Maria Boox: ”Yogan förändrade mitt liv”
Ashtangayogaläraren Maria Boox yogaresa sträcker sig över 30 år av asanas – och en bransch i förändring.
Första gången Maria Boox yogade var på 1980-talet när hon gick på lärarhögskolan i Karlstad. Detta var början till ett liv i förändring med yogans verktyg och mot en framtid hon aldrig drömt om eller kunnat tänka sig. Yogaupplevelsen berörde henne starkt och hon kände genast att detta var något hon längtat efter. Dock tog det några år till innan hon återigen satt på en yogamatta, denna gång hos munkar i Thailand. Därefter har hon besökt nunnor i Burma, mediterat på ashrams i Nepal, vandrat pilgrimsfärder i Tibet och studerat yoga hos Pattabhji Jois och Mr. Iyengar i Indien.
Sedan 1989 är yogan en del av hennes dagliga liv. Maria Boox möte med Carlos Santiago, hennes första och mycket viktiga yogalärare, fördjupade hennes tro på yogan och dess unika kraft. Hon hade turen att bli introducerad i yogans innersta delar, bortom asanas och det yttre, på ett tidigt stadium. Hon var till en början inte intresserad av att börja undervisa eller att bli yogalärare. Istället var yogan ett redskap på ett personligt och privat plan för att berika, transformera och fördjupa livet inom sig. Och yogan transformerade henne på ett mycket djupgående sätt.
”Jag höll min praktik levande, det har jag alltid gjort, men jag tyckte inte att jag levde yogan som jag ville göra.”
Efter att ha tillbringat flera år i Indien, bad några vänner henne att dela med sig av sina kunskaper och hålla yogaklasser. Detta var 1995, och sedan dess har det i princip bara rullat på. Först ett par kvällar i veckan, och efter att ha fått ett starta-eget-bidrag öppnade hon 1999 Yogashala Stockholm på Gotlandsgatan, den allra första renodlade ashtangayogastudion i Sverige.
– Jag har haft en fantastisk resa på mattan, jag har fått uppleva att wow, den här kroppen är fantastisk att leva i! Den jag är idag har jag yogan att tacka för. Den har betytt så oerhört mycket i mitt liv och förändrat mig i grunden. Min inställning och kontakt till min kropp har totalförändrats. Idag tycker jag om min kropp och är tacksam över att få leva i detta mirakel. Det har inte alltid känts så.
Maria Boox var även en av de första som studerade yoga utomlands. På den tiden fanns det inga yogaklasser eller yogashalor att besöka här i Sverige, så hon var alltid hänvisad till sig själv. Resorna blev en möjlighet att utvecklas. Hon levde och studerade i Indien till och från under många år. England och USA var också länder som hon besökte, och där lärde hon sig mer om yogan genom flera framstående lärare.
Ganska snart efter öppnandet av yogastudion på Södermalm började andra studios att dyka upp, och under åren 1999-2003 var utvecklingskurvan brant. Yogan fick ett ansikte och det blev ett uppsving på hög nivå.
– Media började bli intresserade, och jag minns att jag stod på huvudet i morgonstudion på TV4, säger Maria Boox med ett skratt.
Hon har alltid haft en stor ödmjukhet inför yogan, och nu ledde den till funderingar som ”Vem är jag att förmedla detta stora, vackra och så kraftfulla som kan förändra och beröra på djupet?”
Maria Boox yogashala växte snabbt. Plötsligt befann hon sig i en roll där hon var ansvarig för en stor verksamhet med flera anställda. Hon var yogalärare och lärde samtidigt upp flera av sina yogaelever att bli yogalärare och assistenter på studion. Det var många roller att hålla isär, vilket var både svårt och utmanande. Att vara yogalärare var något som hon älskade på alla plan, men hon ville samtidigt utveckla sig och sin kunskap inom yogan. Något det fanns mindre och mindre tid för som ansvarig för yogashalan. Som chef och ledare hade hon många ansvarsområden som tog mycket av hennes tid. Detta var inspirerande och utvecklande på många sätt men inget hon kände att hon ville utveckla eller ägna så mycket tid åt.
– Jag höll min praktik levande, det har jag alltid gjort, men jag tyckte inte att jag levde yogan som jag ville göra.
Under de tio år som hon drev Shalan utvecklade hon kontakter både inom Sverige och i utlandet, vilket skapde en plattform som hon idag är mycket tacksam för.
– Under denna tid hade jag stöd genom terapi i min roll som ledare och chef. Jag utvecklades som människa genom yogan, terapin, studion och allt som hände där.
När hon 2009 beslöt sig för att lämna studion var detta djupt förankrat och ingenting som hon ångrar.
– Jag har haft fantastiska år med shalan och upplevt så mycket roligt, men när jag väl bestämde mig var det en sådan befrielse, jag var inte glad på slutet.
Efter att hon lämnat yogastudion tog hon ett halvårs paus från undervisning, eftersom hon kände att hon behövde ägna mer tid åt att fördjupa sin egen praktik. I samband med detta undervisade hon inte i Stockholm på två år.
Idag undervisar Maria Boox i Stockholm, runt om i Sverige och internationellt. Men hon vill dra ner på resandet.
– Jag har rest väldigt mycket de senaste tio åren, och känner att jag nu behöver vara längre på varje ställe. Jag vill också fördjupa min undervisning i filosofi och gå djupare in i essensen av yoga. Nu i höst startar jag en kurs med 16 elever som löper över två år, med mig som mentor, det är ett stort åtagande för mig. Vi ses under fyra tillfällen, en vecka varje gång, samt har möten via Skype, och det blir också mycket hemarbete. Jag vill även jobba mer med olika terapeutiska delar som jag tycker är spännande, som hur man med yoga och pranayama kan jobba med olika diagnoser, allt ifrån ADHD till en cancersjukdom.
”Jag har haft fantastiska år med shalan och upplevt så mycket roligt, men när jag väl bestämde mig var det en sådan befrielse, jag var inte glad på slutet.”
Pranayama är en stor del av Maria Boox yogapraktik. Något som lugnar sinnena och fokuserar på det inre.
– Om man får en allvarligare diagnos blir man orolig, och för att inte fastna i den oron kan man jobba med pranayaman för att lugna de olika sinnena.
Genom yoga och terapi har speglingen och reflektionen gett henne verktyg att kunna känna igen sig själv i olika situationer och förstå att saker kommer att gå över. Eller se vad hon har för del i situationen utan att döma eller kritisera sig själv eller någon annan. Detta är givetvis en process och en strävan.
– Jag kan också se när jag fastnar. Om något händer som berör mig illa kan jag idag släppa det snabbare. Eller om någon vän har det svårt så kan jag känna att jag har mycket att reflektera omkring och kan stödja. Det är ju alltid lättare när det gäller någon annan. Yogan och dess verktyg har gett mig så mycket att leva och utvecklas med.
Hur skulle du beskriva dig nu jämförelsevis med när du började yoga?
– Jag är en mycket friare, lugnare och lyckligare människa idag. Yogan har gett mig en djupare självkänsla och stillat min oro. När jag började undervisa var jag osäker och rädd för att göra fel. Jag gömde mig bakom en sträng disciplin och vågade inte släppa på gränserna. Idag är jag friare i hela mitt väsen, utan att för den sakens skull släppa den disciplin som ashtangayogan bygger på, men jag är inte rädd för att modifiera rörelserna eller tänka utanför boxen, det är jag mycket friare i nu, både i min undervisning och min praktik.
– Jag är också mycket gladare och lättare som person och vågar ha roligt på ett annat sätt. Jag bryr mig mycket mindre om vad andra tycker och tänker. Jag är mig själv och har tillit till livets olika skeden även om det är tufft att möta livets alla förändringar. Yogan är ett fantastiskt verktyg som förstärker livets föränderlighet på ett positivt sätt. Mitt inre, min själ är oföränderlig, men kroppen och det mentala förändras. Det är oundvikligt. Att ha lyckan att åldras är ett privilegium.
Hur upplever du yogan idag, efter över 30 års praktik?
– Upplevelsen av yogan är mer integrerad i mig nu. Även om jag inte utövar lika tuff träning längre, så är jag mer integrerad i att leva yogiskt. Jag är mindre reaktiv och har mer tillgång till yogans essens. Idag bryr jag mig mindre om vad andra gör och blir inte upprörd över andras agerande. Jag känner djupare empati och gläds tillsammans med andra på ett innerligare sätt än tidigare. Jag njuter mer av livet.
– Dessutom tänker jag mindre på framtiden och tar snabbare beslut om jag känner att något är fel, jag har lättare att förändra något som jag inte är nöjd med. Sedan flera år utövar jag regelbundet en pranayamasekvens som är personligt given till mig från en lärare i Indien, den har transformerat mig på ett djupare plan. Jag kan känna effekten av alla års praktik, mediterande och undervisande i mitt dagliga liv.
– Jag önskar att unga människor som börjar med yoga fick mer av det jag fick, essensen av yoga, istället för den industri som byggts upp kring yogan idag. Jag kom till kärnan direkt, medan jag idag upplever att lite av den spirituella dimensionen försvinner. Alla yogapositioner som idag exponeras på sociala medier kan lätt ge ett intryck av att just det är yoga. Alla tillbehör, kläder, redskap och allt annat som idag har vuxit som en business runt om yogan kan lätt förleda unga människor från vad yogan egentligen handlar om.
Hur hanterar du andras projektioner?
– Från början tog jag saker väldigt personligt, tog känslomässigt ansvar för mycket som hände runt mig. Om man går in i någon annans process blir man direkt delaktig. Det handlar om att se gränserna och vad som är vad. Se och känna sitt eget värde, känna sig själv, se vem du är både i ljuset och mörkret, vilket en yogapraktik syftar till. Du lär dig vad du ska gå in i och vad du inte ska gå in i. Ju djupare och bättre du känner dig själv desto tryggare blir du i vad som tillhör dig. Men jag har legat vaken många nätter för att jag känt skuld över något som jag inte haft del i.
– Jag brukar skämta och säga att jag förr trodde att jag hade huvudrollen i alla människors liv. Om man har låg självkänsla och inte är trygg i sig själv är det också lättare att tro att allt handlar om en själv. Egot får stort utrymme och konsekvenserna kan bli förvirring och oklarheter. Gränsdragningar och att bolla tillbaka projektioner har jag lärt mig genom min terapi, och självklart genom yogans djupa filosofi.
”En del människor har ett behov av att höja upp någon annan, någon att se upp till. Då har de någon att luta sig emot, men då de upptäcker människan bakom deras projicering faller den personen hårt och brutalt.”
– Som lärare kan man få frågor som egentligen rör något annat än själva frågan. Personen kanske inte vågar vara rak eller är omedveten om sin oklarhet, och sånt gjorde mig förvirrad och orolig förr. Idag är jag bättre på att se igenom rädslor och osäkerhet, och frågar personen vad den egentligen vill säga.
– En del människor har ett behov av att höja upp någon annan, någon att se upp till. Då har de någon att luta sig emot, men då de upptäcker människan bakom deras projicering faller den personen hårt och brutalt. I början försökte jag leva upp till de förväntningarna, jag ville vara så perfekt att jag glömde bort att vara människa. Idag är jag inte alls rädd för att visa mig som människa. Jag gör så gott jag kan i varje stund. Det allra innersta delar jag dock inte, det är för mig och Gud allena, som Karin Boye så vackert säger. Att vara personlig och professionell i sitt ledarskap är däremot viktigt, det ger ett engagemang, glädje, dedikering och lätthet.
Vad har du för ledarstil?
– Jag är dedikerad och engagerad, har humor och gillar att utmana. Andra upplever mig som varm och kärleksfull, för jag älskar det jag gör. Jag gillar att jobba i stunden och ger varje möte möjlighet att utvecklas. Jag är tydlig och stark i mitt ledarskap, några kallar mig för “Madame Ashtanga” säger Maria Boox och skrattar.
Vad är ditt mest drabbande yogaminne?
– När jag träffade Pattahbi Jois 1996, det var ett otroligt starkt möte som berörde mig på ett positivt sätt. Det kändes som att jag hade kommit hem, jag kände mig djupt lycklig, närvarande, positiv och full av tillit. Han var snäll, mjuk och varm. Hans sätt att undervisa berörde mig djupt. Jag är honom för evigt tacksam över de tretton år jag spenderade och lärde mig av och med honom. Att vara med Guruji var också en resa in i sig själv, en sådan gåva jag fick!
– Jag vet att det stormar kring honom nu men jag har bara positiva minnen och erfarenheter. Jag vet inte vad andra upplevt, men hyser all respekt för var och ens upplevelser. Jag har dock aldrig erfarit eller märkt något som för mig varit obekvämt eller gränsöverskridande i hans undervisning.
– Mycket inom yoga, massage, healing, med mera, bygger på fysisk kontakt och det är svårt att säga var gränsen går. I USA får man ibland skriva på kontrakt att man tränar på egen risk, och tar eget ansvar. Jag tycker att det är bra. Jag brukar alltid säga till mina elever att om någon inte känner sig trygg med mina justeringar så ska de säga till omgående. Inte på sociala medier om en vecka eller fem år. Då kan jag inte bemöta det. Vad Guruji hade för intention det vet vi inte, han är död idag och kan inte svara eller prata för sig.
– Vi är nära våra elever rent fysiskt, det är en del av Mysore-undervisningen att gå runt och assistera, justera och fördjupa positionerna. Kanske är det bra att ha något skriftligt på varje studio, att man är okej med den typen av undervisning. Det är även viktigt att man som lärare bjuder in eleverna till att våga säga ifrån. Genom att undervisa i mindre grupper får man bättre möjlighet att se eleverna, och möta oro, rädsla eller obekvämlighet.
– Jag har aldrig hållit i regelrätta lärarutbildningar, på min yogastudio hade jag lärlingar som lärdes upp genom att de fick gå bredvid mig och vi gick igenom lärarrollen, etik, moral, filosofi, justeringar, och mycket mer. De gick bredvid mig under två-tre år och började undervisa genom handledning.
– Innan de blev lärlingar skulle de ha praktiserat minst fem år. Man kan inte bli yogalärare om man inte har en egen praktik, det är därifrån man hämtar sin kunskap. Det är den egna resan och självkännedomsprocessen som ligger till grund för ditt lärarskap. Din förankring till dig själv genom yogapraktiken ligger till grund för att kunna dela en djupare erfarenhet av vad yoga är till andra. Det tar tid och är en process som kräver tillit, engagemang, disciplin och hängivenhet. Det har ett pris och man måste välja bort saker i livet om man ska bli en autentisk yogalärare.
– Idag undervisar många av mina elever runt om i Stockholm och i andra delar av landet. Shalan lever vidare genom en av mina elever, Lisa Lalér och hennes syster Lotta Lalér. Det är med glädje jag ser hur den blomstrar och utvecklas.
Vad vill du påverka och förändra?
– Jag vill att pranayama sprids mer, och att fler vågar se sig själva som de verkligen är. Att den processen fick ta större plats. Inom yogan säger man att det finns olika hinder som står i vägen för att leva i klarhet och harmoni, men om intentionen är att få in mer ljus och klarhet i våra liv så blir vi sannare inför oss själva, det kommer påverka våra och andras liv och i längden även världen.
Maria Boox
Född: Kristinehamn
Bakgrund: Uppvuxen i Karlskoga med mamma, pappa och två bröder. Utbildad mellanstadielärare. Kulturama två år för att bli skådespelare.
Gör: Internationellt undervisande yogalärare
Vem äter du helst middag med: Dem jag älskar
Senast lästa bok: How Yoga Works
Senast sedda film: Gudfadern för typ femte gången…
Stark sida: Kärleksfull
Svag sida: Orolig
Längtar efter: Hemligt
Tips: Tro på dig själv och sluta aldrig att drömma.