Regina Lund: ”Jag försöker lära mig att sätta egna gränser”
Hon är tusenkonstnären med nio liv. Efter nära 30 år inom musik- och teaterbranschen väljer Regina Lund nu att sänka farten. Vad hon ska göra? Ge ut en platta, debutera i en HBO-serie, regissera sin första långfilm… Och yoga.
En kopp svart kaffe, tack. Regina Lund ursäktar avbrottet med att säga att hon befinner sig på ett café i staden för att dricka sitt livselixir. Och lika starkt som kaffet gissningsvis smakar, upplever jag den energi hon utstrålar. Trots att vi inte sitter där mittemot varandra på var sin stol av flätad blast, utan hörs per telefon, så minner rösten om ett liv i ständig förändring. Jag ser inte hennes ansikte och inte heller vilken färg hennes kläder har, men i mitt inre framträder ett potpurri av bilder från otaliga tidningsartiklar, skivomslag och Instagrambilder. Att beskriva Regina Lund som en mångsysslare är ett understatement, hon rasar likt vintern kring Valborg eller älven om våren. De kreativa sammanhang hon har verkat inom från starten på 1990-talet och fram till idag är verkligen häpnadsväckande i antal och sträcker sig genom vitt skilda områden. ”Oj, det var en väldigt söt bebis här, jag måste bara hälsa”. Ett sorl av röster utbryter i luren, och i hela sitt liv – får jag sedan veta – har hon varit precis så. Ohejdbar i sin framfart. Även under de svåra åren när hon fick sin cancerdiagnos, fanns en kämpaglöd som fick henne att se framåt. Under strålningsperioden utövade hon varje dag bikramyoga i 90 minuter, ibland dubbla pass.
”Jag har kört bikramyoga i över tio år och brukar träna i extremt intensiva perioder för att sedan vila.”
– Det är en tuff träning och man upptäcker muskler man inte trodde att man hade. Jag har en gammal skada i ena höften och i samband med cellgifterna 2013, förvärrades den. Egentligen var det tack vare mitt högra ben, som hade börjat smärta oerhört mycket, som man upptäckte att jag hade cancer. Benet visade vägen till det andra som skulle åtgärdas, annars hade kanske inte cancern upptäckts, berättar Regina Lund, som har använt yoga som ett sätt att hantera smärta och komma i form till olika roller. Men, tillägger hon, man måste vara disciplinerad som människa för att yogan ska ha de rätta effekterna.
– Jag har kört bikramyoga i över tio år och brukar träna i extremt intensiva perioder för att sedan vila. Bikramyoga är en disciplin, och den är nästan militant. När jag går in i det så går jag in i det hårt och sedan går jag ur det lika fort, något mellanting finns inte för mig. Jag går all in och kör 40 pass på raken och tar dubbla klasser. Det var kanske lite väl intensivt så nu har jag en liten paus, jag måste också kolla hur det funkar för min kropp, yogan sliter ju lite också. Varför bikram passar mig är för att värmen hjälper mig att slappna av.
Hon beskriver sin yrkeskarriär på ungefär samma sätt, med arbetstoppar och mer lugna perioder.
– Jag borde vara mer konsekvent, men så är det i det här yrket, man går in intensivt i någonting och sedan går man vidare och gör en filmproduktion eller teaterproduktion.
– Jag tycker att yogan stärker mig, på ett plan blir jag utmattad för att den är väldigt påfrestande, men den stärker mig på så sätt att jag går ner i vikt och får nya muskler. Whitney McCormick var min första lärare, en väldigt humoristisk och rolig lärare och vi skrattar mycket under hans klasser. Man blir glad helt enkelt. Bikramyoga är en disciplin som jag känner mig trygg med, det är en själslig resa och man tävlar inte med någon.
Hon kan inte se några direkta baksidor med yogan, förutom risken att träna för mycket.
– Det är den mänskliga faktorn att man kan missbruka yoga, att man inte lyssnar till sin kropp. Nu har jag exempelvis tränat kampsport alldeles för mycket under en tid vilket sliter på benet och jag känner att jag måste tillbaka till yogastudion igen. Yogan är ju väldigt mycket healing också.
Själv har hon tagit en paus från sin egen healing-verksamhet, och fokuserar helt och hållet på att spela in en ny HBO-serie av Lukas Moodyson.
– Just nu är jag skådespelare, och har pausat allt annat i mitt företag. Jag vill maxa mitt skådespeleri nu när jag är i det läget att jag kan det. Jag tyckte att jag blev så kritiserad och ifrågasatt och det blev för mycket för mig och min kropp, jag orkade inte både ha cancer och bli ifrågasatt från olika håll. Men jag dissar det inte, allt får plats, och bikramyoga kan man göra hela livet.
Egentligen ska man inom bikramyoga hålla sig exakt till positionerna, men när Regina Lund har haft ont i kroppen har hon anpassat övningarna efter dagsform.
– Det är inte alltid så lätt, man måste lära känna sin kropps begränsningar. Då känns det tryggt att gå till en och samma studio.
Varifrån hämtar du din inspiration?
– Det är mitt sätt att existera och leva mitt liv. Jag vet inte något annat. Och skulle förmodligen inte överleva på något annat sätt heller. Eller så skulle jag det, jag kanske flyttar till Bahamas och ställer mig och säljer melon! Jag har haft Regina Lund AB sedan 1994 och har jobbat hårt hela mitt liv, och det är en del av mig. Någon gång i begynnelsen kanske jag har tänkt att jag måste göra det här för att få existera och sedan har det blivit en rutin och disciplin, så att skapa har blivit ett sätt att leva.
”När jag tömde hela mitt hem och gav bort all min konst så blev det helt tomt, det är ett slags feng shui, en detox, ungefär som att gå på yoga, man rensar ut för att något nytt ska kunna födas.”
Hur började din story?
– Jag är ju född in i branschen och har levt med det hela mitt liv så det var naturligt. Jag har velat skapa kläder och parfym också men var lite för tidig med det, det fanns inga sådana forum när jag satte igång. Jag ville göra allt på en gång; teater, film, tv, musikvideos, parfym och kläder, men det blev lite too much för kanske både mig och omvärlden. Jag har vuxit upp med en pappa som varit advokat och regissör och en mamma som varit bibliotekarie och dansös. Regiyrket kan jag sedan start, även skådespeleriet, det har alltid funnits där. Jag gick juristlinjen och ville starta en egen business och skapa saker utifrån mina egna villkor, jag ville inte ha någon över mig som sa åt mig vad jag skulle göra, så jag blev min egen. Jag har aldrig varit fast anställd eller tillhört någon institution. Jag har varit Regina Lund liksom, och det har ibland varit kämpigt men också kul. Det är ju en hårdare väg att ta än att vara under ett tak av en institution till exempel, men å andra sidan så är det ju inte försent, det kan man ju vara senare i livet.
Du spelade en roll i den populära SVT-serien Bonusfamiljen, har du själv erfarenheter av temat?
– Ja, det har jag, jag är uppvuxen med min farmor och farfar och har mer varit på besök hos mina föräldrar. Min pappa skaffade en ny familj med sin frus två döttrar som han tog hand om, och sedan fick de en gemensam son. Min mamma hade i sin tur ett barn från ett tidigare äktenskap och jag började – av och till – umgås med min mamma senare i livet. Men man kan säga att jag har haft bonussyskon i korta perioder, jag gick in och ut ur olika familjekonstellationer. Vi har fortfarande kontakt, men vi är utspridda mellan Vietnam, Göteborg och Stockholm. Bonusfamiljen är en väldig light-version av vad jag har upplevt.
Med ett CV där yrkestitlar som skådespelare, sångare, låtskrivare, poet, författare och konstnär/fotograf, trängs med varandra, behöver hon inte vara rädd för att bli utan jobb, och i dagsläget efter de tunga åren då hon kämpade mot cancern vill hon sakta ner en aning.
– Regina Lund AB har varit ett sätt att överleva som konstnär, att få vara så mycket som möjligt. När jag startade upp min verksamhet fanns det inga bloggar eller Youtube, man var tvungen att vara antingen skådis eller något annat, men jag bestämde mig för att jag ville vara allt. Nu är jag faktiskt där att jag tar en sak i taget, även om jag skapar lite grann vid sidan om, men nu är jag mer riktad. Det hjälper till att man med stigande ålder blir lite tröttare, då blir man mer riktad. Nu stannar jag vid skådespeleri, musik och regi, jag tackar nej till allt annat.
Så småningom hoppas hon kunna finansiera och regissera en egen film.
– Det jobbar jag också med och det tycker jag känns väldigt roligt och naturligt. Det är aldrig definitivt när saker och ting tar slut, det bara transformerar sig till något nytt. Men skådespeleriet är väl det som är konstant i mitt liv, och skrivandet i viss mån. Nu är det laserstråleprecision på skådespeleriet och lite musik. Jag har donerat all min konst till Art for change som ska gå till att bekämpa kvinnlig könsstympning.
”Att yoga är också att avstå från att superträna eller avstå från att göra våld på sig själv, yoga är också meditation för mig.”
– När jag tömde hela mitt hem och gav bort all min konst så blev det helt tomt, det är ett slags feng shui, en detox, ungefär som att gå på yoga, man rensar ut för att något nytt ska kunna födas. Innan cancern kunde jag göra sjuttioelva saker samtidigt, folk är vana vid det och har fortfarande de förväntningarna på mig. Förr kunde jag vara mer utspridd och jobba för Amnesty och Unicef, men nu måste jag vara mer fokuserad. Jag kom till en punkt där jag kände att jag måste härbärgera energi för att orka.
– Kroppen har gått igenom så många hårda grejer att jag måste tillåta mig själv att ta det lugnare. Jag ska försöka lära mig att slappna av mer. Stress leder ju till att man tappar det. Nu har jag insett att jag inte ska slå på mig själv, jag är jättestolt över alla produktioner jag gjort men ibland vaknar jag upp och känner att jag inte har gjort någonting.
– Du frågade om drivkraft, och en drivkraft är att dels hålla sig vid liv på något sätt, det är en överlevnadspraktik. Som när jag var liten och längtade efter mina föräldrar eller syskon, då skapade jag saker för att orka överleva och existera, jag tror att det är samma sak nu.
Hon gör en paus, och fortsätter berätta om en person som varit särskilt viktig i hennes liv.
– Lill-Babs, allas vår mamma. Vi sågs väldigt mycket precis innan hon blev dålig, och vi hade en natt när vi satt uppe till tre på morgonen. Jag skrev en låt åt henne och vi garvade och sjöng. När jag vann guldmasken 1995 sa hon ”du måste lära dig att säga nej, de drar i dig och du kommer att gå sönder” och jag borde ha lyssnat mer på henne då. Jag tänker jättemycket på henne nu, om vikten att göra mindre för att orka mer.
– Jag ska bli bättre på att delegera. Det är en del av yogan. För längesedan träffade jag två indiska gurus, och en av dem sa till mig att ”in the west you talk about different kinds of yoga, but there is only yoga, you and me talking is yoga, you and me sitting down is yoga”. Att yoga är också att avstå från att superträna eller avstå från att göra våld på sig själv, yoga är också meditation för mig. Jag har varit elitgymnast och är väldigt prestationsinriktad, där ligger en fara. Jag tar en timme i taget och försöker lära mig att sätta mina egna gränser.
I nuläget förbereder hon sig inför rollen som Elmire i Tartuffe med premiär den 14 juli i Göteborg, samt har casting och möten med skådespelare inför filmen Vår, av Michel Riddez, som Regina själv regisserar och spelar en av rollerna i.
– Jag älskar verkligen mina kollegor. De är fantastiska. Jag gör även filmmusik ihop med Thomas Huttenlocher. Vi gjorde musik ihop för tio år sedan som vi aldrig gav ut, och nu har vi tagit vid där vi slutade och fann att viss musik passade perfekt till filmen. Jag sitter med allt detta nu och har passionerat kastat mig in i det. Regi känns så enkelt och naturligt för mig, jag vet till hundra procent vad jag vill få fram. Jag älskar det.
Regina Lund
Namn: Regina Charlotta Theodora Lund
Född: 17 juli 1967 i Vasa i Finland
Familj: Har en son som är 19 år.
Bakgrund: Svensk skådespelare, sångare, låtskrivare, poet, författare och konstnär/fotograf.
Aktuell med: Nya HBO-serien Gösta, av Lukas Moodyson. Ny singel tillsammans med Johan Norberg, ”It can only be you”. Gör: Filmmusik och en platta som heter likadant som filmen Vår, ihop med Thomas Huttenlocher. Har precis blivit klara med ledmotivet, ”I love the world so much”.
Podd: Har inte hunnit lyssna på poddar så mycket men har varit med senast i Fördomspodden och Dilemma.
Senast lästa bok: Läser manuset till filmen Vår, av Michel Riddez, samt Tartuffe av Moliere, Halvvägs igenom Hatarna av Ulf Bergström och boken Tänka snabbt och långsamt. Läser allt parallellt.
Vill påverka och förändra: Vill att alla människor ska känna sig älskade, vara trygga, ha mat, rent vatten, glädje, godhet, hem, vänner, rättvisa och kärlek. Att alla människor ska få leva i flöde av inspiration, glädje, fred och kärlek. Frihet, godhet och skapande att gro. Att det högsta bästa sker för alla. Att vi finner vägar att leva i samförstånd på planeten. Vill påverka människor att inte göra våld på varandra och sig själva.
Äter helst middag med: Jag äter helst middag med min son.
Stark sida: Humor, fokus, målinriktad, har bra detaljseende, är människokännare, musikalisk, poetisk, bra på bildserier, vet vad jag vill, jag har en stark konstnärlig vision och jag är en stark och bra ledare, jag är seende, inkännande och kunnig inom mina yrken. Flexibel och öppen för förändring. Snabb.
Svag sida: Snabb. All the above, plus höga krav på mig själv. Svag för socker. Lätt militant och går hårt in i saker och övertränar för att sen bli helt utmattad. Men jag har blivit mer balanserad.
Gör om fem år: Om fem år gör jag det jag längtar efter.
Längtar efter: Ett hus vid havet där jag kan sitta och se på vågorna och samtala med min son, resa runt i världen, se mer. Jag längtar alltid efter min son. Efter det är det en internationell filmkarriär jag längtar efter, en filmroll som är väldigt välskriven och intressant i en välgjord film av en begåvad regissör som jag respekterar. I väntan på det regisserar jag själv och det vill jag fortsätta med. Längtar också efter obegränsade resurser så att jag kan skapa fler filmprojekt, göra fler filmer, roller och filmmusik.