Det går att förebygga självmord: ”Våga prata om risken”
Ställ frågor och var empatiskt påträngande. Det är Marie Niljungs råd för att förebygga självmord.
Under 2017 tog 1 544 personer i Sverige sitt liv, detta kan jämföras med antalet döda i trafikolyckor, som samma år var 253 till antalet. För att råda bot på den skam och skuld som självmord omgärdas av, har organisationen Suicide Zero, som grundades av Alfred Skoglund och Ludmilla Rosengren 2013, byggt upp sin verksamhet med information och föreläsningar till allmänheten. Marie Niljung som förlorade båda sina föräldrar i psykisk sjukdom och självmord, har sedan 2014 engagerat sig ideellt i organisationen. Under 2018 arbetade hon halvtid för organisationen. Nu är hon egen företagare på heltid och arbetar med psykisk livräddning, rehabilitering och arbetsmiljö.
”Det är en myt att man väcker en björn som sover. Man sänder istället en signal om att det är okej att prata om det, vilket kan vara livsavgörande. Bemötandet är så oerhört viktigt.”
– Jag har bland annat hållit i stödkonserter 2015 och 2016, och engagerat Yogaakademin i Kil. Kan man förhindra suicid, eller psykologiskt olycksfall som jag tycker är ett bättre ord, kommer man långt, det är något som alla vinner på, säger Marie, som i botten är utbildad personalvetare.
Själv har hon klarat sig från stressrelaterade sjukdomar tack vare yogan, och hon har ett eget program som hon gör varje vardagsmorgon, utöver klasser på Yogaakademien en gång i veckan.
– När det är mycket på jobbet eller om jag blir irriterad eller arg på sönerna som kanske inte gjort det de ska, så kan jag djupandas och bli lugn. Det räcker att tänka ”djupandas”, att bara andas in genom näsan och ut. Om jag följer andetaget kan jag sedan komma med mer konstruktiva förslag.
Hon menar att yoga hjälper henne att komma åt ett större lugn och att hjärnan får en paus.
– Men det är svårt för någon som inte är van att röra på sig, att få till en träningsrutin. Jag fick intresset för idrott och friluftsliv gratis från mina föräldrar, och trots att jag har det i mig har jag ändå perioder då det känns motigt. Om man exempelvis skulle kunna få hjälp med att komma igång med träning, tänk vad det skulle göra för alla hemmasittande ungdomar. Men vi har en läkemedelsindustri som står i vägen, och läkarna skriver fortfarande ut medicin trots att fysisk aktivitet visat sig vara minst lika bra mot psykisk ohälsa som antidepressiv medicin.
Marie menar att det finns mycket man som medmänniska kan göra för att förebygga psykologiska olycksfall.
– Suicide Zero ökar kunskapen kring vad det är man ska reagera på. Om en vän har förlorat jobbet, fråga då hur den mår och om den funderar på om den inte vill leva. Det är en myt att man väcker en björn som sover. Man sänder istället en signal om att det är okej att prata om det, vilket kan vara livsavgörande. Bemötandet är så oerhört viktigt.
Den farligaste myten är enligt Marie ”att man inte ska prata om det”.
– Vi måste lära oss att se signaler, många har en depression innan och då förlorar man ibland lusten att leva. Det kan också handla om en livssorg eller en kris. Att våga vara empatiskt påträngande. Man kommer långt genom att bara lyssna. Om du berättar för någon om dina tankar så delar man det med någon.
”Det är ingen som väljer att ta sitt liv, lika lite som man väljer cancer.”
– Självmordstankar är egentligen inte farligt, det är om de går mot självmordsplaner det är farligt. Man är ambivalent och man orkar inte leva men man vill inte dö. Det är inget val att ta sitt liv. Du står inför en fyrvägskorsning och kan bara ta en väg för att de andra är blockerade. Man måste ta reda på hur nära det är. I så fall får man åka in med den personen akut, då är det är ett livshotande tillstånd.
Genom att engagera sig i Suicide Zero blev hennes föräldrars död lite mindre meningslös.
– När jag föreläser pratar jag om vilka människor de var, inte bara om deras död. För mig är det inte viktigt hur de dog, utan att de dog. Det är ingen som väljer att ta sitt liv, lika lite som man väljer cancer. Jag har alltid en sorg kvar, men jag är hel, och är inte ett offer. Jag vet att kunskap räddar liv, jag vägrar skämmas för mina föräldrars död och lever ett gott liv trots min historia.
Hon tror på att förstärka det friska och att jobba med den fysiska hälsan.
– Det måste vi jobba med hos våra ungdomar. Fysisk aktivitet är den bästa och billigaste medicinen vi har. Att lära sig andas är ett annat viktigt verktyg. Vi måste lära ungarna att livet är tråkigt ibland och att vi har ett eget ansvar att göra det som behövs för att må bra. Ytterst är det mitt eget ansvar. Tre minuters promenad är bättre än ingenting. Vi måste göra mer av det vi mår bra av.
– Min främsta uppgift här i livet är att fostra mina barn till goda individer, sedan måste jag vara uppmärksam på att det finns en ärftlig sjukdom i familjen. Mina barn vet att man kan klara av detta. Jag är präglad av min historia men jag kan alltid välja hur jag hanterar en dålig dag. Min mormor dog vid 84 års ålder och finns alltid med mig som en positiv person, hon hade en positiv grundsyn till livet som har hjälpt mig.