Little Peace – yogastudion som är grundad i en idé om minsta nödvändiga
Om en yogastudio kan vara grundad, så är det just vad Little Peace i Solna är – grundad i en idé om vad en yogastudio är. ”Jag frågade mig vad som är det minsta som krävs för en yogastudio”, säger Hanna Backman.
Frågeställningen hämtade Hanna från design- och konstvärlden i vilken hon varit yrkesverksam under många år.
– Där frågar man sig vad som är minsta nödvändiga information för att gestalta något. Minsta möjliga information för att något ska uppfattas som exempelvis ett öra eller en tekopp. Så jag frågade mig vad som är minsta möjliga för att något ska tjäna som en yogastudio, säger hon när Yoga för dig träffar henne i studion i Solna en blåsig januarimåndag.
Hanna kom fram till att där måste finnas plats för tio elever för att, som hon säger, få upp energin i en grupp. Det mesta annat – som utrymme för administrativt arbete, kök, uppdelade omklädningsrum, dusch och bastu skalade hon bort.
Kom till yogaklass av ”misstag”
Det här var för knappt tre år sedan. Hanna Backmans yogaresa hade då gått från en yogaklass i poweryoga på Gotland i slutet av 90-talet, som Ulrica Norberg höll i och som Hanna hamnade i av ”misstag”, till utlandsvistelser där hon studerade och alltid sökte upp yogastudios och andra yogisar. Hon bodde bland annat i New York, Rio de Janeiro och Sydney. När hon kom hem till Sverige för tio år sedan höll hon klasser på flera olika yogastudios, men när hon började hålla i yoga på det kommunala badhuset Vasalundshallen hände något som i efterhand kan ses som ett första steg mot vad som idag är Little Peace.
Allt fler elever slöt upp till yogan på badhuset. Emellanåt var klasserna överfulla.
– Vi sjöng, chantade, pratade filosofi, svettades i dynamisk praktik och yogan började verkligen flytta in i de här människorna. Det syntes i praktiken. En elev sa till mig att ”om du öppnar ett eget golv så kommer vi allihop”.
Hanna började undersöka förutsättningarna för att öppna en studio i området. Att det fanns underlag för en studio var ganska uppenbart.
– Solna och Sundbyberg är ungefär lika stort som Sundsvall, men här fanns bara en enda studio, säger hon.
Men de ekonomiska förutsättningarna saknades. Att ta över en lokal skulle innebära en överlåtelseavgift på runt en halv miljon kronor och månadshyra på mellan 20 000 och 30 000 kronor. De pengarna hade hon inte.
Vände på frågeställningen
Det var då fick nytta av sina kunskaper från konstvärlden. Hon vände på frågeställningen och tänkte att hon kanske kan börja i mycket mindre skala, med en mindre lokal.
Hon hittade en lokal som fungerat som frisersalong, med överlåtelseavgift och hyra på helt andra nivåer. Efter en total ombyggnad och anpassning av lokalen var verksamheten igång under det passande namnet Little Peace.
– Vi hade öppet hus med yoga för ungdomar, yoga för pensionärer, handstående workshops, meditation, vinyasa, yin och hatha. Det kom mer folk än jag kunnat ana och jag fick det bekräftat att man kan yoga på 30 kvadratmeter.
Redan efter några månader stod det klart att Little Peace fungerade. Verksamheten växte och den lilla studion behövde snart bli – åtminstone lite – större.
När ett antikvariat som hade huserat i utrymmet intill Little Peace flyttade, såg Hanna en chans att om möjligt slå ut en vägg och utöka utrymmet och verksamheten.
– Bostadsrättsföreningen hade redan bestämt att lokalen skulle göras om till lägenhet med uteplats, vilket jag kunde förstå, för det skulle den få in mer pengar på. Så det verkade kört, säger hon.
Men Hanna gav inte upp. Hon skrev ett brev till föreningens styrelse med sina bästa argument för en yogastudio i kvarteret, och lät alla förstå att till studion kom män och kvinnor i blandade åldrar och att studion hade meningsfulla samarbeten med Ungdomens hus och med skolor. Det var ju dessutom en fråga om vilket gatuliv man vill medverka till.
Alla i huset stöttade studion
Styrelsen anlitade en konsult som skrev ett brev till alla medlemmar i föreningen, som därmed fick ta ställning till frågan om de skulle låta bygga en lägenhet, som skulle ge föreningen mer pengar i fickan i det kortare perspektivet, eller låta yogastudion växa, vilket skulle ge dem ett mindre bidrag, men ge upphov till andra värden.
– Det visade sig att alla i huset ville att studion skulle expandera, vilket var helt fantastiskt. Jag kan fortfarande knappt förstå det. Kanske beror det på alla oums som stigit upp här i fastigheten, säger hon och skrattar.
Little Peace har idag tolv yogalärare och till studion kommer personer som bor i grannskapet, men även mer långväga gäster som vill yoga för någon av lärarna på studion.
– En del grannar har lärt känna varandra tack vare yogan, och umgås nu även utanför studion, säger Hanna. Tidigare var det ingen av bostadsrättens styrelsemedlemmar som utövade yoga, nu gör alla det.
Jag har skapat ett rum. Jag ser till att det dagliga arbetet flyter. Men allt annat kan jag bara bevittna.
Little Peace har även haft många internationellt erkända yogaprofiler och artister på besök. Fotografen Michael O´Neill, som Hanna lärt känna under en utlandsvistelse, har flera av sina yogafoton från utställningen ”On Yoga –The Architecture of Peace” på studions väggar.
– Jag har skapat ett rum. Jag ser till att det dagliga arbetet flyter. Men allt annat kan jag bara bevittna. Den snurr som blivit kring studion lokalt, men också internationellt, är fantastisk. Folk som möts och kontakter som knyts. Yoga som delas på så många olika sätt. Det flyter på i någon slags positiv buzz, säger Hanna.
Men bara för att yogalärare hör av sig från när och fjärran och vill använda sig av studion upphör inte behovet av att kommunicera med grannkvarteren. När Yoga för dig träffar Hanna har hon just trotsat kylan och klistrat upp 150 flygblad med information om vårterminens kursstarter.
– Det är otroligt när jag tänker på det, det är som att man är beredd att göra vad som helst för yogans skull, blåfrusna fingrar är min ”seva”, skrattar hon.
Träffa lärare från Little Peace på Yogagalan
Yogalärarna som gör yogastudion Little Peace till vad den är:
Hanna Backman, Anna Gordh-Humlesjö, Nils Yogananda Larsson, Lisa Harting, Eva Eriksson, Mateusz Krawiec, Mirja Blomkvist, Beata Alness, Annelie Billger, Paula Carlzon, Victora Winderud och Daniela Tell.
Little Peace är en av kandidaterna till utmärkelsen Årets yogahäng och Hanna själv är en av de yogalärare som fått många nomineringar i kategorin Årets yogalärare. Du kan träffa Hanna och flera av de andra lärarna från Little Peace på Yogagalan på Södra Teatern den 8 februari. Anmäl dig du också!
Hanna Backman. Foto: Little Peace
Mer om Hanna Backman – här svarar hon på fem frågor
Du har en bakgrund inom konst och kreativt flow och skriver att du upplevde samma känsla med meditation och yoga som du hade upplevt inom konsten. Kan du förklara?
– Inom konst och kreativitet finns massor av inspirationsforskning. Forskning om vad som händer i hjärnan när vi kommer in i kreativt flow, eller dhyana. När jag började med meditation och yoga så var platsen i mig bekant, även om vägen dit var ny.
Du skriver på hemsidan: ”Jag älskar en dynamisk vinyasa flow, där kroppen svettas, andningen är i synk och humor och glädje ackompanjerar oss. Men med åren har min egen praktik blivit mer stilla och subtil. Därför får du båda delarna i mina klasser. Glädje och flow till stillhet och total avslappning. Yogafilosofin är alltid närvarande. Det är viktigt att veta varför vi gör detta, men totalt oviktigt om vi inte kan applicera det i våra liv utanför mattan.”
Lyckas dina elever applicera det de lär sig hos dig när de lämnar studion?
– En del. Jag möter dem ju i yogarummet och sedan släpper jag taget om dem när de går. Jag har aldrig varit med om en elev som hållit upp en arm och sagt: Kolla vilka biceps jag fått av alla chatturangas. Däremot är det många som börjar se världen som ny. Att yogan viskar i örat. Tankegångarna är nya. Valen ser annorlunda ut. Umgänget ändras ibland. Att man hanterar konflikter på ett nytt sätt. Att man plötsligt börjar engagera sig i sitt liv på ett annat sätt.
Allting går ut på att inte vara kvar med det som är. Och hela samhällsekonomin, och all maktlystenhet snurrar ju baserat på att du inte är nöjd, avslappnad och kärleksfull.
Du skriver i en presentation på hemsidan att Little Peace skapades utifrån en längtan att sprida yoga. Och skapa världsfred. Så simpelt och så stort. Men vad innebär det egentligen?
– För mig är varje plats där yoga praktiseras, en liten vibrerande punkt. Ungefär som en sånär symbol man använder för att visa jordskalv på Richterskalan, du vet? Bom-bom… En plats där människor medvetet möts för att arbeta med alla lager av sig själva. Och att vara med det som är. Så otroligt viktigt och nästan radikalt i en tid som bara går ut på att vi ska avleda oss själva. Med mat, Facebook eller shopping. Allting går ut på att inte vara kvar med det som är. Och hela samhällsekonomin, och all maktlystenhet snurrar ju baserat på att du inte är nöjd, avslappnad och kärleksfull. Så när du regelbundet skapar utrymme i ditt liv för att praktisera just det så blir du alert och lugn, mjuk och stark samtidigt. Fridfull och modig. Du lär dig navigera fredligt i tillvaron. Det betyder inte att du aldrig mer blir arg, men att du i större utsträckning kan välja. Du hör din egen röst och kan ta beslut grundade på det. Du börjar leva efter det. Efter empati. Du börjar se hur allting hänger ihop. Att dina val och beslut spelar roll för någon annan. Kanske för den bredvid dig på bussen eller för den som en gång förpackade frukten på andra sidan jorden, som du nu äter. Och med fler och fler människor som vaknar upp till detta och lever med det här förhållningssättet på insidan så är det en väg till en fredligare värld. Det är inte den enda vägen, men det är en väg. Person för person. Yogaställe för yogaställe. Bom-bom…
Vad gör du när du inte är på studion?
– Innan jag hade studion gjorde jag massor av saker, men nu är jag här väldigt mycket. Som tur är inspireras jag av många som kommer till studion så det är ju inte ett tråkigt plejs att vara på! Naturligtvis är min familj och vänner en stor prioritering. De relationer som är givande och positiva prioriterar jag. Jag uppskattar att vara i naturen, att bygga och rita saker, att skriva, att resa, bjuda hem vänner och prata hela natten.
Har du någon förebild och inspirationskälla? Vem och varför?
– Jag har många som jag inspireras av, men har egentligen ingen förebild, eftersom det antyder att gå i någons fotspår och ta efter. Jag är med den grupp människor jag delar rummet med. Mina elever är en stor inspirationskälla. Jag finns ju för dem. De tvingar mig att hålla mig alert och att verkligen se vad som pågår. Klassen handlar aldrig om läraren. Yogalärarrollen handlar ju om att leda människor till sig själva och vara ett språkrör för ett system vi aldrig kan ta cred för. Vi har ju inte skapat yogan. Däremot kan vi skapa personliga sätt att förmedla den, men det handlar ju inte heller om oss, utan om en längtan att hitta det där som leder eleverna lite längre in. Jag säger alltid till mina elever att göra yogan till sin. Att de kan lyssna till min röst, men att de inte ska följa mig. Gå din egen väg. Ifrågasätt. Lägg ditt eget pussel. Men låt aldrig yogan stanna hos dig. Bli inte självupptagen. Dela frukten av det. Gör gott. I din närhet, men också i världen. Jag gullar sällan med dem och kan vara en smula provocerande. Så jag har ingen riktig förebild, ingen som jag tänker ”som henne skulle jag vilja vara”.
Jag silar det genom yogafilosofin och då kan vi plötsligt finna navigering i allt från politik, flyktingkriser, konst till varför det är svårt att stå emot när det är rea. Jag gillar det. Sensemaking. Att skapa relevans i det som händer idag.
– Däremot är det ju underbart att inspireras! Jag inspireras av talare, konstnärer, komiker, politiker, företagsledare och duktiga yogalärare. Och finner inspiration till klasserna i mycket som händer i världen just nu. Jag silar det genom yogafilosofin och då kan vi plötsligt finna navigering i allt från politik, flyktingkriser, konst till varför det är svårt att stå emot när det är rea. Jag gillar det. Sensemaking. Att skapa relevans i det som händer idag. Jag har studerat för så många olika typer av lärare och inriktningar, allt från jivamukti, ishta, hatha och yin till stilla meditation. För mig är inte formen så viktig. Jag är inte lojal en linje. Jag möter de elever som just nu är i rummet och kan plocka från verktygslådan. Allt leder ju till samma plats. It’s all yoga. Och det finns också mycket yoga utanför yogashalan. Av människor och i sammanhang som aldrig satt sin fot på en matta. Det är minst lika intressant, om inte mer. Människor som lever det, men aldrig hört talas om svadhyaya eller ahimsa. Min farmor och farfar är sådana. Och sådana kryllar det ju av. Yogisar utan malas runt halsen. På förskolor, i politiken, i idrottsföreningar. De vibrerar hopp de med. Bom-bom…