Den gode vännen: Jag vill prova yoga, bara yoga, finns det?
Chefredaktören tar några djupa andetag och låter Yogapanelen ge perspektiv på vännens fråga.
Varför inte lite yoga också?
När samtalet med min gode vän kom in på träning så var det så jag sa.
Jag rekommenderade honom att lägga lite yoga till den intensiva, för att inte säga destruktiva, styrketräning som han periodvis utövade (andra perioder förmådde han inte avsätta tid och uppbringa motivation för träning).
Yoga var han intresserad av.
Han hade till och med undersökt möjligheterna att prova på, men han hade inte förstått vart han kunde vända sig för att prova yoga.
Bara yoga.
Yoga stod för honom för något uråldrigt, något som funnits länge och därför borde vara värt att ge en chans.
Men han var inte intresserad av någon sentida förgrening av denna urtida företeelse.
Han tänkte att jag kanske visste.
Han kände ju väl till att jag hade en tidning som handlade om just detta.
Jag försökte mig på ett svar och förirrade mig direkt in i någon formulering om att det finns mer eller mindre ursprungliga yogaformer. Jag tror att jag hann nämna något om hatha innan jag lade band på mig och insåg att mitt resonemang bara skulle stärka honom i hans uppfattning.
Det var svårt att få ett rakt svar på en enkel fråga: Hur gör jag om jag vill yoga, bara yoga?
Samtalet med vännen gled över till annat, som livspussel, relationer, påslag och avslag, andrum, jobb, resultat, barn, båt och bil. Och lite politik.
Men hans frågeställning levde kvar, åtminstone för mig.
Det finns så många företeelser som kallas yoga. (Yoga för dig har skrivit tusentals artiklar om yoga och samlar här texter om några av de mer tongivande yogaformerna, samt några yogapositioner.)
Jag tvivlar inte på att merparten, kanske alla, av dessa varianter av yoga fungerar och har effekt.
Men det gör inte min väns undran mindre relevant.
Mina tankar gick till min mors uppmaning när jag som barn var benägen att förivra mig och bli på tok för exalterad eller upprörd för att på bästa sätt lösa utmaningen som väntade mig
Om nu yoga har funnits så länge och praktiserats av så många, så kunde man förvänta sig att det fanns en tydligt angiven minsta gemensam nämnare.
Mina tankar gick till min mors uppmaning när jag som barn var benägen att förivra mig och bli på tok för exalterad eller upprörd för att på bästa sätt lösa utmaningen som väntade mig, oavsett om det gällde pilkastning på midsommarafton eller högläsning i skolan:
Ta några djupa andetag.
Att bara utföra de rörelser som ingår i en solhälsning kan inte vara yoga (utan just fysiska rörelser som bidrar till ökad blodcirkulation, ökad rörlighet och styrka, bra så).
Men om dessa rörelser utförs med sans, i en strävan mot närvaro och inre balans, så börjar det brännas.
Då blir de plötsligt delar av en yogasekvens.
Yoga, alltså.
Ungefär så gick mina tankar, när jag beslöt att koppla in experterna i Yogapanelen för att ge perspektiv.
Om några djupa andetag, kanske med slutna ögon, hjälper oss att komma i balans, att grunda oss, så kan väl detta sägas vara yoga i all sin enklaste form, eller?
Så här skrev jag:
Jag tänker att å ena sidan är yoga så mycket, nästan allt. Likväl är det ibland intressant att försöka bryta ned begreppet till en eller några få minsta gemensamma nämnare.
Jag tänker att yoga är att vara, eller snarare komma i eller återfå, balans.
Och, således, att allt vi gör för att komma i balans därmed kan betraktas som yoga.
Om några djupa andetag, kanske med slutna ögon, hjälper oss att komma i balans, att grunda oss, så kan väl detta sägas vara yoga i all sin enklaste form, eller?
Vart vänder man sig om man vill prova på yoga? Inte yoga som går under något annat namn, som hatha, asthanga eller medi. Utan bara yoga.
Och vad ska ett sådant yogapass bestå av?
Underhållande och upplysande svar
Kort efter att jag hade delat mina tankar kom flera svar, både underhållande och upplysande.
Men det där korta raka beskedet till min vän, det fick jag inte.
Göran Boll var först att svara, och han förklarade med tydlighet att frågan på sätt och vis var felformulerad. Han jämförde med skidåkning. Vad svarar du om någon vill åka bara skidor? På längden eller utför? Du hittar Görans underhållande svar här.
Och Wivi-Anne Nyberg som är aktuell med andningsskolan här på Yoga för dig lyfter fram yogans bredd.
Hon skriver att oavsett vad min vän tror sig vilja möta, så påverkar yogan ofta på oväntade sätt, och därför är hennes rekommendation att han ska söka sig till ett ställe med många former av yoga, och prova sig fram.
Stefan Lagrosen kompletterade med en egen definition: Yoga är att bli den du egentligen är.
Börjar landa i ny fas i livet
Du kanske undrar vad som hände med min vän?
Han har så smått börjat landa i en ny fas i livet.
Hans döttrar har flyttat ut ur villan i en välmående förort till Stockholm, den ekonomiska situation som tidvis pressat honom har lättat, och han har blivit morfar.
Och utmaningen som jag gav honom när jag utan att fråga anmälde honom till Vasaloppet föll i god jord.
För första gången på många år har han nu funnit motivation till daglig träning, de ryggbesvär som tidvis plågat honom tycks borta, detsamma gäller flera av de kilon som han tidvis önskat bort.
Kanske kommer funderingar på yoga tillbaka till honom en dag.
Liksom frågan som han inte fick något svar på.
Vad jag kommer att svara?
Jag tänker mig att det blir något i stil med:
Ta ett par djupa andetag.
Och sedan, om jag känner att det är läge:
Räcker det så, eller vill du ha mer av yoga?
Om han vill det så ska jag hänvisa till all form av yoga.
Jag tror inte att det spelar så stor roll var man börjar.
Det är liksom resan som är målet.
Den där yogaresan.
En resa som i min värld likaväl kan utspela sig på ett par rullskidor.
På somrig landsväg på väg mot vinter och klocktornet i Mora.