Annelie Pompe och det stora inre
Annelie Pompes
Hon har bestigit Mount Everest, slagit världsrekord i fridykning och aldrig haft en fast bostadsadress. Nu ser äventyraren Annelie Pompe fram emot att fridyka med hajar och att ge ut en bok. En tillvaro fylld av ytterligheter, högt och lågt, kontemplativt och fysiskt, ungefär som yoga. Som hon inte kan vara utan.
Först skulle de sista hundra metrarna på väg upp mot toppen av jordens högsta berg kunna skildras. Sedan fridykningen i världens djupaste blå hål. Istället berättar Annelie Pompe när vi promenerar mot caféet beläget på nionde våningen lite otippat om äventyret i att åka tunnelbana. Här i Stockholm.
– Det var folktomt och jag var längst ner i tunnlarnas inre, mörkt och ekande, med byggställningar att gå vilse bland. Jag letade efter tåg och kände glädje.
Hon låter mig förstå att för henne behöver inte begreppet äventyr enbart handla om extrema prestationer på extrema platser.
– Äventyr är individuellt. Ingen annan kan formulera det åt dig. Om det känns som ett äventyr att sticka ut och springa utan karta och kompass, så är det ett äventyr. Om det känns som ett äventyr att ta färjan till Danmark, så är det så. Om det känns äventyrligt att cykla en annan väg till jobbet – så är det ett äventyr!
Äventyr är individuellt. Ingen annan kan formulera det åt dig.
Annelie Pompe är den första svenska kvinnan att bestiga Mount Everest från nordsidan och hon satte världsrekord i fridykning när hon med ett enda andetag nådde ned till 126 meters djup i tävlingsgrenen variabel vikt. I våras satte hon nytt svenskt rekord för fjärde gången i fri immersion som nu ligger på 73 meter. ”Världens högsta och djupaste kvinna” har hon kallats, och det är inte för inte, då hon har stått för stora bedrifter både inom bergsbestigning och fridykning. Till hösten kommer hennes bok Otroligt högt och extremt djupt. Så här skriver hon i en preview: ”Jag balanserar mellan stenar och is, mitt i natten, nästan längst upp på Mount Everest. Jag balanserar på den tunna gränsen mellan liv och död. Jag befinner mig inte på jorden längre, utan i en annan värld. Här är livet så annorlunda att det inte kan liknas vid att leva på jorden längre.”
De flesta skulle kanske associera begreppet äventyrare med en machokultur, men Annelie Pompe, som är uppvuxen i Mölndal på 80-talet, avslöjar livsstilen som både ödmjuk och känslig och med ett introspektivt förhållningssätt. Något som hon själv utstrålar.
– Yoga och meditation är ovärderliga verktyg för att klara av de mentala påfrestningarna, berättar hon medan vi väntar på att teet ska dra klart.
Kaffe, som är pulshöjande, är det inte tal om på grund av förberedelserna inför fridykningen.
Igår landade hon på Arlanda efter en vistelse i Filippinerna, imorgon bär det av till Umeå för en föreläsning och därefter går turen till Bahamas. Alltid på väg. Något eget hem har hon aldrig haft, hon föredrar friheten att kunna flytta runt.
– Jag vill göra det som känns roligt, då kommer per automatik mer roligt att ske, utbrister hon med ett leende och med en nyfiken blick som vittnar om att hon redan sett det hända.
Kanske är det riskkalkylerna inför varje äventyr som gör att lekfullheten kan få fritt spelrum, god planering är ett måste.
– Jag fridyker inte bara för att dyka djupt, utan för att jag också älskar förberedelserna. Jag börjar längta ner i djupet. Längtar till känslan av viktlöshet och att vara omgiven av mjukt, blått, smekande vatten. Jag längtar efter att känna trycket mot lungorna och öronen, höra tystnaden som ökar med djupet. Både kroppen och tankarna längtar efter mötet med havet.
Ändå kan olyckan lätt vara framme, vilket Annelie Pompe fick erfara vid rekordförsöket för ett år sedan. Hon hade dykt ner till 102 meter men svimmade på vägen upp. Säkerhetsdykare hjälpte henne upp till ytan och där kunde hon andas igen.
– Många undrar om det inte är ohälsosamt att fridyka, med tanke på all syrebrist och vattentrycket. Men det är snarare tvärtom. Man behöver vara hälsosam för att kunna dyka djupt. Kroppen och sinnet måste vara i balans.
När hon i maj slog det svenska rekordet i disciplinen free immersion, föregicks det av tre månaders träning där kroppen och tankarna inte ville dyka djupt igen efter blackouten året innan. Hon var nära att ge upp.
– Jag tänkte att jag lika gärna kunde ta ett flyg till Jamaica för att vågsurfa i två veckor, varför skulle jag fortsätta att kämpa emot? Men istället för att ge upp så gav jag efter för utmaningen, accepterade upplevelsen och överlämnade mig till havet.
Det ligger nära till hands att associationerna vandrar till havsguden Neptunus i den romerska mytologin, som förutom de djupa haven också representerar det kollektivt omedvetna, medlidande, kosmiska värderingar, inlevelse och villkorslös kärlek. Något som tycks ligga en fridykare som Annelie Pompe varmt om hjärtat. Planeten Neptunus har namngivits efter guden. Trots denna tankeanknytning har Annelie ingen längtan efter rymdresor – som sin kollega och förebild Renata Chlumska.
– Nej, faktiskt inte. Det finns än så länge så många ställen på jorden som jag vill se och uppleva. Men jag vill lära mig flyga plan eller helikopter.
Andra inspirationskällor är pappa Robert som också håller på med fridykning, samt mamma Sylvia och lillebror Thomas, Ola Skinnarmo och Chhiring Dorje Sherpa.
– Sherpas är för övrigt inte ett namn på bärare eller guider, de är en etnisk befolkning varav de flesta är födda på hög höjd.
Precis vid snurrdörrarna står en blomlåda där ett frö bryter igenom jordmånen. Den lilla grodden är böjd och har jordrester längs det ljust gröna. Vilken bedrift kan man tänka, och vilket fint samarbete med solen som skapar förutsättning för liv. För Annelie Pompe har naturen alltid varit något som fascinerat och tröstat och inspirerat. Allt från barndomens vistelse vid den bohusländska kusten till marinbiologprogrammet och naturfotografering.
– Jag kan inte vara inomhus, jag måste vara ute i naturen och få frisk luft annars får jag panik. Som liten kände jag mig ofta annorlunda jämfört med mina klasskamrater, jag var en pojkflicka och väldigt nyfiken. Den upptäckarglädjen som fanns då har aldrig dött.
Som 14-åring började hon med klättring och tio år senare fann hon glädjen i fridykning efter att ha sett filmen Det stora blå som handlar om två fridykare som tävlar mot varandra. Filmen baseras på verklighetens Jaques Mayol och Enzo Maiorca som under 60- och 70-talet bevisade att människokroppen tål långt mycket mer än vad man då trodde var möjligt. Sedan ett par år bor Annelie i Dahab i Egypten där hon också träffade sin pojvän. De trivs under ytan båda två.
– Han förstår min frihetslängtan, att välja frihet istället för trygghet.
Varifrån kommer egentligen din drivkraft till att alltid vara på resande fot?
– Det finns så mycket att upptäcka! svarar hon självklart och med ett skratt.
Förutom skildringar av alla Annelie Pompes äventyr runt om i världen kommer hennes bok också att innehålla tips om hur vi kan inspireras, motiveras och utmana oss i vår vardag. Tankens kraft och att skapa egna mål är något hon regelbundet föreläser om, förutom jobbet som expeditionsguide, coach, författare och instruktör. Hon är också en erkänt skicklig fotograf som fått sina bilder publicerade i några av Sveriges största fototidningar.
– För att hitta passion måste du se inåt. Om du ser utåt, ser du bara vad andra människor gör. Du är inte andra människor.
Hur blir man modigare?
– Man kan bara bli modigare genom att ’utsätta’ sig och träna på det man är lite rädd för. Man kan ju inte vara modig om man inte först är lite rädd.
Hur når man sina drömmar?
– Jag tror det är viktigt att inte skjuta upp drömmar och hitta på undanflykter. Det viktigaste är att börja smått och börja på en gång.
Och hur tar man sina drömmar på allvar?
– Genom att sluta vara rädd för vad som kan hända om man misslyckas. Jag tycker det är viktigt att testa sig fram. Det värsta som kan hända är att du plötsligt inser, i slutet av livet, att du inte gjort något av det du egentligen vill göra, och då kanske det är för sent.
Hur hanterar du motgångar eller separationer i livet? Några tips?
– Jag tror det är bra att ’zooma ut’ och se det inträffade från ett större perspektiv. När det är nära kan det kännas mer än vad det egentligen är. Jag tror också det är viktigt att lyssna på kroppen, sakta ner och ta hand om sig själv i sådana situationer. Socialt sett uppmuntras vi sällan att följa vår passion. Istället uppmuntras vi praktiskt att skaffa oss en karriär så att vi kan försörja oss. Kanske är det som är praktiskt och det som är passionerat motsatser? Eller kan vi omforma vår passion så att den blir praktisk?
Vad är meningen med livet?
– Att finna det som känns meningsfullt och att göra något gott i världen.
Andningen är central inom fridykning och det är här som yogan kommer in. Annelie Pompe säger att hon inte skulle nå framgång utan sin yogaträning.
– Omkring 30-50 procent beror på yogan. Det handlar om att blunda och inte tänka på någonting, släppa tankarna fria. Efter 20-30 meter bara faller man.
Hon säger att hon var rastlös innan men att yogan har hjälpt mycket.
– Hur bra ett dyk går avgörs inte så mycket under själva dyket. Det avgörs av hur du har tränat de senaste månaderna, vad du äter dagen före, hur väl du har stretchat, hur avslappnad du är, hur du sovit natten innan och hur du andas minuterna innan dyket. Om du andas för mycket och för snabbt ökar risken att du svimmar innan du når ytan. Om du andas för lite och för stressat kommer pulsen att stiga och du förbrukar för mycket syre.
Den senaste forskningen visar att hjärnan är föränderlig och formbar och för Annelie Pompes del handlar det om att träna på att bli mentalt starkare genom affirmationer, visualiseringar, NLP (Neuro Linguistisk Programmering, där neuro är tankar, lingvistik är språket och programmering står för våra invanda mönster), hypnos, avslappningsövningar, målbilder, optimism och humor.
– Man kan lära sig allt, eller man kan lära sin hjärna allt. Det finns träningsprogram för det här och det blir mer och mer trendigt. Det kommer ett mer holistiskt synsätt på allt. Fler variabler, mer organiskt och folk vill värna om miljön allt mer.
Hon började med hathayoga, men har nu övergått till flowglowyoga.
– Jag tränar mycket yoga själv, men även i studios. Kitty Strand är en favorit och hennes yoga innehåller mycket glädje och flow. Jag gillar den ickedömande filosofin och att man blir lugn inifrån.
Annelie Pompes livsmåtton är att leva i nuet, maxa tillvaron och göra det bästa av varje dag.
– Jag tror att vi omedvetet förändras hela tiden, vi upptäcker att vi gillar något annat bättre och så går man åt ett annat håll. Det är bra för hjärnan att lära sig mer och aldrig sluta utforska.
Nästa utmaning är att lyckas besegra bergstopparna i Antarktis och Oceanien i Seven Summits Mountaineering Challenge. Och att hålla fler workshops i fridykning och yoga. Och att dyka med hajar i Sydafrika. Och?
Vi kliver in i hissen och trycker på den gröna entréknappen. Nio våningar ner på ett par sekunder. Annelie Pompe berättar att det tog henne två år att verkligen ta sig ner från Mount Everest.
– Fysiskt sett var kroppen sargad och totalt nedbruten. Först två år senare var jag tillbaka i ett normalt tillstånd igen. Mentalt sett tog det också två år att reflektera och hantera allt efter expeditionen som jag hade drömt om sedan jag var liten.
Ändå är det svårigheterna som gör att hon fortsätter, hon gillar att saker är jobbiga och att övervinna motstånd. Är det för lätt tappar hon fokus.
Som någon slags cirkel som sluts passerar vi återigen statyn av ingenjören och järnvägsbyggaren Nils Ericson. På den runda sockeln kan man se avbildningar av olika kommunikationsmedel. En pionjär av sin tid.
Man kan träna på att vara lycklig!
Namn: Annelie Pompe
Född: 25 februari 1981
Bor: Mest på resande fot. Bas i Göteborg
Familj: Mamma, pappa, lillebror och pojkvän
Aktuell: Slagit svenskt rekord i fridykning i fri vikt som nu ligger på 73 meter. Ger ut boken Otroligt högt och extremt djupt, i mitten av september 2015. Förbereder nya världsrekordförsök och de två sista bergsbestigningarna i Seven Summits. Har skapat appen Appiness, om positiv psykologi.
Försöker påverka och förändra: Havsmiljön
Längtar efter: Nästa resa
Lyssnar gärna på: Singer-songwriter-musik
Närmast på agendan: Svensk sommar. Seven Summits.
Gör om tio år: Ingen aning
Inspireras av: Chhiring Dorje Sherpa, vänner och familj, alla som har ett öppet sinne.
Berätta om det bästa äventyret?
Att bestiga Mount Everest (hittills). Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse och det var som att befinna sig i en helt annan värld i två månader.
Roligaste minnet från något av äventyren?
Utsikten från toppen av Everest. När jag slog världsrekord i fridykning 126 meter.
Berätta lite mer om hur du tränar din hjärna?
Äntligen har ju forskningen kommit fram till att vi kan förändra de neurologiska mönstren i våra hjärnor! Man kan träna sin hjärna precis som man kan träna sina muskler. Det man vill förändra måste man helt enkelt upprepa och träna på. Man kan träna på att vara lycklig till exempel!
