Korrigeringarna ska förebygga skador – inte orsaka dem
Privat
Korrigera eller inte? Yogaläraren Naomi Grosin berättar om för- och nackdelarna med att aktivt rätta till elevernas rörelser.
Alla yogalärare är inte överens om hur man ska korrigera sina elever – ifall man ens ska göra det. Naomi Grosin, yogalärare som har grundat studion Inbalance Yoga och som själv utbildar yogalärare, menar att det inte finns något generellt rätt eller fel.
– Men om man har förmågan att läsa av en kropp, att se obalanser och ohälsosamma rörelsemönster, kan man med korrigeringar hjälpa eleven att hitta rätt linjering, och därmed förebygga skador, säger Naomi Grosin, som genom åren har undervisat i de flesta yogaformer, och dessutom är utbildad mediyogaterapeut.
En god linjering ger en stabilare och lättare rörelse – vilket gör att eleven kan bibehålla en lugn och jämn andning.
– När du har fått till stabiliteten, lättheten och andningen kommer du in i ett annat mindset. Du får en mer centrerad känsla och kan fokusera på det som är yogans strävan – att vända uppmärksamheten inåt.
Naomi berättar att hon ofta arbetar med klossar och band för att hjälpa eleverna att hitta stabiliteten och linjeringen.
– Det handlar alltid om att hitta en förankring i rörelsen, och utifrån den kan du skapa en förlängning. Om du har en snedvinklad höft kommer det till exempel att påverka både ländryggen och knäna. Hur du positionerar och roterar armarna påverkar även axlarna.
Som lärare menar hon att det är väldigt viktigt att kunna läsa av en överrörlig kropp.
– Då gäller det att hjälpa eleven att få kontakt med core, att aktivera muskler och hitta förankring – och definitivt inte pressa på för att fördjupa rörelserna, säger Naomi.
Hon poängterar att det finns olika sätt att korrigera på. Allt från att trycka till att visa en riktning med en försiktig handpåläggning, eller helt enkelt förklara med ord hur eleven själv kan ändra sin rörelse.
– I asthangan finns det en tradition av ”hands on adjustments”, och det handlar mycket om att hjälpa eleven att gå djupare, vilket jag kan känna mig lite tveksam till. Det kan vara frestande att dra in en mjuk person ännu djupare, fast den egentligen skulle behöva ta ett steg tillbaka, för att grunda och bygga upp sin muskelstyrka.
Inom mediyoga, som har sina rötter i kundalini, undviker man helt att fysiskt korrigera.
– Man vill att eleven ska få en inre upplevelse. Det viktiga är att den går inåt, och då kan det bli ett störande moment om någon är där och petar. Men vi ger eleverna verbala instruktioner.
Det absolut viktigaste när man korrigerar en elev är att det inte ska finnas någon som helst skaderisk.
– När jag började med ashtanga gick mer eller mindre alla runt med sträckningar i hamstringsmusklerna, för att de bokstavligen blivit dragna in i positioner. Så ska det inte vara, utan korrigeringarna ska vara en hjälp för eleven, och ett sätt att förebygga skador.
Som lärare är det A och O att vara ärlig och öppen med sina kunskaper.
– En del är osäkra på hur de ska korrigera sina elever, och då är det viktigt att tala om det. Vissa vill till exempel inte korrigera rörelser som de själva inte utför. Jag förstår det resonemanget, men har man rätt erfarenhet och kunskap kan man göra det. För det är samma grundprinciper som gäller, och dessa kan appliceras på både enkla och avancerade rörelser.
Naomi berättar att de flesta elever vill bli korrigerade, och ofta visar tacksamhet över att ha fått hjälp.
– Den bästa metoden, enligt mig, är att ge eleven guidelines och bara visa riktningar med mjuka handpåläggningar när det behövs. Om man kan få den att själv jobba i rätt riktning kommer det att fastna bättre i kroppsminnet, och det ger en bättre förståelse för rörelsen när eleven själv hittar rätt. Det är eleven som med sin egen – inte min – muskelstyrka ska gå djupare i en rörelse.
Populärt just nu
