Sam Aziz: Vill du lära dig acceptans? Då ska du börja med dig själv
Hi Yoga
Nominerad till Årets yogalärare. Sam Aziz tycker om att skala av och förenkla existentiella frågeställningar. ”Om du kan acceptera dig själv kan du oftast även acceptera din familj”, säger han.
När jag når Sam Aziz över en telefonlina mellan hans Göteborg och det Stockholm som jag befinner mig i, är det mot bakgrund av att han är en av de nominerade till Årets yogalärare, en hedersutmärkelse som delas ut på Yogagalan den 7 februari.
Jag ska snart få veta att han aldrig ville bli yogalärare, att han aldrig behövt leta efter yogalärarjobb och att han alltid (nästan) går upp klockan tre på morgonen för egen träning.
Men det där får vi snart återkomma till, jag tror nämligen inte att han tycker om att jag nämner sådant redan här, i början av texten; saker och ting kan så lätt missuppfattas när de presenteras som brottstycken, utan sammanhang.
Anmäl dig till Yogagalan – festen för alla yogisar – allra senast 31 januari.
Sam Aziz är del av en stor familj, med två äldre systrar och två yngre bröder. Det var dock enbart bröderna han växte upp med. Idrott var en självklar del av livet. Det var fotboll, judo och – inte minst – brottning.
Brottning ställer höga krav på styrka och smidighet.
Det var när han slutade med brottningen som en balans mellan kraft och rörlighet rubbades.
– Jag gick in i gymmet och tränade mycket där. Jag blev brutalt stark, men även extremt stel.
Han beskriver det som att det uppstod en längtan inom honom att känna sig fri i kroppen, igen.
– Som brottare känner man sig smidig, den känslan försvann när jag slutade med brottning.
Han började se sig om efter någon form av gruppträning som erbjöd stretch.
– Det var då yogan dök upp. Och det var när jag började med yoga som jag insåg hur mycket jag hade förstört min kropp.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Ja tack, jag vill prenumerera på Yoga för dig och yogafordig.nu!
Sams nyfikenhet hade väckts till liv. Han hamnade på flera yogaskolor i Göteborg och snart hade han lämnat all styrketräning bakom sig till förmån för yoga sex dagar i veckan.
– Det kan verka lite extremt när man ser tillbaka på det. Man tar lätt med sig sitt beteende i vad man än gör. Jag var van vid hård träning, varje dag.
Sam kom i kontakt med asthangayogan och hathayogan.
– Jag provade båda två. Ashtanga passade mig just då bättre, man byter om och sedan gör man en massa rörelser, och man svettas. På hathayogan blev jag inte tillfredsställd på samma sätt, på en del klasser hände det att jag inte ens blev varm.
Sam Aziz i Hunden. Foto: Hi Yoga
Dynamiska och lugna klasser
Sedan över ett decennium tillbaka håller Sam klasser i både dynamisk yoga och lugna former av yoga som restorative, yinyoga, vinyasa och även meditation.
Och sin egen utövning anpassar han till hur uppdragen som yogalärare ser ut.
– Undervisar jag mycket dynamisk yoga så gör jag andningsövningar, yoga nidra eller yinyoga. Och under perioder när jag håller mest lugna klasser så behöver jag röra på energin.
Sam gick på sin första yogaklass 2003 och började undervisa redan 2005.
– Det är en ganska kort tid av självpraktik, men det var lite annorlunda då, yogan var på uppgång och lärare behövdes.
Att öppna och driva en studio har inte fallit Sam in.
– Många vill göra någon form av karriär. Jag var i cafébranschen, och jag upplevde att jag hade gjort karriär, både som idrottare och företagare. Det finns ett buddhistiskt ordspråk som jag gillar: Man behöver inte äga solen för att njuta av den. Det jag gillar är att hålla klasser. Jag har kunnat gå från studio till studio och hela tiden fokusera på att hålla klasser och på min egen praktik.
Har det någonsin varit svårt för dig att få klasser, och att få ekonomin som yogalärare att gå ihop?
– Jag rörde mig med helt andra pengar än vad yogalärare brukar ha. Jag hade aldrig någon förväntan att jobba som yogalärare, det var en bisyssla för mig. Men jag insåg efter en tid att jag kunde göra enbart det här.
Att lägga entreprenörskapet på hyllan för att bli yogalärare på heltid, framstod till en början som en ekonomisk utmaning.
– Men vad har man för kostnader som yogalärare? Det som framstod som en utmaning var bara en mental idé om vad man behöver tjäna i månaden. Jag hade sålt mitt företag, jag kunde vända mig utåt och bara tacka ja till klasser. Och snart fick jag lära mig att även tacka nej. Jag behövde aldrig förhandla min lön, när jag sade nej dubblade de min lön. Det var helt ombytta roller då. Det fanns ett behov och de (några av de större yogastudiorna i Göteborg) visste att yogisarna ville ha mig där.
Hur kan en vardag se ut för dig?
– Jag börjar med att praktisera själv, sedan kan jag lägga mig igen. Efter det blir det vardagliga sysslor som att lämna barn, undervisa kring lunchtid, åka hem för att göra praktiska saker. Då kan det även bli en del meditation, sedan undervisar jag vid femtiden igen. När jag kommer hem är det dags att laga middag, läsa sagor, natta barn.
Vilken tid stiger du upp?
– Jag vaknar av mig själv kring tretiden och då har jag ett par timmar för egen praktik. Jag ställer alltså inte min klocka, det är så lätt att någon elev blir inspirerad för att den yttre formen verkar lockande, och därför är jag noga med att påpeka det, att jag alltså inte ställer klockan, utan vaknar av mig själv.
Vad driver dig som yogalärare?
– Det här var ingenting jag ville göra egentligen. Hade mitt sinne fått bestämma hade det blivit något annat. Jag har bara följt ett flöde och släppt på bromsen.
Vad är roligast med att vara yogalärare?
– Att träffa och följa elever och lyssna till vad de själva upplever. Att ta del av deras resa och deras reflektioner. Det ger mig samtidigt en påminnelse om min resa.
Hur ser yogan ut i Sverige om tio år?
– Jag hoppas att tröskeln sänks (till att börja yoga) och att det blir mer vanligt. Man behöver inte vara vegan för att äta sallad, vad man äter till kan man förstå att sallad är bra. Detsamma gäller sådant som att förlänga andetaget och att röra på kroppen medvetet. Det spelar ingen roll om jag spelar golf eller löptränar, men jag äter min sallad.
Vad gör du om tio år?
– Tänker jag tio år bakåt hade jag aldrig gissat att jag skulle vara här nu, och göra det jag gör.
Acceptans röd tråd i träningen
Att Sams egen praktik varierar från en dag till en annan, har jag förstått. Men det finns en röd tråd, ett återkommande inslag.
– Jag försöker få in det här med acceptans, säger han.
Det är lätt att lura sig själv, när det kommer till acceptans, säger han. Därför vill han bryta ned begreppet, som rymmer existentiellt djup, till enkla frågeställningar som berör oss, här och nu, mitt i vardagslivet.
Med en sådan infallsvinkel händer det att han tar upp ämnet, också på sina yogaklasser.
– Det uppstår så lätt föreställningar om att vi (med yogans hjälp) ska uppnå någon typ av inre frid. Jag brukar föreslå mig själv, och en del elever, att börja med familjen. Det tas emot på lite olika sätt. Men de flesta är med mig när jag får förklara vad jag menar: Om man accepterar sig själv har man oftast inga problem att acceptera sin familj och alla i sin närhet. Och då är vi närmare världsfred. Det här blir ”hands on”, något att fundera och öva på. Begreppet acceptans blir så subtilt och svårt att förstå annars.
Och han låter mig förstå att han inte är förskonad från behovet av denna enkla övning.
– Det är inte så att jag inte haft de här problemen (med att accepter alla i sin närhet), det är praktik för mig också.
Hur ser det ut för dig?
Är du vän med dig själv?
Accepterar du alla i din närhet?
Mer om Sam Aziz
- Familj: Gift med Erica, 43 år, döttrarna Saga, 12 år och Liv, 5 år.
- Bor: Göteborg
- Idrottsliga meriter: 2 guld på SM i juniorbrottning, 1 silver på SM i ungdomsbrottning, 2 silver på SM i brottning för seniorer, silvermedalj på SM i ”Athletic Fitness”
- Motto: Keep it simple, stupid!
