Skiddrottningen Charlotte Kalla: I rutinen ligger friheten
Nils Jakobsson
Djupa samtal, naturupplevelser och andningsövningar. För OS-hjältinnan Charlotte Kalla är det den bästa återhämtningen. Här möter du en skiddrottning som med 580 träningspass om året strävar efter att leva här och nu.
Tjuvsläpp, ruggskidor och godishjul – vanliga begrepp för en skidåkare, men inte lika bekanta för gemene man. Även om skidåkning som motionsform har blivit alltmer populär och startplatserna till Vasaloppet säljer slut inom loppet av ett par timmar, så finns det detaljer kvar att lära för den oinvigde. En hel värld av barmarksträning, slipning på tekniken, valla, och snö. Snö i olika former. Är det grovkornig, kall, kärv eller isig snö? Är det finkornig snö, blötsnö eller snö som varit blöt men som sedan frusit till is när det blivit minusgrader igen? För någon som vuxit upp i Tärendö i Tornedalen är snö inte något exotiskt, och jämfört med samerna, som sägs ha över 200 ord för att beskriva snö, står sig ovanstående presentation tämligen slätt. I sin nyutkomna bok Styrka, teknik och pannben vill Charlotte Kalla lära oss mer om skidåkningens och väderleksförhållandenas ädla konst, och inte minst visa hur den mentala kraften och det särskilda fokus som träningsscheman, prestationsmål och personlig utveckling ger henne, kan översättas till vardagens existentiella frågeställningar som vi alla brottas med.
När jag når henne per telefon i italienska Livogno, där hon befinner sig på ett höghöjdsläger 1 800 meter över havet, vet jag inget om att den närmaste dryga halvtimmen ska bli en intensiv och informationstät intervju. Jag vet inte heller att hon ska göra ett undantag från planeringen och fortsätta svara på mina frågor även utanför den avtalade tidsramen. Den sista frågan förblir dock hängande i luften. Några sekunders tystnad.
”Nu är det någon som ringer i andra telefonen, det är dags för nästa intervju”, säger hon vänligt men bestämt.
”Den här rutinen ger mig ett lugn i kroppen och sätter en bra ton på dagen eftersom jag börjar med att göra något som är bra för mig.”
Med 17 mästerskapsmedaljer, fyra guld och en idrottspersonlighet man som tv-tittare alltid gläds med när det går bra och sörjer med när det går dåligt, är det klart att journalister står i kö för att få höra om det senaste träningsupplägget, huruvida skadan i hälen har läkt eller inte, vad hon tänker om relationen till Therese Johaug och det faktum att hon inte kommer att delta i de olympiska spelen 2018, om uppväxten, om ”moffas” betydelse för hennes starka kärlek till hårt arbete och hederlighet, om farfar Bengts inverkan på livsvalet, med mera, med mera.
Det är fyra månader kvar till vinter-OS i Sydkorea*, fyra månader som Charlotte Kalla dagligen skalar ner till samma sekunder och minuter i sin vardag oavsett vilka frågor hon får om resultat, form eller konkurrenter. Idag ska vi däremot komma att prata om någonting helt annat, det att stanna i nuet, att hitta sin riktning i tillvaron och att sluta förhandla med sig själv. ”Bara gör det”, som hennes mentala tränare Thomas Nilsson uttrycker det. Men mer om det lite senare.
Charlotte Kallas känsla för snö går långt bak i tiden, ända till de allra första stavtagen uppe i Norrbotten som sjuåring, ute i elljusspåret tillsammans med farfadern. Därefter följer skidgymnasiet i Malmberget och med det hennes allra bästa upplevelse av skare, en händelse som hon beskriver i lyriska ordalag i sin bok. Under flera veckors tid hade hon tillsammans med klasskamraterna studerat väderprognosen i jakten på den perfekta skorpan av skarsnö.
”Det gäller att det är dagsmeja så att snötäcket smälter lagom mycket på ytan om dagarna, och att temperaturen håller sig på minussidan tillräckligt länge under natten så att det fryser till.”
Så en dag var det dags.
”Vi höll tummarna, ställde klockan för en tidig morgon och susade sedan fram över en stenhård skare”.
Hennes naturupplevelser löper som en röd tråd genom hela livet:
”Jag känner den fuktiga doften av bark som möter solljuset i jakten på att torka upp efter att ha varit inbäddad i det vita fluffet i månader. Fötterna arbetar hårt för att parera stenar och rötter och muskelminnet vaknar till liv. Uppför och utför. Lungorna, som gått på sparlåga under april månads semester, uppskattar att äntligen få dra djupa andetag igen. Musklerna är utvilade. Jag älskar frihetskänslan i att springa i naturen!”
Från november till april springer hon längs trottoarer och landsvägar för att förbereda sig inför våren:
”Längtan efter att snöra på mig löparskorna när solsluttningarna börjar töa fram på våren går nästan att ta på. Att få lämna vägarna och ge mig ut på de slingrande stigarna där skogen kommer nära. Fartkänslan blir också en helt annan när jag är omsluten av allt det gröna.”
Konditionsträningen är själva basen i Charlotte Kallas träning och så mycket som 97 procent av all hennes träning är kondition, medan styrketräning bara är en liten del av upplägget. Varje dag börjar hon med rörlighetsträning i form av dynamisk stretch.
”Den här rutinen ger mig ett lugn i kroppen och sätter en bra ton på dagen eftersom jag börjar med att göra något som är bra för mig. Det gör också att jag blir extra motiverad att fortsätta dagen i ett lagom tempo. När jag ligger på min yogamatta är jag bara fokuserad på att utföra övningarna på rätt sätt.”
Hon tycker att rörlighetsträningen medfört att hon kan slappna av på ett annat sätt under skidåkningen och bara använda de muskler hon behöver för att ta sig framåt.
”Jag upplever också att rörlighetsträningen leder till att min återhämtning är bättre och att jag inte lika ofta behöver behandlingar, som till exempel massage.”
Att det var skidåkare hon ville bli, visste hon tidigt. Om tävlingsinstinkt är något man föds med eller om det är miljöfaktorer som spelar in, har hon ingen direkt uppfattning om, men det hon däremot vet är att hon tidigt ville utmana sig själv och vara bäst i allt hon företog sig, oavsett om det handlade om att vara längst fram i matteboken, ha flest rätt på proven eller vara först med att sticka färdigt ett par lovikkavantar i slöjden.
”Vad jag än har tagit mig för har jag försökt göra det så noggrant som möjligt. Min uppväxt i Tornedalen har lärt mig att man inte får någonting gratis och att ärlighet och hårt arbete lönar sig. Jag har nog alltid haft ett stort tålamod men det har också varit viktigt för mig att vara duktig. Det har hjälpt mig att ta mig dit jag är idag men det har periodvis varit kämpigt att ha den här rösten inombords som sällan har varit nöjd.”
Hon berättar att hon via sin mentala tränare har fått lära sig att tänka mer prestationsinriktat, och vara nöjd när hon har gjort sitt bästa.
”Medaljer och rena resultatmål var viktigt för mig i min tidigare karriär, jag har alltid värderat mig själv efter mina resultat. Nu har jag andra drivkrafter. Även om målet är att hamna på prispallen så är det centrala tron på att jag har förmågor som jag kan utveckla, att jag kan få till en effektivare åkning och bli snabbare. Den tron ger mig motivation att lägga ner den tid som krävs för att komma framåt.”
Hon strävar efter att vara närvarande i det mesta hon företar sig, redan när hon byter om, blandar sin sportdryck, slipar sina stavspetsar eller packar gymväskan.
”Om jag redan hemma har tankarna på det jag gör just nu, ger jag mig själv en bättre chans att ha med mig rätt fokus ute i spåret.”
Hur hanterar du målen? Och hur motiverar du dig själv?
”Min träningsplanering är grunden till att jag kan fokusera på här och nu. Idag står det exempelvis 2,5 timme skate på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag in i gymmet. Efter det har jag en timme stakning. Jag vet att jag behöver de här passen och det här träningspusslet för att kunna bli bättre och utvecklas. För att behålla motivationen måste den här viljan att utvecklas komma inifrån mig själv, det kan inte vara något som jag tror att min tränare eller andra i min omgivning förväntar sig av mig. Det blir väldigt skört om jag skulle börja sätta min agenda efter det jag tror att andra vill. Den viktigaste och svåraste frågan jag ställer mig när jag är i en tuffare period där tvivlet pockar på min uppmärksamhet är ’Vad vill jag, Charlotte?’. Och då gäller det att ha mod att vara brutalt ärlig mot sig själv. I det långa loppet behöver jag tydliggöra mitt ’varför’. När varför är förankrat hos mig kan jag se vad jag behöver göra för att uppnå förändring.”
Kan det vara svårt att lyssna till sig själv?
”Jag jobbar väldigt mycket med att försöka medvetandegöra vilka behov jag har och att mina mål överensstämmer med mina värderingar. Ett effektivt sätt att tydliggöra dem är de samtal jag har med personer jag har förtroende för. När jag får sätta ord på mina tankar, formulera svar på det som jag ältar och dela grubblerier med någon, då blir ofta riktningen självklar. För att få till bestående förändringar är första steget oftast att stanna upp och reflektera över dina värderingar innan du tar sats mot dina nya vanor och mål. Det är viktigt med självkännedom och att försöka förstå varför du hamnar i svackor.”
LÄSTIPS
Kan fokuset hjälpa dig på ett existentiellt plan?
”Ja, det är ju det jag upptäcker hela tiden, kanske framförallt när jag får träffa företag och människor som gör karriär inom andra områden än idrott, att det finns så mycket gemensamt. Det handlar ju även för dem om att sätta upp strategier för hur man kan utvecklas. Att man gör rätt saker och inte hamnar i något ältande. Där är utvärderingen ett jättebra verktyg. Bara en sådan sak som när jag kör intervaller, att hela tiden bara vara i det som jag kan påverka här och nu. Det funkar ju inte om jag funderar på varför jag tappade några sekunder i den förra intervallen uppför backen. Då handlar det istället om att utvärdera intervallen uppe på toppen av slalombacken för att kunna prestera riktigt bra här och nu. Jag frågar mig hur nöjd jag är med den här intervallen prestationsmässigt på en skala 1-10. Hur trött är jag på en skala på 1-10 och sedan fokuserar jag på vila och återhämtning när jag går ner för slalombacken.”
Orostankar kan finnas med även i vardagen, hur sker växelverkan där med den mentala träningen du har fått via idrotten?
”Det är helheten som är absolut viktigast och när vardagen inte fungerar blir det jobbigt även med idrotten. Min mentala rådgivare Thomas har hjälpt mig otroligt mycket med att få prata och resonera och diskutera om sådana bitar av oroande. Jag har provat visualiseringar, guidade meditationer och fysisk avspänning där man scannat kroppen och gått in i mentala rum. Periodvis använder jag en meditationsapp. Det tycker jag är bra, jag behöver ha guidning för att inte tankarna ska dra iväg. Jag tycker även att det är väldigt skönt att fokusera på andning, det gör att jag går ner i varv och jag blir mer bestämd över att fokusera på det jag själv kan påverka. Under vissa perioder skriver jag ner tre dagliga mål i ett dokument på datorn, som inte har med träning att göra. Det kan vara att utvärdera förmiddagspasset innan jag sätter mig och äter lunch, att ringa en vän eller att lägga mig i tid. Jag utvärderar de här målen nästa kväll på en skala från ett till fem. Hur väl har jag lyckats med målen idag? Det gör att jag regelbundet får tänka på vad som är viktigt.”
För tillfället är Charlotte Kalla inne i den sista perioden av mycket mängdträning med dubbla träningspass och stor variation. Både löpning, rullskidåkning, cykling och styrketräning står på schemat. Sedan när snön kommer blir det två skidpass per dag.
”Tävlingarna drar igång i mitten på november och då är det först och främst världscuptävlingar innan det blir dags för att göra resan över till vinter-OS i Sydkorea, som är mitt stora mål den här säsongen.”
Finns det en motsättning mellan att ha ett tjockt pannben och samtidigt vara en lagspelare?
”Det hör verkligen ihop. När du är trygg med vart du vill vandra vet du också hur dina behov ser ut. Då kan du vara tydlig inför dina kollegor eller släppa på prestigen och be om hjälp. Det är inte meningen att jag ska vara expert på alla områden. Även om skidåkning är en individuell idrott så är laget otroligt viktigt, dels alla lagkompisar och det vi presterar ihop, men också alla de runtomkring som ger oss goda förutsättningar vad gäller material eller träningsplanering eller mental coachning. De finns där. Då måste du vara tydlig med vad du behöver och vill ha. Och visa tacksamhet. Det blir så mycket enklare för de runtomkring också att få ut sin fulla kapacitet om man vågar lita på varandra.”
”När du är trygg med vart du vill vandra vet du också hur dina behov ser ut. Då kan du vara tydlig inför dina kollegor eller släppa på prestigen och be om hjälp.”
”Då är kommunikation otroligt viktigt. Det är inte alltid det är bekväma samtal man har, det är inte bara att fokusera på det som är bra, ibland kan det behövas att man lyfter sådant som kan bli ännu bättre och förstå att det är skillnad på sak och person. Då krävs det ganska mycket mod. Det känns som att jag har blivit bättre på det, jag märker att det är lättare när jag är tydlig för de runtomkring mig, och jag slipper många förhandlingar med mig själv om jag väljer en väg än att stå och tveka om jag ska ta höger eller vänster. Det är bättre att gå åt ett håll och vara tydlig med det. Jag har nog tyckt att det har varit jobbigt med konflikter men det är när man låtsas och blundar som konflikterna kan bli stora. Det är mycket bättre att rensa luften tidigt. Man kommer inte kunna vara kompis med alla.”
Kan du tänka dig ett liv utan växelverkan mellan träning och tävling?
”Jag trivs ju med att det är variation över året och att jag i maj inte behöver fundera så mycket på hur min form är. Att känna att jag har många månader framför mig av förberedelser och att allt inte behöver göras här och nu. Samtidigt känns ju alla träningspass väldigt meningsfulla för att de kommer att leda till något längre fram. Det kan vara väldigt nervöst precis innan säsongen har dragit igång, då man funderar på vad ens träning har gett för resultat och hur de andra har utvecklats under sommaren som har varit, man har ju inte mötts på länge. En av de härligaste perioderna på året är när man går in i formtoppningsfasen och jag känner verkligen hur jag blir starkare rent fysiskt och piggare i kroppen, det är som ett annat klipp i stegen på träningspassen.”
* Fotnot: Intervjun gjordes fyra månader innan OS i Pyeongchang – där Charlotte Kalla tog ett guld (skiathlon) och tre silver (10 km fristil, 4 x 5 km och sprintstafett).
Populärt just nu
