Josefine Bengtsson minns tonåren: ”Det var bara utsidan som räknades”
Mohammed Salik
Tonårstiden kantades av prestationsångest och utseendehets. Nu vill Josefine Bengtsson sprida yoga till fler ungdomar för att öka deras självkänsla och kroppskännedom.
Hon börjar alltid dagen med en shaking-meditation, får jag veta, en metod där hon stående med böjda ben och utan att lyfta på fötterna skakar igång hela kroppen. Josefine Bengtsson är precis hemkommen till Stockholm, efter att ha vistats i Indien i ett par månader, och strax åker hon vidare till ett retreat i Dalarna för att utveckla sin egen meditationspraktik. Över en islatte i en yogastudio på Östermalm berättar hon om de jobbiga åren på Handelshögskolan, där hon aldrig riktigt kände att hon passade in, om betydelsen av att rikta sitt fokus inåt och om yoga för tonåringar.
”Yogan hjälpte mig helt enkelt att hitta tillbaka till något som kändes som ett mer äkta och riktigt sätt att leva på.”
Josefine Bengtsson vurmar för personlig utveckling, meditation och yoga, som hon de senaste tio åren ägnat sig åt. Genom det egna företaget Yogiakademin anordnar hon yogaretreats runt om i hela världen och nyligen kom hennes bok Yoga och meditation: lär dig lyssna på din kropp ut på Pagina förlag. Dessutom bloggar hon på Metro Mode och inspirerar 37 000 följare på Instagram. Att hon lämnade det krävande men lukrativa jobbet på Jung Relations, där hon arbetade som strategisk planner, är inget hon ångrar.
– Jag gjorde framtidsrapporter och analyser av stora företag som Electrolux och Proctor & Gamble, det var ok men långt ifrån min passion. Det var samma sak med Handelshögskolan, jag kände mig inte hemma där.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 39 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Hon beskriver det som att hon av en slump halkade in på karriärspåret tack vare att hon hade lätt för sig i skolan och fick bra betyg.
Foto: Adam Klingeteg
– Under denna period i livet, hade jag bara kortsiktiga mål och såg inte längre fram än till nästa tenta. Ett tag ville jag till och med bli banker i London, men jag inser nu att jag var inne i en prestationsbubbla där jag varken kände så mycket eller mådde så bra. Då var jag nog så långt ifrån mitt hjärta som man kan komma. Jag ser det som en väldigt mörk period där plugget var det enda som var viktigt. Mellan all läsning var jag på gymmet och körde stenhårt för att kunna somna på kvällarna. Jag försökte helt enkelt träna bort stressen.
Under sitt andra år på Handelshögskolan, 2008, hittade hon yogan.
– Jag blev kär direkt. Jag var i Thailand på jullovet med en kompis, och skulle bara chilla runt där, när en yogalärare kom fram och frågade om jag ville prova akroyoga. Dagen efter blev vi bjudna till hans studio mitt inne i djungeln och där hände något, jag kände mig hemma direkt. Trots att jag hade svårt för den djupa andningen genom näsan och alla konstiga positioner blev jag väldigt fascinerad av den särskilda lystern som fanns i yogisarnas blick, och deras sätt att röra sig var så vackert. Sedan den dagen har jag yogat eller mediterat varje dag.
När hon kom hem igen fortsatte hon plugga men började samtidigt utforska yogan på olika studios. Det gav henne en källa till inspiration och känslan av meningsfullhet.
– Jag hittade tillbaka till den Josefine som jag var innan jag blev prestationsinriktad. När jag var yngre vistades jag ofta i skogen och var grundad i kroppen och i hjärtat. Sedan stängde jag av under några år. Yogan hjälpte mig helt enkelt att hitta tillbaka till något som kändes som ett mer äkta och riktigt sätt att leva på.
Efter att ha arbetat ett halvår på Jung Relations åkte Josefine till Indien och utbildade sig till yogalärare. Sedan började hon undervisa på Urban Om, parallellt med sitt andra arbete.
– Men mitt hjärta var med yogan. Jag kommer ihåg att jag satt där som konsult, men höll istället för att jobba på med spellistan till vinyasasekvenserna som jag skulle undervisa i på kvällen.
Hon skrattar och påpekar att hon kanske inte alltid var en så bra anställd.
Testa Josefines recept
– Sedan sade jag upp mig, det var inget komplicerat val, men det var svårt för min omgivning att hänga med i svängarna. Det ledde till att jag under tre månader inte hade någon kontakt med min familj. De förstod inte riktigt vad jag höll på med och det påverkade mig negativt. Idag förstår jag dem, jag hade länge gått den säkra vägen och pluggat och hade ett riktigt jobb och sedan skulle jag helt plötsligt hoppa av. Och de visste inte alls vad yoga var för något. Det har tagit tid för dem att acceptera och förstå det jag gör. Jag kan fortfarande få frågan ”när ska du skaffa ett riktigt jobb”, säger hon skrattande.
Vändningen smög sig på lite i taget, allteftersom hjälpte yogan henne att bli lugnare, och att landa mer i sig själv.
– Men det var när jag sa upp mig och drog till Indien, gjorde en breath-work-training och satt mitt första Vipassana-retreat, som förändringen verkligen kunde ske. Om jag levde i en extrem här så levde jag lika mycket i en extrem i Indien, jag stängde av mobilen och dök in i mig själv. Jag var väldigt orädd och provade allt jag hörde talas om – till och med ayahuasca. Jag ville verkligen förstå mig själv och världen. Det var en spännande tid att vara så otroligt fri.
Idag har hon sin bas i Stockholm och i Halmstad, där hennes föräldrar bor. Halva året, oktober till april, bor hon i Indien, på Khola beach, en liten strand i södra Goa. Sedan håller hon retreats i Bretagne i juli och i Biarritz i september.
Foto: Adam Klingeteg
– På Khola beach sover jag utomhus nästan varje natt, jag känner mig så trygg där. Det ligger väldigt skyddat och svåråtkomligt – en riktig oas. Att få sova med ett täcke och en kudde direkt under stjärnorna är för mig som att ha landat i en sagovärld. Jag har aldrig skor utan går bara runt barfota, dricker kokosvatten och äter färsk frukt hela dagarna.
Du har stor kunskap om affärsutveckling, är det något du har nytta av som yogalärare?
– Någonstans har jag väl det, men sättet jag pluggade på inför tentorna gjorde att allt bara försvann ut igen. Det är möjligt att det sitter någonstans ändå. Jag tar aldrig några strategiska beslut i yogan, sedan jag startade har det bara varit flow, jobben har kommit till mig genom att jag fått förfrågningar från olika håll. Jag har hittills inte behövt kämpa eller planera så mycket utan bara njutit av att flowa. Jag tycker det är skönt att inte ha den där väldefinierade femårsplanen, även om det såklart kan vara fint att drömma framåt ibland. Just nu känner jag att jag är på rätt väg, jag känner ingen stress, utan är nöjd och glad där jag är. Att börja maxa och exempelvis försöka göra Yogi-
akademin till nästa ”Fritidsresor” är inte mitt mål med livet.
Men fanns det inte flow också i ditt förra jobb?
– Nja, inte alls som nu. Då behövde jag kämpa, kämpa, kämpa för att ta mig framåt. Jag känner att det måste finnas en passion för att riktigt flow ska kunna uppstå i livet. Jag brinner så otroligt mycket för yoga och då uppstår flow nog automatiskt.
Är passion lika med att leva i nuet?
– Yes, jag känner galet mycket närvaro när jag undervisar. Jag älskar det! Det känns liksom inte som att jag jobbar, att få betalt är en ren bonus. Men det är ju såklart supernice att kunna leva på det. När jag delar yogan känner jag mig ofta som ett litet barn som hittat en vacker blomma jag bara vill visa för hela världen. Med det finns dock en risk att bli den jobbiga jäveln som tjatar på alla i sin omgivning om att prova yoga. Jag försöker lägga band på mig själv och låta de som är nyfikna höra av sig till mig.
– För att behålla glädjen och flowet i mitt jobb är jag supernoggrann med att fortsätta jobba med mig själv. Jag skulle snabbt tappa bort mig själv om jag bara undervisade och glömde bort min egen praktik och självutforskning. Jag märker även att det är när jag är centrerad i mig själv som jag kan vara kreativ på riktigt och verkligen har något nyskapande att dela med andra.
Om du nu, efter all insikt som yogan gett dig, skulle gå tillbaka till ditt jobb eller din utbildning, hur skulle du hantera det tror du?
– Jag skulle inte kunna pressa mig. Om man ska ta sig igenom fem år på Handelshögskolan måste man pressa sig så sjukt hårt och jag kan inte göra det längre. Hela min kropp säger ifrån, det finns inte. Jag vill inte leva där, jag var bara en robot som var sjukt effektiv. Ok, man ska ju inte slöa heller, men att ha enbart effektivitet i sitt liv är inte bra. Det kan hända att jag under ett par veckor är väldigt uppbokad med events och möten och känner ett enormt flow, men sedan är det viktigt att jag under ett par dagar stänger av mobilen, mediterar och tar det lugnt. Det är härligt att leka med de två ytterligheterna, när jag mediterar kommer känslan av att vilja dela saker med andra och umgås ute i världen.
”Egentligen minns jag inte så mycket från den tiden, det känns som att jag bara gjorde som alla andra. Man skulle ha ett kompisgäng, och vara duktig i skolan, det enda som betydde något för mig var att plugga.”
I framtiden vill Josefine Bengtsson hålla fler retreats för tonåringar. Hon tror att yogan har mycket att ge ungdomar vad gäller bättre kroppsuppfattning och självkänsla. För Josefine var de egna tonåren en kamp för att passa in och försöka hantera utseendefixeringen.
– Egentligen minns jag inte så mycket från den tiden, det känns som att jag bara gjorde som alla andra. Man skulle ha ett kompisgäng, och vara duktig i skolan, det enda som betydde något för mig var att plugga. Nu i efterhand kan jag se att det var en flykt. Nu känns det som att jag verkligen lever, jag kan möta en annan person på ett helt annat sätt. Det är som att sinnena har vaknat till liv, innan kunde jag träffa folk och resa, men jag kommer knappt ihåg det eftersom jag inte var närvarande och bara levde uppe i huvudet.
Samtidigt är hon tacksam över sina dåliga erfarenheter, som har gjort att hon lättare kan förstå andra i liknande situationer.
– Jag vet hur det känns att ha prestationsångest och andan i halsen. Det är många utbrända som kommer till retreaterna och jag brinner för att dela med mig av yogan till dem. Jag vet också hur lilla 14-åriga Josefine kände sig, det var ju bara utsidan som räknades, men jag hade ingen kontakt med min egen kropp. Då bar jag tighta jeans och höga klackar, det skulle jag aldrig kunna ha på mig idag. Att bara få en djupare kontakt med sig själv och inte härma alla andra, det är jättefint, och något jag vill förmedla på mina tonårsklasser.
För att nå ut mer till tonåringar tänker Josefine att det är viktigt att erbjuda en yogaklass med varierat tempo och nya inslag för att upprätthålla koncentrationen.
– Ibland när jag haft renodlade klasser för tonåringar som känner varandra har jag märkt att de tittar mer på varandra istället för att landa i sig själva. Det har till och med hänt att de tar ”selfiesar” under klassen. Hursomhelst, mitt knep för att få dem att landa inåt är att använda ögonbindlar under större delen av klassen, då är det lättare att koppla bort alla andra. Vi har pratat om att göra tonårsretreat, det vore jättefint.
Hur skulle de kunna se ut?
– Ganska likt det upplägget som redan finns, men med anpassade rörelser och musik. Vi har mycket tyst tid på retreaterna, fram till klockan 14:00 varje dag. Det hade kanske varit lite too much för en tonårsklass, men man kan korta ner det. Tystnad gör att man steg för steg landar mer i sig själv. När jag är tyst kan jag känna mer hur jag mår och vad som är min sanning, vad jag egentligen tycker om saker och ting.
– När jag inte varit tyst på ett tag brukar jag märka hur jag hamnar mer uppe i huvudet och slänger ur mig grejer utan att vara förankrad. Jag tycker det är väldigt fint att vara tyst först och sedan prata utifrån en mer äkta plats inuti mig. Jag upplever också tystnadens magi varje vecka på retreaterna, det är väldigt stor skillnad på dynamiken i en grupp efter flera timmar av tystnad.
– Yoga är ett sätt att landa i kroppen, jag är inte intresserad av perfektionen i en disposition. När vi är i kroppen känner vi ofta vad som är rätt och fel i en position. Det tror jag väldigt mycket på, det är vad jag brinner för i yogan. Det som känns bra är rätt.
Foto: Mohammad Salik
Hur för du fram det i dina yogaklasser?
– Mitt främsta hjälpmedel är ögonbindlarna som jag ofta ber folk använda redan från start. Förutom att det hjälper oss att landa inåt blir det också en indikation på att yoga inte handlar om utsidan. Vidare börjar alltid mina klasser med övningar som hjälper oss att släppa kontrollen och flöda fritt snarare än vad vi gör i klassisk yoga där vi kontrollerar muskler och andetag. En sådan övning är shaking men även något jag kallar lektid, en slags självutforskande dans, där eleverna långsamt får röra sig fritt till musik och känna in olika delar av kroppen. Detta gör att de redan från start blir uppmärksamma på sin insida snarare än utsida. Efter halva klassen tar vi oftast av oss ögonbindlarna och kör lite mer vanlig ”kontrollerad” vinyasayoga, men då är de flesta generellt sett redan väldigt inkännande till sin kropp och lyssnar på vad den behöver i varje stund, kanske vilar eller modifierar vissa positioner snarare än att köra över sig själva. Jag frågar även typ en miljon gånger under klassen ”hur känns din kropp just nu?”.
Josefines egen praktik innefattar meditation och yoga, men ser olika ut från dag till dag.
– När jag lyssnar in min kropp så märker jag att den behöver olika former av meditation och yoga vid olika tillfällen under dagen och i livet. Men en stående grej när jag vaknar, innan shaking och yoga, är att sätta mig i en timmes vipassanameditation, något jag gjort sen mitt första vipassanaretreat, ett retreat där man sitter tyst i tio dagar och mediterar tio timmar om dagen.
Vipassana är en teknik där man grundligt scannar igenom kroppen och Josefine säger att hon fastnat för den metoden för att hon snabbt landar i sig själv. Andra meditationstekniker hon använder sig av är aktiva meditationer som kundalinishaking, dans, chakraandning och dynamisk meditation.
– Jag började i den maskulina delen av yogavärlden; ashtangayoga och vipassanameditation. Det är väldigt kontrollerade former och ger mig en jättefin grundning och kontakt med mig själv, men jag kan känna att den andra feminina delen också behöver få sitt. Därför gillar jag den flowiga dansen, breathwork och aktiva meditationer som jag utforskat, exempelvis på Bara Vara och Path of Love. Dessa tekniker hjälper mig att släppa taget och komma en nivå djupare in i mig själv samt även att skapa relationer till andra. Jag tycker helt enkelt att det är superintressant att experimentera med att mixa kontrollerade maskulina praktiker med icke-kontrollerade feminina tekniker.
Första gången Josefine Bengtsson testade vipassana var i Pune i Indien, som är en storstad med tre miljoner invånare.
”Det var som att all ångest jag haft under livet och alla jobbiga relationer bara kom till mig – jag grät under nästan hela det retreatet. Men jag har aldrig någonsin känt mig så hel och ren som när retreatet var avslutat.”
– Jag var den enda västerlänningen, man sov på en yogamatta, fick typ ingen mat och satt och mediterade tio timmar om dagen. Det var som att all ångest jag haft under livet och alla jobbiga relationer bara kom till mig – jag grät under nästan hela det retreatet. Men jag har aldrig någonsin känt mig så hel och ren som när retreatet var avslutat. Trots att det var galet jobbigt så är det samtidigt det bästa jag har gjort vilket lett till att jag varit på sådana retreat flera gånger igen. De andra gångerna har också varit ganska tuffa vissa dagar, men under mina senaste retreat har jag främst känt väldigt mycket tacksamhet och kärlek över att ha lyxen att få möta mig själv i hela tio dagar. Egentligen är det ju ganska konstigt att de flesta av oss upplever så mycket smärta när vi möter oss själva i tystnad. Att få stänga av mobilen och bara vara borde ju vara det vackraste som finns.
– En sak som ofta händer under ett vipassanaretreat är att man börjar se sina flyktbeteenden. Det vill säga, de strategier vi tar till i vardagen för att slippa känna det som är jobbigt och smärtsamt. Vad händer när vi plötsligt inte kan sticka ut och springa, ringa en vän eller ta ett glas vin? Jag tycker det är spännande att bara sitta med mig själv och steg för steg förstå mig själv på ett djupare plan. Jag gjorde precis en ”light” version av vipassana på egen hand när jag hade en paus mellan andra och tredje retreatet i Indien. Jag satte mig i min lilla bungalow i fem dagar, stängde av datorn och telefonen, och bara mediterade 5-6 timmar om dagen. Det fick mig att gå från ett lite förvirrat tillstånd till att landa i mig själv, och åter känna trygghet och tillit. Det är som att all ångest och oro försvinner så fort jag ger mig själv tid för meditation. Jag är så tacksam över att ha hittat ett verktyg som fungerar. Att veta att sinnesfriden bara är några meditationer bort är tröstande i stunder av tvivel.
Att ordna sitt eget retreat hemmavid behöver inte alls vara särskilt avancerat, enligt Josefine.
– Alla kan stänga av mobilen en dag, även om man har familj eller ett viktigt jobb. De flesta av oss kommer säkerligen att hitta på hundra anledningar till varför man inte kan göra det, men egentligen tror jag det främst är rädsla för vad som händer i mötet med oss själva. Har vi inte stannat upp och mött oss själva på länge kommer vi må dåligt till en början, men håller vi ut och går igenom den smärtan uppstår magi på andra sidan.
Josefine Bengtsson
Född: 1987
Familj: Jag är en ganska free spirit. Men jag har mamma, pappa, lillasyster och min kära yogafamilj som jag reser runt med.
Aktuell med: Boken Yoga och meditation: lär dig lyssna på din kropp, retreater, blogg på Metro Mode, Instagram.
Podd: Björn & Navid
Senast lästa bok: Tantric exploration av Osho
Vill påverka och förändra: Jag vill inspirera människor att lyssna mer på kroppen och leva mindre i huvudet.
Äter helst middag med: De jag jobbar med i Yogiakademin, ute på stranden. Vi är fyra tjejer, ett så mysigt team.
Stark sida: En bra dag kan jag inspirera andra.
Svag sida: Kan pusha mig själv och andra för hårt.
Vad gör du om fem år: Jag gör liknande saker som nu med retreats i Indien under vintern. Men under våren och sommaren har jag en bas någonstans i naturen i Sverige där jag håller härliga retreats. Mer natur och mindre fläng helt enkelt.
Längtar efter: Att förstå mig själv ännu bättre, och en trygg och underbar kärleksrelation.
Ett av dina bästa yogaminnen: Jag älskar mina morgnar i Indien, när jag kör min egen yoga på min lilla terrass, ingen är uppe och solen börjar steg för steg titta fram, det är så vackert. Då är yogan verkligen meditation.
Yogautbildningar: Den första var en ashtangayogautbildning i Indien, sedan har jag gått en utbildning med Julie Martin i vinyasayoga, en i restorativeyoga, och en i yinyoga i Indien, även en hathayogautbildning.
Populärt just nu
