Yoga på undantag i Tensta och Rosengård
Linnea Bengtsson
Yoga för dig hittar smultronställen i ett par delar av Sverige som kanske mer än andra skulle behöva solhälsningar och andningsövningar.
Att yoga kan bidra till en bättre hälsa har hörsammats av många. Yoga för dig gör bedömningen att mellan en halv och knappt en miljon svenskar har haft kontakt med yoga och att runt 400 000 av dessa personer yogar mer eller mindre regelbundet. Ett stort antal, visst, men det stora flertalet av denna hälsomedvetna grupp kommer från beskärda och priviligierade delar av vårt avlånga land. Yoga för dig har letat efter några smultronställen i Rosengård och Tensta, två förorter där yoga sker på undantag och där vanliga yogastudios lyser med sin frånvaro.
Shabnam Ishan har en spikrak hållning och blå träningskläder. Hon står framme vid spegelväggen i en yogasal i Stockholmsförorten Tensta och det är fredag eftermiddag.
– Den här klassen är fullsatt varje vecka, det är jättekul, säger hon.
För ett år sedan när yogaklassen körde igång här i Stockholms stads sim- och idrottshall, var det knappt någon som kom. Yogaformen kallas dynamisk yoga och passet är 90 minuter långt. Shabnam kom från Iran till Sverige för tio år sedan och har därefter utbildat sig till personlig tränare, hälsoutvecklare och yogalärare. Nu brinner hon för att skapa hälsofrämjande aktiviteter för kvinnor i miljonprogramsområden.
– Jag skulle vilja starta upp något mer kring yoga och erbjuda gratisklasser för att locka folk. Det skulle verkligen behövas fler yogastudios här i Tensta, det är många som bara sitter hemma.
I Tensta finns ingen yogastudio förutom stadens sim- och idrottshall som tillhandahåller ett yogapass i veckan. Andra träningsalternativ är simning, styrketräning, spinning- och aerobicspass. Här bor 18 866 personer, ungefär lika många som i en av församlingarna på Östermalm i Stockholms innerstad, men där duggar antalet yogastudios tätt.
Idag känns det nästan som att yogan har blivit en fråga om klasstillhörighet, den som inte har råd missar yogan och därmed skulle jag nästan vilja säga att mycket av den yoga som utövas i västerlandet tyvärr urholkas.
Den nytta som yoga skulle kunna göra i ett miljonprogramområde som Tensta är inte svår att föreställa sig. De som bor här har 50 procent högre ohälsotal och 35 procent lägre medelinkomst jämfört med dem som bor i innerstadsdelen.
”Skillnaden i förväntad livslängd mellan utsatta förorter och övriga delar av Stockholms län är vidare lika stor som skillnaden mellan väst och öst när Tyskland återförenades 1990”, sade Bo Burström, enhetschef på landstingets Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, i Dagens Nyheter tidigare i år. Enligt en då ännu opublicerad studie från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin drabbas de som är boende i utsatta områden i större utsträckning och tidigare i livet av diabetes, kol, hjärt- och kärlsjukdomar samt högt blodtryck. Även förekomsten av psykos och depression ska vara högre.
Idag finns det färska studier om hur yoga kan hjälpa vid bland annat hjärtflimmer, kol, ryggbesvär och högt blodtryck. En som jobbar för att nå ut med yoga till de grupper i samhället som verkligen behöver det är Sanna Esaiasson, yogalärare som bor i Helsingborg och arbetar i Kävlinge som coach för arbetssökande. Hon kan i sitt arbete se hur viktigt det är med en trygg ekonomi för att må bra.
– Min erfarenhet från att arbeta med människor i socialt utsatta situationer är att dålig ekonomi, arbetslöshet, sociala problem och upplevelser av utanförskap ofta hänger samman med hälsoproblem som exempelvis stressrelaterad problematik, ångest och depression. En trygg ekonomi och trygga relationer är för de flesta av oss prio ett, och det jag kan märka i mitt arbete är att när ekonomin väl är på plats så får människor oftast energi över att tänka på sig själva och börjar ta tag i saker som träning, kost och så vidare.
Hon menar att det kanske krävs ideella initiativ, alternativt att verksamheter som yogastudios i socialt utsatta områden finansieras med exempelvis bidrag eller sponsorer.
– Min erfarenhet är att det annars fungerar bra att samarbeta med redan existerande organisationer och föreningar dit folk är vana att gå. Då är gruppgemenskapen redan etablerad, likväl som vanan att ta sig dit. Gissningsvis är det svårare att etablera sig som studio i ekonomiskt svaga områden där människor inte har råd att betala för relativt dyra klasser.
Sanna har också märkt att man lätt tappar rutiner och har svårt att hålla ut på grund av depression och ångestproblematik.
– Då behöver man hjälp att komma till studion, eller ha en studio att gå till i sitt eget bostadsområde.
Sanna är utbildad socionom och yogalärare och många av hennes klasser har varit riktade till socialt utsatta grupper. Hennes önskan är att alla samhällsgrupper ska kunna få ta del av yogans hälsobringande tekniker. Via sitt jobb håller hon för närvarande i en yogagrupp i Kävlinge för arbetslösa kvinnor med stressproblematik, tillsammans med en sjukgymnast från psykiatrin. Syftet har varit att deltagarna ska få tillägna sig tekniker som kan hjälpa dem att hantera den situation som de lever i. En stund att kunna fokusera helt på sig själva, men också för att tillägna sig tekniker för avspänning och ökad kroppskännedom som de kan använda hemma och till vardags.
– Den vänder sig till alla våra deltagare, oavsett könsidentitet. Ur ett mer socialpolitiskt perspektiv handlar det om att, tillsammans med andra insatser, stärka missgynnade samhällsgruppers möjligheter att ta kontroll över sina egna liv som ofta till stor del styrs av myndigheter och andra samhällsstrukturer.
En positiv utveckling är, menar Sanna, att metoder för ökad kroppskännedom och tekniker från yogan blivit allt mer accepterade i den traditionella sjukvården, vilket innebär att man på allt fler vårdcentraler har möjlighet att erbjuda klasser, eller kan remittera patienter till sådana aktiviteter.
Hennes önskan är att sjukvården i framtiden lägger mer vikt vid att stödja våra kroppar att läka sig själva, istället för att förlita sig så mycket på läkemedelsindustrin.
– Det är mycket symptomlindring och mindre fokus på att komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna till problemen.
Åter till Tensta. Shabnam rullar ihop sin yogamatta, vinkar glatt till en av deltagarna som är på väg ut genom dörren och hojtar något på persiska. Han stannar upp och presenterar sig som Jamal.
Jamal har yogat i tre månader och har årskort på Tensta sim- och idrottshall. Han kom till Sverige från Iran för två år sedan och håller fortfarande på att lära sig svenska. För tillfället är han arbetslös men tycker att yogan är bra som ett komplement till styrketräningen och att den även fyller en social funktion.
– De jag träffar här är de enda vänner jag har.
Fördelen med att yogan finns där han bor, säger han, är att det är nära hem och att det är billigt att ha kort inom Stockholms stads träningsanläggning där allt ingår, både styrketräning och yoga.
På frågan om han även yogade i Iran svarar han skrattande:
– I Iran behövs inte yoga, där är alla redan så glada! Här är alla väldigt blyga och introverta och man pratar inte så mycket och är stressade, därför behövs yogan här i Sverige. Jag blir påverkad när jag kommer till ett sådant här samhälle och har därför större behov av yoga.
På vilket sätt påverkas du?
– Jag blir mer stressad men när jag kommer till yogan så minskar stressen och jag får mer energi och blir glad.
En annan av deltagarna är Helene Güley. Hon jobbar sedan ett år som jurist och bor även hon i Tensta. Hon tycker att yoga är ett bra komplement till thaiboxning och tränar i dagsläget fem gånger i veckan.
– Jag behöver något som hjälper mig att varva ner. Yogan ger ett särskilt lugn.
Första gången hon provade yoga var i en bikramstudio inne i Stockholm city för ungefär sex år sedan. Då råkade hon oturligt nog svimma och ramlade så att hon slog sig ganska rejält.
– Det gick tyvärr inte så bra och jag återfick aldrig inspirationen för att testa det på nytt. Men under tiden för uppsatsskrivandet jobbade jag extra som simlärare i Tensta simhall. En fredagseftermiddag slutade jag lite tidigare och såg att yoga var det enda som fanns med på schemat varför jag tänkte att nu måste jag ändå våga testa på det igen. Sedan dess har jag varit fast, det var två år sedan och jag går lika regelbundet på yogan då som nu.
Helene tycker att yoga borde vara tillgänglig för alla och gärna lite billigare.
– Idag känns det nästan som att yogan har blivit en fråga om klasstillhörighet, den som inte har råd missar yogan och därmed skulle jag nästan vilja säga att mycket av den yoga som utövas i västerlandet tyvärr urholkas. Den förlorar sin mening på något sätt, för inte kan man köpa andlighet?
Hon ser gärna att schemat utökas med fler yogaklasser, lite killklasser för att locka fler män och lite yoga för äldre människor som inte har någon erfarenhet av yoga.
– Vår förre lärare var engelsktalande och det uppskattades av många elever som inte var lika vältaliga i svenska, och som dessutom aldrig prövat på yoga tidigare.
Jamal jobbade tidigare i Iran som egen företagare inom frakt och distribution. Nu vill han bli arkitekt. Han trivs bra i Tensta, trots att hans familj och hans släktingar fortfarande är kvar i Iran. Ibland kan det kännas tungt men då går han och tränar.
– All sorts träning påverkar hälsan på ett bra sätt. Den påverkar sömnen, aptiten och det sociala livet. Det är svårt när man kommer till ett samhälle och märker att alla är inåtvända och att ingen vill prata med dig, det är jobbigt. Folk blir ofta rädda när man börjar prata med dem. Shabnam nickar instämmande.
– Ja, jag förstår dig, det var exakt likadant för mig när jag flyttade hit för tio år sedan. Jag kom från Teheran, en jättestor stad där alla pratar med alla. Folk är öppna och man kan fråga vad som helst men här måste man vara väldigt försiktig med vad man säger och hur man beter sig annars undrar folk vad det är med dig. Det är en väldig kulturchock i början men sedan blir man lite så själv och man förstår att det finns vägar ändå, jag hittade yogan jag också.
Här i yogastudion upplever hon att stämningen är mycket god.
– Folk som kommer till det här rummet är öppna och glada och man kan prata om vad som helst.
Hon började med hathayoga och gick sedan en yogalärarutbildning genom Safe.
– Mitt första jobb var som extra simlärare i Tensta, för åtta år sedan. Sedan har jag jobbat i Husby som extrapersonal, men jag bor i Barkarby.
Vad har du för drömmar?
– Jag vill jobba med yoga för människor med invandrarbakgrund, helst kvinnor och tjejer, de är ofta hemma och de flesta har många barn att ta hand om. Sedan vill jag öppna en yogastudio med en lite annorlunda miljö så att alla som kommer in känner sig välkomna och att det känns mer som en familj som tränar tillsammans och där man kan sitta i grupp och prata med varandra om vad som helst.
Varför finns inte det redan?
– Jag tror att det beror mycket på det samhälle vi bor i och den kultur vi lever i, att folk bara vill komma in och träna och sedan säga hej då fastän de kanske behöver prata med varandra. De långa vintrarna där vi inte får den sol vi behöver det påverkar oss också negativt, det finns forskning som säger att det påverkar hela kroppen och jag ser själv skillnad mellan sommar och vinter.
Shabnam prioriterar att yoga, träna och att umgås med vänner.
– Vissa tycker att yoga inte är riktig träning, att man bara sitter och andas, just killar kan tycka så. Men nu har det blivit mycket bättre, jag ser själv många killar på mina pass. För två år sedan var det mer tjejer.
– Nu finns det heller inga skäl att religionen skulle vara emot yoga, det är en myt. I Teheran har exempelvis yoga blivit väldigt populärt, det är lite status att gå på yoga där.
Allt som är populärt i västvärlden slår rot där också, säger hon.
– Jag kollade med mina kompisar för jag är också intresserad av att åka dit och hålla yogaworkshops och jobba lite med lärarna där, vad de har för målgrupper och vilka som kommer och yogar. Jag fick svaret att det är de som har pengar och tid, för det är ganska dyrt. Men om man jämför med hur det var för bara fem år sedan så har det blivit mer och mer populärt även där. Ashtangayoga, dynamisk yoga, gravidyoga.
Vad hoppas du på i framtiden?
– Att man börjar prata mer om yoga och att man sprider det positiva i att alla kan yoga och att man blir pigg och mår bra av det. Och att yoga införs i grundskolan.
Nästa anhalt är Malmö. Eftersom ingen yogastudio går att uppbringa i Rosengård så kontaktas Louise Malmros Manfrinato, som bland annat håller i yogaklasser för ensamkommande flyktingbarn i Malmö innerstad.
– Är den för stark? Jag tycker att det är så gott när det är mycket citrus, säger Louise.
Den smakar syrligt, citronlemonaden. Föga förvånande, men ändå, den är mycket koncentrerad. Bevanda molto concentrata! Om man vill ta det på italienska. Bredvid Louise i soffan sitter Benazir Azar, en av eleverna i yogaklassen. Hon är inflyttad från Afghanistan.
– Min man kommer från Sverige men besökte Afghanistan för några år sedan, och det var där vi träffades. Sedan gifte vi oss. Han är en free spirit. Han har bott i Malmö sedan han var tolv år och pluggar på högskolan nu.
Benazir har bott i Sverige i tre år och har tre systrar och en bror kvar i Afghanistan. För närvarande håller hon om morgnarna på med att läsa in svenska som andra språk på gymnasienivå och därefter gör hon praktik på Mötesplatsen, ett nätverk för flyktingar som kommit hit utan familj eller annat sällskap.
– Det tycker jag om. Det är ungdomar som kommer främst från Afghanistan men också från Somalia.
Louise berättar att de båda fick springa och dra i killarna på Mötesplatsen i förmiddags för att få dem att testa yoga. Med lyckat resultat.
– De tyckte att det var fantastiskt, kanske kommer de nästa gång också, säger Benazir.
– Det är fullt på varje pass och alla, både tjejerna och killarna, uppskattar yogan enormt mycket. Jag har sällan haft så tacksamma och seriösa elever!
Louise har genom sitt yrke som journalist alltid haft ett samhällsintresse och tycker att hon som yogainstruktör har ett ansvar att leta upp olika utövare.
– Det finns ju inga yogaställen i Holma eller i Rosengård utan de är alla mitt inne stan och med en viss typ av besökare.
Louise är från början landslagsgymnast men testade yoga i syfte att sträcka ut kroppen. Därefter utbildade hon sig till yogalärare och var bland de första som startade en yogastudio i Malmö.
– Det är 15-16 år sedan och då var vi inte många som höll på.
Nu har hon två lokaler som hon kör vinyasayogaklasser i och parallellt med det så skriver hon om hälsa, friskvård och medicin. Sedan arrangerar hon tillsammans med sin italienske man yogaresor ner till Italien.
– Det har alltid känts som ett kall att hålla i yoga som volontär, i skolklasser och på flyktingförläggningar, att sprida yogan och inte göra den så svår.
Hon tycker att det är ett stort framsteg att läkarna börjat acceptera att yoga, mindfulness och qigong faktiskt fungerar.
– Stressrelaterade sjukdomar ökar hela tiden och folk blir faktiskt rekommenderade yoga nu. Flera inser att man måste gå regelbundet och man går för att man behöver det, inte för att man måste.
Den främsta orsaken till att det är svårt att nå ut med yoga i områden som Rosengård, är enligt Louise ekonomi.
– Jag kan inte köra mer än ett gratispass i veckan hur gärna jag än skulle vilja. Det finns ett kvinnokooperativ i Rosengård som heter Jallatrappan som har fått en massa priser och ett kontrakt med Ikea. Där skulle jag vilja ha lite yoga men då är betalningen den stora frågan. Om jag skulle ta 40 kronor per pass är det ändå inte säkert att man har råd att betala. Sedan hoppas jag att min yoga kommer igång ordentligt på De ensamkommandes förbund också. Vissa av killarna där är ju papperslösa och har inte uppehållstillstånd och då kan yogan vara en hjälp, det måste vara jätteskönt att gå in i sig själv lite och slippa fundera på alla problem runt omkring.
För Louise är det av stor betydelse att de klasser hon ger inte bara blir för innerstadens redan frälsta människor. Rosengård har precis som Tensta i Stockholm omkring 20 000 invånare, höga ohälsotal och låg medelinkomst. Några Louise har pratat med anger förutom dålig ekonomi även svårigheten att ta sig hemifrån när man har stressymptom.
– En av deltagarna på mina kurser är en kvinna från forna Jugoslavien med fibromyalgi. Hon säger att hon aldrig hade orkat ta sig iväg om det hade varit långt till yogastudion, nu behöver hon bara gå över gatan. Hon har varit med varenda gång i två terminer och hon mår mycket bättre.
Benazir hoppas kunna utveckla sin yogaträning.
– Jag vill gärna fortsätta med Louise och fortsätta hemma och lära mig mer via Youtube. Det är bra att yoga för då tänker man mindre på jobbiga saker och när jag är nervös eller stressad så känner jag mig lugnare när jag gör yoga. Ibland har jag gjort en slags yogastretch hemma och efteråt känns det jättebra. Jag har nästan alltid ont i ryggen och efter en yogastretch så sover jag bättre.
Vi går mot utgången på det mjuka och stötdämpande golvet och passerar den stora gobelängen med Gustav Klimts Kyssen. Louise ger Benazir en kram.
– Hälsa Omid att han ska vara med nästa gång!
Populärt just nu
