att leva med ovissheten, men att det mitt i allt elände ändå givit henne och familjen många goda ting.
– Min man har en allvarlig leversjukdom, och risken att han blir sämre och kan dö av den finns alltid närvarande i vår familj, vilket gör att vi kommit till ett varande där vi försöker ta varje dag som en möjlighet att leva, istället för en ursäkt för att inte leva. Vi försöker se döden i vitögat och tänka att döden egentligen alltid är närvarande i alla människors liv. När man förstår sin egen dödlighet, och går in i den varje dag, då förstår man verkligen detta med att leva. Visst har det varit extremt utmanande att ha två små barn och samtidigt hantera min mans sjukdom, men det är den verklighet vi lever i. Vi har försökt göra det vi kan och vi tar en dag i taget. En dag och ett år i taget, brukar vi säga. Och vi tränar just nu mycket på närvaro och tacksamhet. Utifrån den aspekten är vi nog en yogafamilj per definition.
– Min man är en yogi i hjärtat och han mediterar på sitt sätt. Hela hans approach till livet nu för tiden är mycket mer medveten. Han jobbar som ingenjör inom miljö- och vattenfrågor och har därför liksom en social yoga där han arbetar för bättre miljöklimat. På många sätt är han en idealist precis som jag. Om vi kan bidra till att öka medvetenheten på något sätt i oss själva och i vår värld så gör vi gärna det. Han som naturvetare och jag som humanist. Jag tror att det är vad som håller ihop oss; att vi tycker att samma saker är så himla spännande.
Ulrica Norberg brinner för att med små medel hjälpa människor att hitta till ett rikare inre liv, och till att förstå att allting man söker efter finns inom en.
– Teknikerna inom yogan är som små kodlås och hittar du rätt kombinationskod så upptäcker du saker. En teknik är egentligen bara en teknik som ska ta dig till olika platser. Sedan kan du bara släppa tekniken och åka med. Du byter tåg i Hallsberg och åker till Katrineholm. Och sedan för att komma till Umeå kanske du måste hoppa på 14 tåg innan du hamnar rätt, men du kan inte sitta kvar på tåget i Hallsberg för då kommer du ingen vart.
Är yoga religion?
– I urspunget nej. Men yoga har använts i många religioner då den förespråkar andlighet. För mig är yogan inte religiös, den är inte heller ovetenskaplig, jag ser många kopplingar mellan andlighet och vetenskap. I yoga fokuserar vi på viveka, klarhet. Att reflektera och att utveckla den individuella kapaciteten som människa. När jag inom yogavärlden får höra ’rotera mjälten fyra varv ’, då ifrågasätter jag vad som egentligen menas. Den här flumstämpeln som yogan har beror på att saker bara sägs utan förklaring, utan klarhet.
– Yoga har alltid varit en tradition där man får ställa frågor, utforska och reflektera. Det handlar om en individuell mänsklig potential som måste stärkas och utforskas. Yoga är liksom en process, en andlig process som går via kroppen. Då tror folk att bara för att den är andlig så är den religiös, men andlighet och religion är två helt särskilda begrepp. Andlighet ur ett yogiskt perspektiv handlar mer om hur jag kan bli mer i linje med mig själv och hur jag kan förstå mer av mig själv eller nå en större potential hos mig själv så att jag fungerar bättre i mitt liv. Egentligen handlar yoga om att göra yoga för att leva och inte göra yoga för att överleva. Att kunna leva sitt liv mer i klarhet och närvaro, istället för att leva i något slags överlevnadsinferno.
Det verkar vara en svår fråga?
– För mig är det inte ett dugg svårt. En definition på religion är att det finns en dogm att följa, och yogan följer ingen dogm, den följer ett mänskligt upptäckande. Ta aum till exempel. Aum kom innan religionen, och vilken röstpedagog som helst pratar om a-o-m rent rösttekniskt. Sedan att hinduerna också använder det, men i en religiös aspekt, det är upp till dem. Vad jag menar är att du skulle kunna ta en kaffekopp och göra den till ett religiöst verktyg, du kan ta en kniv och göra den till ett vapen, eller så kan du ta en kniv och göra den till ett bestick. För vissa blir det ett problem, för de ser inte att man kan använda saker på flera olika sätt.
– Det handlar om vad du lägger in i vissa begrepp. Aum kom inte till som något religiöst utan aum kom till som ett meditationsverktyg för att komma närmare sig själv genom ljud. Du behöver bara titta på folk som sjunger i kör. Man sjunger för att det har visat sig vara otroligt hälsobefrämjande att sjunga, och auma, för det skapar en vibration i kroppen som är jättebra för att luckra upp spänningar och stress, folk mår bra av det. Samma sak med att man sjunger mantran, ’man’ betyder ju sinne och ’tra’ betyder trajate liberate, att frigöra sinnet. Det handlar om att komma åt krafterna bakom de begränsande tankarna, så att du kan använda dem till att bättre koncentrera dig. Du skulle kunna säga coca-cola men nu är det så att just aum skapar olika vibrationer, det är inte för att komma närmare någon gud, även om man säkert kan använda det till det med.
Hur tror du yogan kommer att utvecklas i framtiden?
– Just nu verkar det största behovet vara just återhämtning och stresslindring och yogan handlar mer och mer om existentiella saker. Nu är det mer folk på yinygoga– och restorative-pass än på vinyasaklasser, det säger något, du behöver inte bara hålla på med det ena eller det andra utan det är helt ok att kombinera det med annan träning. Yoga är så mycket mer än att bara ha en funktionell kropp, den innebär även en funktionell själ och ett funktionellt sinne.
– Meditationen har inte riktigt slagit ännu. Den ligger och vibrerar, men ge den 5-10 år så… Man har fått mycket forskningsresultat inom området, så jag skulle säga att det kommer mer restorative och framförallt pranayama, rena andningsklasser, det är en bubblare.
– Jag tror även att vi kommer se yogan komma in på alla möjliga olika domäner, som ekonomi, dans, skolan och träningsvärlden. Vi börjar ana den inom politiken också, med Obama som första yogapresident, som vill skapa ett socialt klimat som är mer humant och tillåtande. Under hans presidentvalskampanj tryckte yogakollektivet upp t-shirts med texten ’Aumbama’.
– Istället för att se saker som ett problem väljer jag att se det som en obalans. Vad kommer det här av och hur kan man komma fram till olika lösningar på saker och ting. För mig är det ett mer dynamiskt sätt att jobba på och vara på. Och gör jag fel ber jag gärna om ursäkt. Den här världen skulle må bra av att kunna säga förlåt. Det är världens mest generösa ord. Och det är också världens bästa plåster. Säger man förlåt till en människa kan båda börja läka.
För närvarande håller Ulrica på med slutredigeringen av sin kommande bok, förbereder retreats och håller workshops. Hennes liv består av att skriva, resa, undervisa och filma. Totalt reser hon ungefär 20 procent av tiden, mest inom Skandinavien och Europa, men även i USA och Asien. Som mamma till två barn är hon även mån om att få vara närvarande med sin familj.
– Jag har jobbat väldigt hårt för att hamna där jag är idag. Jag har alltid velat rå om min egen tid, då mår jag som bäst. Det är en enorm ynnest att jag får resa överallt i världen och jag kan vara jättemycket med mina barn, jag kan hämta dem tidigt på dagarna och jag kan visa dem världen, men det ligger också mycket jobb bakom det. Jag måste hela tiden vara i samklang med min familj och fråga vad som är viktigt för dem. Vi får se hur länge jag kan resa så här. När mina barn blir tonåringar förstår jag om de kanske vill vara hemma, men då är det ’fine’ för mig. Jag försöker uppfostra dem till att se människor som människor, att vara intresserade av människan bakom ytan. Jag har nog lyckats rätt så bra faktiskt, jag hoppas det i alla fall. Och det är inte bara min förtjänst, utan även min mans. Han är en fantastisk person som bara finns där och stöttar mig i allt jag gör.
Ulrica Norberg
Född: 1973 i Eskilstuna
Familj: Man och två barn, 10 och 6 år, samt två katter.
Aktuell: Ny bok som handlar om restorative-yoga och återhämtningstekniker. Just nu skrivs det jättemycket om återhämtning i medicinska tidskrifter för att många superatleter har börjat fläta in det i sin träning. Det ger ofantliga resultat. Några i skideliten har börjat göra det och kan hålla sig skadefria och tyska fotbollslandslaget, som vann VM, har tränat yoga i många år och gått ut med att det är en av anledningarna till att de är så bra.
Senast sedda film: Big short, den tyckte jag mycket bra om.
Senast lästa bok: Gjorde en omläsning av Eureka, för fjärde gången, den är en favorit för att den är liten och kort, och behandlar glädjen i att upptäcka saker. Varje gång jag läser upptäcker jag nya grejer, jag är ju en liten utforskare, jag kanske har varit upptäcktsresande i mitt tidigare liv. Jag läser alltid typ sex böcker samtidigt. Folk undrar hur jag hinner med att läsa när jag har två barn och driver företag. Jag ser nästan aldrig på tv och jag är extremt selektiv på vad jag lägger min energi på, jag går inte ut på krogen och hänger, jag försöker vara privat. Jag gillar att vara med mina vänner och familj och älskar samtal. Det handlar väldigt mycket om att ha disciplin, jag brottas alltid med det där att jag vill jobba så lite som möjligt och leva så mycket som möjligt, det är min devis. Hur kan jag jobba mer kvalitativt, det testar jag hela tiden. Jag vill ha in många ingredienser i mitt liv, jag vill att mitt liv ska vara en curry och då krävs det rätt så stor ansträngning för det faktiskt. Jag gör ju väldigt många saker, men ändå har jag väldigt mycket chilltid. Om jag kan vara en förebild för någon genom att leva det liv jag vill och inte det jag lärt mig, så är jag gärna det.
Längtar efter: Att få mer tid till att skriva och skapa. Mitt 2016 handlar mycket om att omstrukturera så att jag får mer utrymme för detta 2017, att jobba mindre och skapa mer. Jag känner att jag vågar det nu, det är det som är bäst med att bli 40 plus. Jag älskar att bli äldre, jag älskar varenda linje på min kropp, jag älskar de minnen jag har. Och tack vare yogan känner jag mig inte gammal i kroppen eller huvudet. Livet blir faktiskt bara bättre med åren, i alla fall i min värld, jag längtar till att bli äldre. Jag har inte bråttom men jag tycker jättemycket om det. Jag älskar fyran i 42. Det är en skitbra ålder. Man har hunnit med litegrann och mer kommer jag att upptäcka, jag är inte färdig och ändå klar.
Vill påverka och förändra: Jag vill bidra till att göra yogan mer tillåtande och tillgänglig och slå ett slag för allt vad yogan kan vara. Människor är redan perfekta när de föds och man duger precis som man är. Jag gillar hela den devisen i yogan. Du föds perfekt och yogan handlar om att plocka fram det bästa i dig själv så att du kan se det.
Gör om tio år: Vid 52 år, haha, det vet jag inte om jag vill berätta, det vill jag nog hålla hemligt!
Roligaste yogaminnet: Det är så många!