Kroppsaktivisten Linda-Marie Nilsson är inget mobboffer längre
Linnéa Bengtsson
Från mobbad till en av Sveriges mest populära kroppsaktivister. Här möter vi författaren, influensern och journalisten Linda-Marie Nilsson – som nu är sugen på att börja yoga.
När Linda-Marie Nilsson en julikväll 2012 lade ut en bild på sig själv i bikini fick hon 80 000 likes på Facebook, bara över en natt. Först kunde hon inte tro att det var sant, men allt eftersom tiden gick började hon förstå att genombrottet var startskottet på en ny rörelse på sociala medier – benämnd som kroppsaktivism. Under alla epoker av historien har olika typer av kroppar hyllats, men det som alltid har varit gemensamt är hur kvinnokroppens ideal har styrts av samhällets rådande normer.
– Kvinnors tankar kring sin kropp handlar tyvärr ofta om en känsla av att inte duga, av att dölja den eller förändra den, säger Linda-Marie Nilsson, som numera har över 50 000 följare på Instagram och 20 000 följare på Youtube.
Tanken bakom publiceringen av den första bilden för sex år sedan var egentligen bara att ”våga”, hon ville göra precis som alla andra och lägga ut ett foto från en badstrand, trots att hennes kropp inte var normsmal.
Läs mer om kroppsaktivism
– Jag var trött på att det inte fanns några bikinibilder på sådana som såg ut som jag, de lade bara upp foton på picknickkorgar eller solparasoll.
Lavinartat genomslag
Innan hon publicerade inlägget klippte hon bort sitt huvud för att inte riskera att bilden skulle hamna någon annanstans, eller generera otrevliga kommentarer, men rädslan visade sig vara obefogad och reaktionerna blev odelat positiva.
Trots att bilden i första skedet var synlig endast för Linda-Maries vänner, delades den omgående bland hennes vänners vänner och fick ett lavinartat genomslag. Det var en av de första bilderna som av media kom att beskrivas som viral, men det blev också startskottet för en ny karriär som influencer och författare.
– Jag fick över 10 000 mejl från människor över hela världen. Mest från kvinnor som tackade mig, men det kom också sorgliga berättelser om att de inte vågade åka på solsemester eller hade ätstörningar, några mejl kom från barn som inte vågade vara med på gympan, och några var från äldre kvinnor som inte varit på stranden på 30 år, men som skrev att jag sporrade dem att göra annorlunda.
– Att inse att min bild kunde påverka andra och att jag kunde nå ut i samhället med det här, det var häftigt. Det kanske inte är fel på mig när det är så många som hör av sig till mig med samma problem, tänkte jag. Det var första gången som jag kände att min kropp var värd något, berättar Linda-Marie.
Efter bikinibildens genomslag studerade hon i tre år på JMK vid Stockholms universitet, och hennes byline hamnade sedan i flera dags- och kvällstidningar.
”Kvinnors tankar kring sin kropp handlar tyvärr ofta om en känsla av att inte duga, av att dölja den eller förändra den.”
All övrig tid ägnade hon i ett par år åt att bygga upp en helt egen verksamhet. Idag arbetar hon heltid med att sprida kunskap om kroppsideal och inspirerar andra att bli mindre självkritiska. Helt nyligt släppte hon sin första bok Så lärde jag mig att älska min kropp, som rosats av kritikerna.
Svår barndom kantad av elaka kommentarer
Det är svårt att inte bli drabbad av Linda-Marie Nilssons askungesaga, som löper genom en barndom kantad av elaka kommentarer, men som landar i stjärnglans, och hennes ödmjuka inställning till livet och människorna runtomkring henne skapar trovärdighet. Hennes följare är till största delen kvinnor – i alla åldrar.
– Det känns väldigt härligt. Boken har gått jättebra, och mina följare är snälla, omtänksamma och så himla peppande.
Textinnehållet i boken rymmer både sorg och hopp.
– Jag vill visa att en negativ självbild inte uppstår helt plötsligt från en dag till en annan, den byggs på under lång tid. Därför tar det också lång tid att bygga upp något nytt igen, konstaterar hon.
Linda-Marie Nilsson fick från tidig ålder höra av vuxna människor i hennes närhet att hon inte skulle äta så mycket, på gympan i skolan blev hon alltid vald sist, och i omklädningsrummet fick hon kommentarer om sin kropp.
– Det fanns inte på kartan att byta skola, jag hade i så fall fått åka fem mil enkel väg. Samtidigt vet man inte heller om det hade hjälpt att flytta. När jag idag tittar på bilder från den tiden tycker jag att jag ser ut som vem som helst, det är inte alls något konstigt med mig, och jag har svårt att förstå hur de vuxna kunde döma mig så hårt. Problemet ligger snarare hos dem.
Skolan får inte svika barnen
Hon tycker att skolan har ett stort ansvar i frågan kring kroppsideal och hoppas att lärarna numera är mer synliga på rasterna och i korridoren.
– De lärare som jag hade verkade inte vilja se om någon var dum mot någon annan elev. När det var filmvisning kunde det förekomma skämt på andras bekostnad, den som var tjock spelade alltid en dum karaktär eller satt och åt mycket mat.
– Det var inte roligt att se den tjocke bli hånad. Jag förstår att lärarna har andra saker att tänka på, men det är jätteviktigt att ingen känner sig ensam och utsatt i en grupp. Jag önskar att det hade funnits inslag som berörde den inre hälsan också, inte bara sport och resultat.
Hur ser du på träning och hälsa?
– Det har alltid varit en laddad grej för mig eftersom jag har fått höra att jag inte kan vara hälsosam på grund av att jag är överviktig, och att jag kommer dö snart i och med att jag ser ut som jag gör.
– Men det finns olika aspekter av hälsa, jag promenerar mycket och rör på mig och folk glömmer lätt bort den inre hälsan, jag röker exempelvis inte och dricker knappt någon alkohol, jag har aldrig testat narkotika och dricker inte ens koffein. Jag har mått mer dåligt av vad jag har tänkt om min kropp än vad jag någonsin har gjort rent fysiskt av hur den ser ut.
”De lärare som jag hade verkade inte vilja se om någon var dum mot någon annan elev.”
– Hur andra och jag själv har behandlat mig gjorde att jag blev en extremt prestationsinriktad människa. För att folk skulle tycka att jag dög till något ville jag vara bäst i skolan och det har fortsatt i allt vad gäller relationer och jobb. Det ledde till utmattning och sjukskrivning från mitt jobb. Mitt enda värde låg i mina prestationer och den typen av hälsa glömmer folk bort. Man kan behandla sig själv så illa att man måste åka in på sjukhuset.
– Alla fokuserar på vikt och vilken storlek man ska ha, men man måste fokusera inifrån. I många år vågade jag inte gå in på ett gym för jag tänkte att ingen kommer att tycka om mig där, och det kommer vara pinsamt och jobbigt. Men det är lika mycket träning för mig även om jag inte springer lika snabbt som den bäste i klassen. Man måste börja inifrån för att våga gå till ett gym, oavsett hur man ser ut så kan det ta emot.
Yoga hör ju samman med personlig utveckling, har du provat yoga och meditation?
– Nej, jag har aldrig fått tillfälle att prova yoga, men jag är jättesugen och det är ett mål jag har. Jag har aldrig hört någon som yogar som säger att det är något dåligt, alla får vara med, verkar det som, och det gillar jag.
– Det känns inte heller som att det är någon resultathets i yoga, och det tycker jag som försöker dämpa min inre presterare om. Jag önskar verkligen att yoga hade funnits när jag gick i skolan, det hade varit ett bra komplement.
Vilken hjälp fick du för att komma vidare efter din sjukskrivning?
– Efter att jag blev sjukskriven gick jag i samtalsterapi, det handlade om varför jag överpresterade som jag gjorde, och jag kom fram till att det beror på att jag inte känner att jag duger. Jag har hatat mig själv för att jag inte duger som jag är, det var en viktig insikt som jag inte hade haft innan och det blev den sista pusselbiten för att förstå vad jag hade gjort mot mig själv och varför jag hade blivit sjuk av det jobb som var mitt drömjobb.
– Jag har förstått att jag inte kan jobba som journalist på en kvällstidning, för det triggar min prestationssida. Jag har också fått hjälp via sociala medier där allt fler kroppsaktivister har dykt upp och peppar varandra.
– Jag har alltid känt mig fel, men nu känner jag att jag inte är ensam. Vi får också synas, det är inget fel på oss. Alla ser olika ut och man kan må lika bra eller dåligt oavsett hur man ser ut. Det sitter inte i det.
Hur gör du konkret för att landa i dig själv och inte överprestera?
– Till att börja med har jag förändrat min jobbsituation och driver ett eget företag där jag kan styra allt själv. Sedan tänker jag mycket på att det jag gör är gott nog, andra förväntar sig inte att jag överpresterar utan är nöjda bara jag får det gjort. På fritiden ägnar jag mig åt att gå långa promenader och att kolla på film, sådant som inte behöver leda till något eller ge resultat. Jag vill hitta fler sådana aktiviteter och tar gärna emot tips.
Är du inte sugen på att stänga av sociala medier ibland?
– Jag stänger av sociala medier ibland. Jag hade nyligen en paus där jag inte publicerade någonting på tio dagar. Det är svårt, såklart, eftersom sociala medier är mitt jobb, men det är också skönt ibland att hinna landa och inte känna att jag måste prestera och uppdatera.
Vad visar du inte på sociala medier?
– Jag visar väldigt mycket ur mitt eget liv som många kanske anser vara privat, till exempel om jag är ledsen, när jag har på mig bara underkläder och så vidare. Däremot visar jag inte så mycket som känns privat kring min pojkvän, min familj och mina vänner.
Vem är du idag jämfört med för 15 år sedan, hur skulle du beskriva dig själv?
– Svår fråga, på många sätt är jag samma person, jag har fortfarande ett prestationsbehov och jag jobbar varje dag med att inte övergöra saker. Jag är mycket gladare nu och jag känner mig inte lika ensam och fel. När jag var tolv år minns jag att jag skrev ett brev till mig själv som jag skulle öppna när jag var vuxen. Det är en hemskt sorglig läsning. Jag trodde inte att jag skulle ha några kompisar eller någon pojkvän, och jag önskade att jag skulle tycka bättre om mig själv, men jag trodde inte riktigt på det. Men allt har ju inträffat, idag känner jag att jag är älskad både av mig själv och av andra.
Hur vill du fortsätta att påverka och förändra?
– Jag märker att det händer saker, det står inte stilla, vi blir fler och fler som pratar om detta ämne. Om det är en tjock person på tv så är det inte alltid bara för att den ska gå ner i vikt, klädkedjor börjar plocka in andra modeller och ta in ett större utbud av storlekar, det driver mig jättemycket, jag får meddelanden varje dag från yngre tjejer, och även äldre, om hur mycket det betyder att jag peppar och visar dem att jag lever mitt liv och att det går bra utan att det är en smalhetsnorm som gäller.
– Jag märker att det gör skillnad för dem som följer mig. Jag önskade när jag var liten att det fanns andra som såg ut som mig och någon som peppade mig. Jag vill vara den personen för andra nu.
Kroppsaktivisten, journalisten och författaren Linda-Marie Nilsson
- Född: 22 oktober 1991
- Bakgrund: Utbildad journalist som arbetat på Expressen och Aftonbladet. I dag författare, kroppsaktivist och influencer.
- Aktuell: Med boken ”Så lärde jag mig att älska min kropp” (Norstedts 2018).
- Vem äter du helst middag med: Med min älskade sambo Emil Assergård.
- Senast lästa bok: ”Kring denna kropp” av Stina Wollter.
- Senast sedda film: ”Unga Astrid”.
- Stark sida: Driven, positiv och kärleksfull.
- Svag sida: Har svårt att säga nej, får lätt prestationsångest.
- Längtar efter: Jul, det är min bästa högtid.
- Tips till andra: Behandla dig själv som du behandlar de du älskar mest. Visst skulle du aldrig säga till din mamma, pappa, syskon, partner eller vän lika elaka saker som du ibland säger till dig själv?
- Vad gör du om tio år? Då hoppas jag att vi har flyttat till ett hus, har barn och förhoppningsvis jobbar jag fortfarande med mitt företag där jag får inspirera andra. Jag hoppas att jag kan jobba hemifrån och ta saker i min egen takt, kanske skriva fler böcker. Min högsta dröm är att leda Melodifestivalen, jag skulle vilja testa nya saker och inte känna mig pressad av andras förväntningar av vad jag ska göra. Förr var mitt mål att jobba mycket för att komma vidare hela tiden, men nu vill jag inte vara så inrutad, utan mer ta saker som de kommer.
Populärt just nu
