Att vara närvarande och bejakande är nyckeln till lycka i livets alla faser

Jag fyllde 40 år i maj och är därmed tydligen på väg mot åratal av förtvivlan. Enligt vänner och kollegor som passerat den milstolpen ett par år före mig, står min medelålderskris och väntar runt hörnet.
Men jag köper inte det.
Visst, jag behöver åtminstone en timmes meditation med en strumpa på, en strumpa av (nej, skämtar) och 1,5 (inte mer, inte mindre) koppar kvällste att somna på, men det är knappast vad jag skulle kalla en kris.
Jonathan Rauch, prisbelönt journalist och författare till The Happiness Curve: Why Life Gets Better After 50, avvisar idén om en medelålderskris, en term som myntades 1965 av psykologen Elliott Jaques. Han föredrar istället att kalla det en svacka eller, kanske lite mindre optimistiskt, ett ”konstant regn av besvikelse”.
Fortfarande en ganska dyster beskrivning om du frågar mig.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Flera studier av vuxna i länder runt om i världen visar en U-form på lyckans skala när vi åldras. I själva verket, enligt Rauch, ”dyker den upp så ofta och på så många ställen att många lyckoforskare tar den för given”. U-formen antyder att folk mår bra i 20-årsåldern, sedan blir det lite mer eländigt i 30-årsåldern – tills allt rasar samman i 50-årsåldern. Faktum är, enligt en ny studie av Dartmouth-professorn David Blanchflower, som undersökte trender i 132 länder, att livets ”topptid för elände” inträffar runt 47 års ålder.
Det är kanske därför mina vänner hellre säger att de firar 20-årsjubileum för 20-årsdagen, än att de stolta säger att de fyller 40.
Goda nyheter
Det finns dock goda nyheter.
Studier av Blanchflower och den brittiska forskaren Andrew Oswald framhäver det. Deras resultat tyder på att välbefinnandet ”minskar stadigt (bortsett från en blip runt 20 år) upp till ungefär 50-årsåldern; sedan reser den sig uppför en kulle till 70 års ålder; efter det minskar välbefinnandet något till 90 års ålder”. Lyckan fördjupas allteftersom vi åldras, som ett fint vin.
Men fram till dess – vad?
Är vi 40-åringar hänvisade till att bida vår tid fram till dess att vi kan få seniorrabatt? Nej tack. Lyckligtvis har University of Pennsylvanias forskare Matt Killingsworth en annan synvinkel. Han fann att lyckan är bunden till att vara närvarande – inte bara finnas i det förflutna eller efter pensioneringen.
Jag bestämde mig för att ta reda på hur man hittar ett sätt att göra detta utan att komma in i krisläge. Det måste finnas ett sätt att vara lycklig – oavsett vad trenderna antyder – i alla åldrar.
Vad är lycka?
Det är uppenbart att en persons uppfattning av lyckan påverkas av hur lyckan definieras – och det finns otaliga definitioner att överväga, från gamla traditioner till modernt vetenskapliga sådana. I yogavärlden finns det till exempel minst fyra typer av lycka. Santosha (tillfredsställelse) antyder en känsla av glädje; att vara nöjd med vad du har, vem du är och var du befinner dig i detta ögonblick. Vi är lyckligast när vi inte önskar att vi var bättre, rikare, snällare eller någon annan typ av urskiljning.
”Det måste finnas ett sätt att vara lycklig – oavsett vad trenderna säger — i alla åldrar.”
Sukha (lätthet) är den komfort eller sötma vi känner, även mitt i förvirring eller turbulenta tider. För en del människor är mudita (sympatisk glädje), den svåraste av alla. Den ber oss att vara glada för dem som är lyckligast; att vara glad över andras lycka – även om de har vad vi önskar att vi hade. Vi upplever ananda, tillståndet att vara lyckligt glad, när vi slutar försöka hitta lyckan och helt enkelt upplever den. Den yogiska forskaren Georg Feuerstein skrev en gång att ananda är ”vad vi upplever när hela kroppen strålar med positiv energi och vi känner för att omfamna allt och alla”.
Dalai Lama säger själv att lycka främst är ”en känsla av djup tillfredsställelse.” Alla dessa definitioner är, enligt Killingsworth, ”bundna att vara närvarande”.
Vetenskaplig definition av lycka
Rauch kom med en mer vetenskaplig definition i sin bok. Han delar upp lyckan i två kategorier: affektivt välbefinnande (hur du känner dig idag, hur ofta du ler) och utvärderande välbefinnande (hur du bedömer ditt liv som helhet). Hans forskning tittade närmare på det senare: ”Du kanske inte känner dig lycklig idag, men du känner fortfarande att ditt liv är meningsfullt och givande”, säger Rauch.
Även om Rauch är ett fan av U-kurvan, som han hävdar ”har varit ganska stabil över tid”, tror han samtidigt att det alltid kommer att finnas utstickare. Han menar att samma form och detaljer på kurvan, till exempel där den böjs och i vilken ålder, varierar beroende på vilket land man bor i, och föreslår att det kan finnas en social inverkan på vårt välbefinnande.
Även om forskning visar att lycka ofta sjunker i medelåldern, betyder det inte att vi inte kan vara nöjda i vilken ålder som helst.
Linda Sparrowe, medförfattare till The Woman’s Book of Yoga and Health: A Lifelong Guide to Wellness (med Patricia Walden), tror att varje livsfas har sina toppar på lyckans skala och tyvärr också sina dalar. Yoga och andra livsstilsrutiner kan maximera topparna och minimera dalarna, säger hon. Medan stadierna hon skriver om är flytande — tonåren flyttar in i 20-årsåldern; tidiga 40-årsåldern håller sig fast i 30-årsåldern, slutet av 40-årsåldern har mer gemensamt med tidiga 50-årsåldern, och så vidare – håller Sparrowe med om att varje decennium ger något unikt till vår tillväxt.
Doshornas mönster som en allmän karta
Ayurvedautövaren och yogaläraren Niika Quistgard uppmuntrar människor att titta på doshornas mönster som en allmän karta, inte ett okrossbart faktum. ”Det finns generaliseringar som kan hjälpa oss att titta närmare på vad som är sant för oss, men vi kan inte dra alla över en kam, säger Quistgard. ”Livet är mer komplext än så”.
Med det i åtanke, låt oss undersöka vilka upp- och nedgångar – gåvor och utmaningar – varje decennium kan ge.
20-årsåldern
Alla som har navigerat i de mörka vattnen i puberteten vet hur fantastiskt det kan kännas att komma förbi osäkerheten, de svängande hormonerna och de motstridiga budskapen från familj, vänner och media som hotar ens självkänsla.
Inte konstigt att 20-årsåldern anses vara toppen av lyckokurvan.
Visst finns det fortfarande stunder av tvivel, när ungdomar kämpar för att känna sig mindre besvärliga och mer jordade — att bli mer självständiga, att hitta sina egna röster och att omfamna sin sårbarhet och sina styrkor. Det finns fortfarande stunder då man faller ner och kommer upp igen. Allt sammantaget är det vad som gör detta till decenniet av att ”bli till”.
Min 20-årsålder var en vild berg-och dalbana, och jag försökte slå igenom de sociala konstruktionerna som hade begränsat min ungdom. Jag slog i stenbotten, vid en tidpunkt då jag bodde i min bil efter att ha brutit upp från en dysfunktionell relation. Men det var då jag äntligen började upptäcka mitt sanna jag och separera mig från min familj, min kontrollerande partner och trauman från mitt förflutna.
Jag hade nästan ingenting, men jag hade min självständighet.
Min 20-årsålder var utmanande, men det finns verkligen ingen bättre period i livet att prova på saker — att utforska nya platser, idéer och relationer. Yogisk filosofi kallar denna tid för brahmacharya, eller studentfasen, som centrerar kring att lära, spela och hitta mentorer.
Yoga spelar en viktig roll i den här tiden av uppvaknande. En fysisk yogapraxis — stående poser, armbalanser, bakåt- och framåtböjningar— kan vara stabiliserande och stärkande, både för kroppen och för känslorna, och hjälper till att bygga självförtroende också vid sidan av mattan.
30-årsåldern
Efter ett decennium (eller mer) av självutredning och undersökningar, kommer 30-årsåldern, vilket ger en förskjutning i fokus från den inre till den yttre världen.
Plötsligt är du din egen, och du är redo att visa världen din fantastiska person. Du är mer utåtriktad, etablerar dig på arbetsplatsen, skapar nya idéer, rotar dig, tar hand om andra, startar en familj. Jag gifte mig och födde min dotter när jag var 30, och det förvandlade mitt liv. Samtidigt byggde jag min karriär som reseskribent — det var hektiskt, men jag älskade det.
Yogisk filosofi kallar denna period för grihastha, eller husägartiden, en tid av äventyr, familj och företag under vuxen ålder.
Risk för utbrändhet
Utmaningen är naturligtvis att du riskerar att förlora dig själv i processen, att inte har tid att ta hand om dina egna fysiska och känslomässiga behov. När vi flyttar in i detta decennium varnar Sparrowe för att vi går över”en fin linje mellan att vara närvarande i världen och att sväljas av den världen”. Det här är heta, ambitiösa, passionerade år, påverkade av den eldiga pittadoshan, säger den ayurvediske utövaren Quistgard. Det är viktigt att hålla balansen så mycket som möjligt. Annars kan din kreativa energi gå förlorad och bli mer panisk, tills du riskerar kronisk stress och utbrändhet.
Att börja med vanlig yogaträning kan rikta ditt fokus inåt, vilket hjälper till att lugna och återställa en ungdoms vuxna nervsystem.
Det fungerade för mig.
Jag började egentligen inte med en regelbunden yoga- och meditationspraxis förrän jag fyllt 30, och då var det av nödvändighet. Jag behövde det som ett sätt att skapa åtskillnad mellan mitt arbete och min fritid; jag behövde lära mig att verkligen avsluta något innan jag påbörjade något annat – inte bara i fysisk mening, utan i mitt sinne också.
En regelbunden praktik i hemmet – så lite som tio minuter om dagen – kan ge dig en lättnad från allt det ansvar du axlar (på jobbet eller hemma), kan hjälpa dig att tanka ny energi och sätta saker i perspektiv. Sätt benen upp mot väggen när du kommer hem; lyssna på lugnande musik; gör flera omgångar med pranayama (Nadi Shodhana balanserar särskilt); gå på en promenad. Njut av din fritid med full närvaro och glädje.
40-årsåldern
När författaren Rauch fyllde 40 var han trots sina prestationer missnöjd, och han ville veta varför.
Så han gjorde vad varje journalist med självrespekt skulle göra: Han intervjuade experter inom psykologi, neurovetenskap, ekonomi och sociologi för att få veta vad som pågick. Han ledde också det han kallade en ”vetenskaplig undersökning” av cirka 300 vanliga människor om deras liv, berättade han för mig.
”Du måste kunna överge förväntningarna och känna dig trygg i det för att skapa innehåll i livet.”
Resultaten, som han beskriver i sin bok, visar att 40-årsåldern är ett decennium av övergång och viss omvälvning. Våra prioriteringar – med andra ord, de saker som ger oss en känsla av välbefinnande – tenderar att förändras med tiden. Vi värdesätter vanligtvis tävlingsanda, ambition och prestation i 20-årsåldern, 30-årsåldern och början av 40-årsåldern, men när vi går djupare in i vårt femte decennium kanske vi börjar ifrågasätta om vi har uppnått våra mål, oavsett om vi har gjort tillräckligt, och – ännu mer pessimistiskt – om vi fortfarande betyder något.
Börjar bry oss
Samtidigt, säger Rauch, ”börjar vi flytta våra värden mot att bry oss om samarbete och samhälle”, som kan vara lite förvirrande. Men det är inget att oroa sig för, säger han. ”Om du drabbas av en svacka i 40-årsåldern, kan du lita på att det är tillfälligt och att du har mycket att se fram emot.
Den som säger, ”om du inte har gjort det här och det här innan du fyller 50 är du slut som artist”, har fått allt om bakfoten.
Meditations- och yoganidra-läraren Tracee Stanley uppmuntrar människor att omfamna övergångarna i sina liv, att välkomna dem som portaler för att omdefiniera och återupptäcka en djupare nivå av vad lycka verkligen betyder.
Finns ett vakuum
”Många gånger i livet när det sker en övergång finns det också ett vakuum. Undvikandet. Den mest kraftfulla platsen att sätta din avsikt i, är undvikandet”, säger Stanley. ”Det är i övergången, om vi kan hålla oss vakna och medvetna, som kraften ligger.”
Stanley rekommenderar yoganidra (yogisk sömn) under denna tid, som hon kallar en djupt ”uppslukande upplevelse av introspektion och djup vila” som kan öka din intuition och tydliggöra ditt syfte – som kommer att tjäna dig när du går in i 50-årsåldern.
50-årsåldern
Trots att Rauch säger att vi har mycket att se fram emot i 50-årsåldern är det ibland inte direkt uppenbart. När man går in i en ny era klagar vissa människor över att de känner sig osynliga, irrelevanta eller ”i vägen” i en kultur besatt av ungdom. Vissa klagar på att deras kroppar har förändrats och de känner knappt igen sig själva. Några kvinnor kämpar med premenopaus och insikten att deras fertila ålder är slut.
Låter tufft i mina öron.
Men Sparrowe ser det inte så. Hon säger att det sjätte decenniet ger möjlighet till kraftfulla, transformativa upplevelser.
Om vi går in i 50-årsåldern efter att ha tagit väl hand om oss själva, säger hon, är vi mycket bättre rustade för de fysiska utmaningarna, och kan gå in i en livsfas där vi vårdar andra i större utsträckning, och är inte rädda för att vänligt men bestämt säga vår åsikt.
Det här decenniet stämmer överens med den yogiska filosofins tredje etapp, vanaprastha, som fokuserar på kontemplation, hyser mindre oro för materiella saker, och ensamhet; det kallas också för skogsboendet eller pensionstiden (ofta präglat av barnbarn).
Yoga kan hjälpa
På fysisk och emotionell nivå kan yoga hjälpa till att bekämpa dessa irriterande symtom på premenopaus – sömnlöshet, heta vallningar, trötthet och ångest. Speciellt framåtböjningar, vändningar och bakåtböjningar kan hjälpa till att lugna systemet och aktivera binjurarna.
Baxter Bell, läkare och författare till Yoga for healthy aging: A guide to lifelong wellbeing, säger att studier av personer som länge utövat yoga och meditation visar lugnare hjärnvågsmönster, förbättring i hjärnans områden som involverar beslutsfattande och minne, och en förbättrad förmåga att anpassa sig till subtila meddelanden från kroppen och svara på dem mer förebyggande. Allt detta är beskrivet bara för att säga: Fortsätt öva.
60-årsåldern och därefter
För många människor är 60-, 70- och 80-årsåldern som en litania av fysiska krämpor: osteoporos, hjärtsjukdom, höft- och knäsmärta. Ibland verkar listan oändlig. Naturligtvis är denna livstid så mycket mer än så. I yogisk filosofi är den känd som sannyasa: den tid då vår uppmärksamhet rör sig djupare inåt, mot förening med det gudomliga.
Många går i pension, börjar släppa sina ägodelar och väljer att tillbringa mer tid i kontemplation och i att ge service till andra. Denna känsla av frihet kan medföra en nästan barnslig energi, ett extra lager av visdom som följer med en livstid av upplevelser.
Alan Castel, professor vid Institutionen för psykologi vid UCLA, vars egen forskning fokuserar på mänskligt minne, kognition och kognitivt åldrande, antyder att det kan vara ett biologiskt skäl till att de äldre åren sitter högst upp på U-kurvan. När vi åldras, fastnar våra hjärnor faktiskt och minns positiva saker mer än negativa saker, säger Castel, författare till Better with Age: The Psychology of Successful Ageing. Detta kallas ”positivitetsförskjutning.” Castel refererar till en studie av Laura Carstensen där människor får se två ansikten, en glad och en ledsen person, där yngre människor fokuserar mer på det sorgliga ansiktet, medan äldre människor tittar mer på det glada ansiktet.
Påverkar minnet
”Detta kan påverka minnet – och humöret. Om du fokuserar på positiva saker, är det de saker du är mest benägen att komma ihåg”, säger Castel. Plus, även om ditt minne avtar med åldern, så förbättras ditt selektiva minne; du blir bättre på att fokusera på de saker som är viktiga för dig”, säger Castel.
”Om du går in på din yogaklass med förväntan om att lycka kommer att strösslas över dig som i en saga, kommer du
aldrig att hitta den.”
För att hitta balans i detta skede – eller egentligen vilket skede som helst – och att känna dig mer sammankopplad med dig själv och andra, rekommenderar Quistgard att du tillbringar mer tid i naturen och lever med den naturliga dygnsrytmen (vaknar med soluppgången, lägger dig vid solnedgången) och servar andra. Gör yoga, sitt i meditation och skratta så ofta som möjligt. Nå ut till andra, öva tillsammans, anslut, var en mentor, och stöd varandra.
Vägen till lycka
Bara för att du utövar yoga, sång, mantra, eller andas rytmiskt garanterar det naturligtvis inte din lycka, menar yogaläraren Christi Sullivan. ”Om du går in på din yogaklass med förväntan om att lycka kommer att strösslas över dig som i en saga, kommer du aldrig att hitta den”, säger hon.
”Det är i övergången, om vi kan hålla oss vakna och medvetna, som kraften ligger.”
”Det handlar inte om att hitta känslan. Det handlar om att känna känslan som redan är där. Om du undrar varför livet har förlorat sin magi, beror det på att du har slutat vara i dig själv och letar efter den på utsidan.”
Så hur får vi tillbaka magin? Genom att närma oss vårt liv med hängivenhet och tacksamhet utan att försöka ”få ut något av det”, säger yoganidraläraren Stanley. Om du förväntar dig en åtgärd (som ”På en skala på 1 till 10, hur lycklig vill jag vara när jag är klar?”), förändrar det upplevelsen.
”Om du letar efter det kommer det inte att hända, för ditt sinne är upptaget med att tänka. Du måste kunna överge förväntningarna och känna dig trygg i det för att kunna skapa innehåll i livet”, säger hon.
På jakt efter lyckan
Detta för mig tillbaka till Killingsworths forskning om närvaro. Medan han var doktorand vid Harvard, utvecklade han en app för att spåra lycka, och fann att ett vandrande sinne är ett olyckligt sinne, till och med om du fantiserar om de gamla goda dagarna eller om bättre dagar som ska komma. Han upptäckte att människor är lyckligast när de stannar kvar i ögonblicket.
Precis här.
Just nu.
Även om du är i en obehaglig situation, som i en trafikstockning, eller säg, jag vet inte, att du precis fyllt 40 med en U-kurva riktad mot dig.
Texten är skriven av Aimee Heckel, Yoga Journal och fritt översatt av Stina Johansson
Foto: Ffforn Studio Store/Creative Market