Maria Boox: Det var svårt att skilja på rollerna
Filippa Tredal
Den ursprungliga visionen drunknade i en ovan chefsroll. Yogashala Stockholms grundare Maria Boox berättar hur den egna utvecklingen kom i skymundan av personalfrågor och administrativt arbete – och hur längtan efter ytterligare fördjupning fick henne att välja en ny väg.
När Maria Boox öppnade Yogashala Stockholm 1999 var det en av landets första rena yogastudios. ”Shala” är sanskrit och betyder plats eller ställe för spirituell utveckling. Innan dess hade det funnits ”skandinavisk yoga” på olika ställen, men Yogashala Stockholm var förmodligen den första studion med enbart yoga, med en tydlig inriktning på ashtanga.
– Det var helt annorlunda på den tiden. Många visste inte vad yoga var och grannarna undrade om vi joggade i lokalen, eller om vi rökte hasch när det luktade rökelser, säger Maria Boox och skrattar.
Hon berättar att många av deltagarna på de första nybörjarkurserna kom i kostym eller dräkt eftersom de förväntade sig någon form av lugn meditation.
Den visionen drunknade till slut i min roll som chef. Det fanns inget utrymme för mig att fördjupa mig, utan jag var tvungen att vara i första hand chef för att allt skulle fungera.
– Men jag hade en grupp med mig redan när jag startade, så jag behövde inte börja från scratch eller vara orolig ekonomiskt. Jag hade redan jobbat som yogalärare på frilansbasis i fem år, vilket jag kombinerade med mitt läraryrke.
Maria drev studion i cirka tio år, och på den tiden gick hon från cirka 200 elever till 1000-1500 elever per vecka.
– Det var som en lavin, yogan växte så otroligt mycket och snabbt. Det förstår jag nu när jag tittar bakåt, men när jag var mitt uppe i det tänkte jag inte på det.
Hon tror att det låg i tiden. Yogan var redan stor i USA, England och Australien, och Sverige stod helt enkelt på tur. När stora kändisar som Madonna och Sting gick ut med att de yogade fördubblades antalet anmälningar till nybörjarkurserna.
– Det betydde mycket, men samtidigt ska man inte förringa yogans egen kraft, som är helt oberoende av trendsättande människor. Jag tror att människan längtar efter något annat, och yogans uråldriga tradition väger tungt.
Yogashala Stockholm växte som sagt snabbt, och efter ett tag kunde Maria inte hålla i alla klasser själv. Hon hade elever som gick bredvid henne och assisterade, och ganska snabbt fick de börja hålla egna klasser.
– Jag var huvudlärare och den som bar på kunskapen, kan man säga. Jag fostrade och lärde upp många. För mig blev chefsrollen den stora utmaningen. När det blev mer på riktigt stod jag plötsligt där och skulle ha koll på löner, scheman, avtal och semestrar, berättar hon.
Hon säger att det ofta var svårt att skilja på de olika rollerna som chef, lärare och privatperson.
– Många av de anställda var mina vänner. Ibland var tuffa beslut nödvändiga, och på den tiden var jag mer rädd för sådant.
Hon berättar att hon började med yogan för att hon ville hitta balans och ro. Och att Yogashala Stockholm var hennes sätt att dela med sig av sin egen vision, av det hon trodde och fortfarande tror på.
– Den visionen drunknade till slut i min roll som chef. Det fanns inget utrymme för mig att fördjupa mig, utan jag var tvungen att vara i första hand chef för att allt skulle fungera. Så det var den största anledningen till att jag sålde studion och började frilansa 2009. Jag ville ägna mig åt det jag älskar och är bäst på, nämligen att undervisa.
Hon startade vad hon kallar sin ”globala” shala – och numera tar hon med sig sin yogaundervisning vart hon än åker.
– Jag håller klasser, workshops och retreats runt om i världen. Jag var en av de första auktoriserade lärarna, så internationellt sett håller mitt namn för att hålla stora kurser i till exempel Goa och på Kreta.
Hon har i princip varit på resande fot i sex år, och då även passat på att fördjupa sig själv genom att gå andras kurser.
– Det var en längtan jag hade under alla åren på Yogashala Stockholm, att gå ännu djupare in i filosofin för att öka min förståelse för yogan, och det har jag verkligen gjort under de här åren. Den största fördelen är att jag känner mig fri. Jag väljer själv vem jag vill arbeta med och när arbetsveckan är slut. Nackdelen är avsaknaden av kontinuitet med eleverna.
På senare tid har Maria även börjat längta hem.
– Jag kommer att ha kvar mina stora kurser i Indien och på Kreta, men kanske ta bort en del kortare uppdrag för att slippa resa så mycket. Men det är en förändring som kommer att ta lite tid, eftersom jag är uppbokad fram till december.
Maria Boox
Ålder: 55
Bor: Stockholm, Goa, Kreta och där jag packar upp min väska
Gör: Undervisar yoga och stävar efter att leva nära mig själv
Aktuellt: Kurser och retreats runt om i Sverige och på Purple Valley i Goa
Intressen: Skriva, fota, läsa
Förebild: Martin Luther King, Karin Boye och Shri K. Pattabhi Jois
Marias tips till kämpande studios:
- Satsa på nybörjarna – få dem att känna sig välkomna och ge dem en känsla av att yoga är för alla. Glöm inte att även du själv har varit nybörjare.
- Tänk på att första mötet med eleven kan vara direkt avgörande för ifall personen kommer att fortsätta. Få alla att trivas och känna att de är ok som de är.
- Håll introduktionshelger och temadagar för att locka nya elever.
- Skapa alternativ. Det är svårt att driva en studio med till exempel bara ashtanga. Erbjud alternativ för att nå fler människor.
