Malin Berghagen: Det bästa jag vet är att vara bråkig
Katarina Di Leva
Från skådespelerska till programledare till yogalärare. Malin Berghagen har hittat hem i yogan och lever idag sin dröm på Mallorca. Med större fokus på att leva i nuet och mindre rädd för vad andra ska tycka hörs mantrat om shanti ljuda mellan Biarritz i norr till Costa Rica i väst.
Min son är sjuk idag. Kan vi ta intervjun i eftermiddag? Vid 15? Här i Palma.
Mejlet från Malin Berghagen kom på morgonen och planerna ändrades från att åka till Alaro och känna in omgivningarna, till att träffas på ett café i Sankta Catalina, Palma de Mallorca. No problemas tänkte jag, det är bara att ta en buss. Bara? Av olika anledningar kom istället tvärgatorna Ramon Berenguer III och Antoni Marqués att passeras med den förmodligen högsta stegfrekvensen någonsin hos en yogareporter iförd flipflops. September månad till trots var det spansk värmebölja – och tidsnöden total.
Stressa inte, jag sitter här och jobbar, meddelades det per vändande mejl.
Sökare låter flummigt men är man en finnare känner man sig som Pippi Långstrump som letar efter sockerdricka i träden, det tycker jag låter roligare.
När Malin Berghagen sedan efter några tiotal minuter fick anledning att hälsa välkommen, var det med ett sådant lugn att alla billjud runt omkring, och begrepp som före och efter, helt bleknade i betydelse. Här och nu – i den andan skulle nämligen de närmaste 90 minutrarna komma att förflyta.
Inne på caféet som är svenskägt, är väggarna prydda med inramade bilder av hundar och de bruna takbjälkarna bryter frankt av mot de vitmålade väggarna. Bakom glasdisken tronar stora apelsiner och annan frukt bland övriga bakverk. Malin Berghagen sitter vid ett bord lite längre in i lokalen.
– Här hamnar många nyinflyttade svenskar och man knyter lätt kontakt med varandra. Gunilla som driver stället har tagit så väl hand om mig och hon har blivit som en extra faster till Isac. Han går in hit efter skolan och säger att ’jag vill ha en Isakmacka’. Och då gör hon den här Isakmackan till honom.
Isak, tolv år, är Malin Berghagens yngsta son och hon berättar att han i vanliga fall går i Svenska skolan här i Palma, men att han idag alltså är krasslig och har följt med henne hit för att göra matteuppgifter. Bråktal närmare bestämt.
– Rektorn på Svenska skolan var väldigt angelägen om att hjälpa mig med förberedelserna i flera år innan flytten, jag var så rädd att ta det här steget. Men allt har löst sig, är det rätt så går det lätt! Och för Isaks skull, eftersom han har dyskalkyli och skolan här tog så bra hand om honom så blev det viktigt att inte göra så mycket resor. På den vägen är det. Nu är huvudparten av alla yogaretreats här på Mallorca.
Vi förflyttade oss sedermera till ett av borden som var placerade utomhus, under en lång persienn och som mildrade den gassande eftermiddagssolen en aning. Där låg en stor hund och dåsade bakom en stol. Han heter Bodhi och är en Rhodesian Ridgeback. Även han hade fått följa med i flytten från Sverige för lite drygt ett år sedan. Att det blev just hit till Palma som Malin Berghagen kom tror hon beror på att hon tillbringat flera somrar här som barn.
– Jag började åka hit för fyra eller fem år sedan. Det var tjejerna från 4good som drog med mig till Alcudia för att jag skulle hålla i yogan där. Och jag bara kände att jag kom hem och fattade inte varför, Alcudia är ju ändå ett stort turistmecka. Så jag ringde min pappa som påminde mig om att vi åkte hit under Club 33-tiden, alltså Vingresors Club 33 för att mamma och pappa skulle spela och då fick jag hänga med dem i två, tre veckor, så mycket som jag aldrig fick annars när det var skola. Jag fick känna att vi var en familj på riktigt. Eller så är det bara så att den här ön gör så med en.
Magi kanske? Malin Berghagen har en bakgrund som programledare för ett program om övernaturliga fenomen och den andliga världen har funnits med henne sedan unga år, berättar hon.
– Jag har varit en andlig sökare ända sedan jag var barn, men nu är jag en andlig finnare istället, det är ett bättre ord. Sökare låter flummigt men är man en finnare känner man sig som Pippi Långstrump som letar efter sockerdricka i träden, det tycker jag låter roligare.
Hon fortsätter och berättar om en teckning som hon ritade när hon var sex eller sju år och som hon fortfarande har kvar.
– Jag hade ritat en bibel med blommor på och så hade jag skrivit ’livets väg är en lång väg’. På den nivån var jag när jag var sju.
Hon ler.
– Sedan får jag alltid tårar i ögonen när jag går in i någon typ av helig byggnad, det spelar ingen roll om det är en judisk, muslimsk eller sikhisk kyrka, jag har en väldig respekt för det andliga. Men för den skull har jag aldrig försvunnit in i något utan jag har alltid stått stadigt på jorden. Jag har alltid varit intresserad av självrannsakan, inre växande och andlighet.
Det andliga är också något hon med kärlek tar med sig in i yogasalen. Exempelvis i en avslutande övning som kallas ”namaste” och betyder ”låt det gudomliga ljuset inom mig omfamna det gudomliga ljuset inom dig”. Malin Berghagen hyser en stor respekt för yogaläraren Georg Feuerstein och de böcker han har skrivit om yoga har hjälpt henne när det kommer till att förstå yogans sanna natur och att inte tappa bort dess ursprung.
– De som åker på yogaresor med mig upplever ju inte bara rent fysiska utmaningar utan även känslomässiga, för det är ju så yogan ursprungligen är, den är ju i sin grund ett självrannsakansverktyg.
I min förberedelse inför att skriva det här reportaget, läser jag i hennes senaste bok Yoga, passion och närvaro i livet, att: ”Tillsammans med naturfolkens traditioner, exempelvis shamanismen, hör enligt Georg Feuerstein yoga och tantra till de allra äldsta spirituella frågeställningarna.” Malin menar vidare att det inom judendomen och kristendomen finns många som anser att yoga har fördjupat deras personliga tro.
– En annan bok som jag tycker väldigt mycket om är The heart of yoga av TKV Desikachar, också han är en fantastisk yogalärare, som säger att målet med yoga är meditation i rörelse, och att läraren måste vara väldigt medveten om att han inte går in och förstör det meditativa tillståndet som din yogi är i när han befinner sig i rörelsen. Alltså måste du välja att gå in precis innan och korrigera innan han hamnar i sitt fokus, när asana, dristi och pranayama är ett. Om du som lärare går in och korrigerar, då hoppar han ur sitt moment som han kanske har längtat efter eller upplever för första gången. En yogalärares största uppgift är att inspirera till att en yogi ska komma i kontakt med sin egen mästare. Och att hellre visa eller berätta och sedan ställa frågan tillbaka: vad tycker du? Hellre det än att korrigera för mycket.
Malin Berghagen var 33 år då hon började med yoga för första gången, med Maria Boox som lärare.
– Hon var den första som jag satt med tindrande ögon inför och tänkte ’jag vill också kunna rulla över tårna’. Hon är min guru idag även om hon inte tycker om att jag kallar henne för guruji, men det finns något vackert i det, jag tycker om att man har respekt för dem som har kommit med kunskap, eller som har inspirerat en, det behöver inte betyda att man ska kyssa deras fötter utan det handlar bara om en vördnad och en respekt för någon som betytt oerhört mycket.
Hon fortsätter:
– För mig är en guru en förebild, som kan inspirera till en annan syn på livet, eller en person som har betytt väldigt mycket, som Maria Boox gjort för mig. Innan yogan var jag blyg och rädd och vågade inte göra någon upprörd eller arg på mig. Jag kunde offra mig så att alla skulle vara nöjda och glada. Men det är jag inte rädd för idag. Yogan är ett ständigt arbete och man liksom peelar av löken, jag tycker att jag gör en helt annan fysisk yoga idag än vad jag gjorde för några år sedan även om jag var precis lika fysiskt stark och smidig. Jag är mycket mera i nuet än vad jag var för några år sedan. Sedan upplevde jag mina tidigare yogalärare som hårda och ställde krav på ansvarstagande, det tyckte jag var oerhört skrämmande och läskigt och jag tänkte att så där ska jag aldrig bli. Nu förstår jag att det är en del av lärarens roll att hjälpa och att inspirera att bli en yogi. När man yogat ett tag kan man ställa mer krav för man har lärt sig lite mer av sin egen utveckling.
Nu är du själv en guru för många, vad tänker du om det?
– Det gör mig ingenting, det är inget negativt för mig, jag tar emot det med en enorm tacksamhet och en oerhörd ödmjukhet. Jag är fortfarande Malin på något sätt, trots att jag vuxit upp med kända föräldrar. Och jag tillåter inte att någon sätter mig på en piedestal och säger: tala om sanningen för oss så följer vi den, då blir det uppläxning, sanningen finns ju inom dig. Det finns lika många sanningar som det finns människor.
Ditt sätt att lära ut yoga på, vad tänker du kring det?
– Självklart beror det på att jag är den personlighet jag är med mina föräldrars bakgrund och med det namn jag har, det kan man inte komma ifrån. Sedan är det kanske så att jag gör ett bra jobb. Jag kör mer den traditionella yogan och man är lite mer open minded då. I nästan alla yogaresor jag har så handlar det om var du är i livet just nu och vad du vill förändra. Det som händer på yogamattan är ju också det som händer i ditt verkliga liv och om du blir irriterad på någon som står bredvid dig och är vigare än vad du är, är det så också i livet att du blir avundsjuk på andra som kan mer? Eller varför har du så svårt att acceptera det? Jag håller på mycket så och jag tror att det är det folk tycker om.
– Jag börjar alltid med att säga att det är ditt ansvar hur den här veckan blir, ta ansvar över den kunskap du vill skaffa dig. Ser du dåligt så lägg dig längre fram, undrar du över något så fråga. Så att det inte kommer ett mejl veckan efter där du är besviken. Det du vill förändra i ditt liv det är inte någon annans ansvar, lägg dig inte i någon offerkofta. Hälsa och välmående är ditt eget ansvar om du så klart inte blir påkörd eller har en genetisk sjukdom och så, men annars är det ju faktiskt ditt ansvar. Det är ditt val om du väljer att äta skitmat eller inte eller att träna eller inte träna. Jag är ganska hård i början och sedan är jag väldigt tydlig med att förklara att ni inte imponerar på yogafröken genom att försöka sätta foten bakom huvudet eller vara så vig som möjligt. När jag förklarar att yoga är meditation i rörelse då blir det inte lika mycket prestation, och det tror jag också gör att kurserna är populära, man förstår att man kan släppa på prestationskraven att göra akrobatiska övningar.
Hur ser du på ditt kändisskap?
– Jag var väldigt blyg och hade scenskräck tidigare och var väldigt rädd för att världen skulle gå under när jag fick mina barn. Tankar som rörde vilken värld som jag skulle lämna efter mig till mina barn och så vidare. Så då tänkte jag att jag använder mitt kändisskap istället och började blogga och hålla i yogakurser för att kunna använda det på ett bra sätt och inspirera människor till att följa sitt hjärta och att vara rädd om jorden. Flyga är exempelvis inte det bästa för jorden, då måste jag hitta andra sätt att kompensera och tänka till, sitta och väga för och nackdelar med det, fördelar med att människor kommer till ett varmare klimat, till en plats med sol, värmen och träning. Jag tänker väldigt mycket på det och har gjort mig av med bilen och köper bara ekologiskt. Men eftersom jag är med i Artister för miljön, så vet jag ju att man inte på långa vägar kan kompensera för alla flygresor. Om vi vill hjälpa till, vi som kommer norrifrån, då ska vi undvika att åka på all inclusive som ändå ägs av ett tyskt eller svenskt företag. Jag åker till vanliga hotell och äter på de lokala restaurangerna eller handlar ekologiskt av bonden och så vidare.
Det är väldigt befriande att i din bok läsa om vissa yogasekvenser som inte behöver ta så lång tid?
– Det blir för mycket religion för mig annars. Går du på en ashtangaklass då respekterar du den traditionen och gör som läraren säger, men när du sen är hemma är det ingen som säger att du inte bara kan sitta i en ryggradsvridning en gång om dagen. Det är viktigt att skapa den öppenheten, för världen behöver ju yoga, det var därför den släpptes ut från Indien till slut och inte bara gick från mästare till mästare. Vem är det som säger att det måste var på ett visst sätt? Man är till och med oense inom en och samma tradition, om du tittar på vissa lärare inom ashtanga så menar de att man ska hålla alla leder lite böjda. Sedan går du till iyengar och där säger de att allt ska vara så utsträckt som möjligt. I min värld så är det farligare för kroppen än att ha lederna lite lätt böjda.
Är det lätt hänt att man utestänger folk?
– Det finns lika många egon bland lärare i yogavärlden som det finns i vilken verksamhet som helst så det är klart att man kan se det som ett ypperligt tillfälle att utöva makt och kontroll och veta bäst och så vidare men för mig är inte det att vara yogi. För mig är det att ha ett öppet sinne. Och världen behöver yoga. För mig känns det som viktigast att man kommer ihåg att yoga är yogarörelsen, fokuseringspunkten och pranayamaandningen. Det är väldigt många yogisar som gillar att ligga snäppet före. Jag älskar att gå in och bryta sådant, det bästa jag vet det är att vara bråkig. När jag märker att jag har några i klassen som går lite före för att de vet att de kan solhälsningen då kan jag bryta av mitt i och säga nu gör vi så här, och de bara what! De vill gärna bara dra iväg. Om man gör det i en klass så stör det de andra och de blir osäkra. Och det är också bra att få öva på att visa ödmjukhet inför andra. Det är ju också yoga.
Är det lätt att det uppstår konflikter i yogagruppen?
– Det har förekommit riktiga fighter där man fryser ut varandra. Det är jätteintressant hur man åker på en yogaresa och bestämmer sig för att frysa ut folk, eller besserwissrar. Det är mindre nu eftersom jag har lärt mig att markera och ta upp det redan från början. Sedan har de ofta läst mina böcker. Jag markerar ganska tydligt vad som gäller och då är det lättare på något sätt. I förrgår skulle de till exempel jobba två och två för att bekanta sig med varandra. Någon som är väldigt duktig på yoga får stå med någon som knappt kan något alls om yoga. Det blir alltid en liten soppa i början. Men om du nu har fått någon som är lite besvärlig, som inte alls förstår vad du säger när du försöker förklara, ta då först och fundera på varför du står med just den här personen och varför det är bra att hon får stå med dig som anser sig veta mer. Bara det att du går in i ett dömande är ett tecken på att det är något du ska lära dig av den här personen. När jag berättar det går alla in i en helt annan ödmjukhet.
Beskriv din favoritelev?
– Det är en elev som heter Annica, hon är äldre än jag och jag har tyckt om att följa hennes lite obekväma situation till att vara vad jag tycker är en yogini. Hon har ont i axlarna och kan inte göra alla övningar men hon gör det hon kan – jag älskar när det finns en vilja att utvecklas även om det bara händer lite grann åt gången. Det är min favoritelev generellt, en person som är villig till att förändras. Jag tycker om de där som är lite bökiga och knöliga i början och så ser man det där mjuka komma fram sen. Hon vågar vara sårbar och kan komma till en yogaklass där alla är jätteduktiga men hon går in för att göra sitt. De lyssnar till sig själva och vill förändras. De är sina egna mästare och försöker inte göra mig till en guru.
Hur är det att vara yogalärare och att driva ett företag?
– Jag lever ganska mycket som jag lär, jag försöker sköta mitt företag men jag sköter ju inte mitt företag så som andra sköter det. Jag försöker sköta det lite yogiskt och jag älskar att leva i nuet! Det funkar faktiskt bättre nu än någonsin.
Finns det ingen stress i det?
– Det är klart att det finns en stress. Nu måste jag exempelvis sätta mig ner och börja planera våren. Jag kan inte bara vara i nuet. Om jag ska jobba med det jag jobbar med måste jag ta hänsyn till att folk måste få ihop pengar. Jag vill ju att alla ska ha tillgång till yogan inte bara de som har hundra tusen på kontot utan det ska vara också för dem som har det lite knivigt, till exempel en ensamstående trebarnsmamma som behöver komma iväg till Mallorca. Hon behöver lägga undan varje månad och då är det bra att hon har lite framförhållning.
Men idag ska man vara anträffbar en stor del av dygnets timmar?
– När någon ringer mig på mobilen som jag vet handlar om ett jobb eller skickar mig ett sms klockan nio på kvällen då svarar inte jag. Då kan jag säga dagen efter att skicka inte meddelanden till mig klockan nio på kvällen, det är inte okej. Därför att jag inte ska behöva sitta och tänka på det här jobbet nu. Det är kväll och jag ska vara med min familj och så vidare. De som bokar mig vet att Malin inte alltid är tillgänglig. Att jag är lite svår. Men de har lärt sig att när de säger att det är viktigt då är jag där.
– Man måste väga för och emot. Det är min egen hälsa som stryker med. Det är ingen som kommer till ditt sjukhus och säger å vad synd att du är sönderstressad, här får du en blomma. Deras liv fortsätter ju. För vems skull gör du det här? Det är ingen annan än du själv och din familj som drabbas av den här stressen. Och jag vet ju som sagt väldigt duktiga företagare som är fullt effektiva utan att vara fullt tillgängliga. Jag är helt övertygad om att 80 procent av alla världens sjukdomar beror på känslomässig och fysisk stress och där är yogan ett fantastiskt verktyg.
Ditt företag heter Om Shanti, varför valde du det namnet?
– Namnet har inget med den yoga jag gör utan det är för att jag vill skapa fred och för att jag tycker om ordet. Sen kan man ha lugn yoga eller dynamisk yoga, stärkande eller medicinsk yoga. Så att utövaren förstår utan att behöva läsa igenom flera sidor vad det är för yoga. Sen kommer läraren ändå att ge sin speciella touch på lektionen. Jag körde med trumma igår, så vad skulle jag skriva då – trumyoga? Jag tycker om de gamla traditionerna, de håller, och man behöver inte hitta på en massa nya. Jag träffade en indisk kvinna som sa en gång att ni i väst har fler yogaformer än vi någonsin har haft i Indien. Varför detta behov av att pinka in reviret? Det handlar om egot, av samma skäl som man spikar upp staket för att visa var gränsen går fastän yoga egentligen handlar om att sudda ut gränser. Jag säger att jag gör yoga kort och gott. Jag önskar att yogaskolor eller lärare hellre än att hitta på nya namn hela tiden bara kunde ha sitt eget företagsnamn.
Berätta något om bliss, eller så kallad yogalycka?
– Bliss är när man får det där magiska som yoga uttrycker. Då du tänker ’vad hon än går på vill jag också ha det’. Det kan ofta skapa en avundsjuka bland vissa i ens omgivning, men jag säger som jag brukar, det ligger hos dem. Låt ingen ta ifrån dig bliss, försök bara släppa de dåliga energierna och ta inte ansvar över deras bekymmer, det där ligger hos dem. Du behöver inte förklara det och försök inte få andra att gå din väg. Det är ju lätt hänt när man blivit frälst av något och tycker att något är fantastiskt, då vill man att alla ska uppleva det. Men min erfarenhet är ju att om du känner att du har blivit så kallat upplyst av någonting, och försöker hålla upp den lågan framför någons ansikte så kommer den att rygga tillbaka, men däremot om du vänder dig om och går åt andra hållet med lyktan och ditt bliss i din hand, då kommer folk att följa efter dig. De kommer när de är redo.
