Vill varna andra: Lars lyckades bryta med yogasekten
Pexels
Lars jobbade gratis för yogaorganisationen och fick instruktioner i hur han skulle äta, duscha, och klä sig. Till slut hoppade han av, men spåren av den psykiska manipulationen finns fortfarande kvar.
Efter flera år i den sektliknande organisationen fick Lars till slut nog, och hoppade av. Nu vill han göra andra uppmärksamma på tecknen när något inte står rätt till.
– Om du uppmanas att börja klä dig på ett visst sätt, blir tillsagd hur du ska klippa håret, hur du ska duscha och äta i din vardag, vad du ska tycka och tänka, då är man inne på sektområdet, säger Lars.
En sekt definierar han som en sammanslutning där de egna reglarna står över samhällets regler.
– Strukturen inom sektliknande organisationer tenderar att skydda de personer som är högre upp i hierarkin och som anses som mer andligt utvecklade och ofelbara. På så sätt tenderar de även att dra till sig personligheter som utnyttjar andra, där kan de agera fritt utan repressalier. Vi har sett det inom exempelvis Knutbyförsamlingen, säger Lars.
”Strukturen inom sektliknande organisationer tenderar att skydda de personer som är högre upp i hierarkin och som anses som mer andligt utvecklade och ofelbara.”
Vissa yogaorganisationer utvecklar scheman, enligt vad Lars erfarit, för att styra deltagarna.
– Det skapas strukturer där folk inte vågar säga ifrån. Straffet är att bli utesluten och förlora sitt namn.
Den organisation som Lars har lämnat, har gott om ekonomiska medel och är utbredd i USA, Europa och även i Sverige.
– Det går att jämföra dem med ett multinationellt företag, de är väletablerade och har omfattande resurser. De högst upp tar hela kakan, de andra ska jobba gratis eller måste betala för att jobba.
Precis som med Jehovas vittnen och Scientologerna är det mycket svårt att lämna dem.
– Man umgås mycket med andra från organisationen. Innan jag började var man ute på stan och umgicks med folk som hade helt andra värderingar, men helt naturligt börjar man efter ett tag bli intresserad av andra diskussioner, man förändrar umgänget och vanor, går upp tidigt och yogar, vissa byter namn och så vidare, och till slut består ens vänskapskrets nästan uteslutande av personer från det sammanhanget.
Läs även
– Gemensamt för många sekter är ideologin att det är ”vi som ska frälsa världen, vi är den nya vågen människor som ska hjälpa andra till ett bättre liv”. Man ser på dem utanför som mindre spirituellt utvecklade, det finns en andlig elitism inom sekterna.
Lars menar att ingen som tillhör en sekt kommer att erkänna att man är det. Man har förmodligen lagt ut mycket pengar på organisationen och investerat mycket tid så när det börjar hända konstiga saker bortförklarar man det.
– På vissa retreat jobbar man hårt mellan yogapassen och folk blir så utmattade att de inte orkar tänka. Ändå vågar man inte säga ifrån, ändå fortsätter man.
Lars beskriver också risken för att känna tacksamhet gentemot organisationen, för att yogan hjälper en i den personliga utvecklingen.
– Man får nya perspektiv och mer energi när man släpper spänningar och gammalt bagage. Det är du själv som har gjort jobbet, men det är lätt att man känner tacksamhet och i värsta fall en tacksamhetsskuld till organisationen, säger Lars.
Många som söker sig till ett yogasammanhang tänker inte att det kan finnas en sekt bakom, de har kanske träffat en trevlig person eller mått bra av att någon såg dem. För att få delta ger man bort en del av sin frihet och sitt självbestämmande, mot det får man en social samhörighet och ett syfte med livet som kan vara väldigt lockande för många.
– Vissa älskar strukturen, alla svaren är serverade på silverfat och något eget tänkande behövs inte längre. Du bara upprepar vad som sagts. Kanske tycker de inte om alla reglerna, men de har en gemenskap och ett syfte och lämnar de organisationen så riskerar de att bli ensamma, det är mycket rädslor som styr, säger Lars.
När han engagerade sig djupare i organisationen fick han fylla i en trave med dokument där han bekräftade att han underkastade sig deras tro, och fick skicka bilder från sin egen undervisning för att visa att han bar de rätta kläderna.
Under denna period åkte Lars också på ett längre retreat utomlands, där organisationens uniform var obligatorisk.
– Det fanns vakter som sa till om man inte bar rätt kläder och huvudbonad, det var mycket märkligt. Efter ett par dagar stod jag inte ut längre utan avbröt vistelsen och åkte därifrån.
– Det enda man gick runt och pratade om var vad grundaren av organisationen hade sagt, hur man skulle duscha och vilka attiraljer man skulle ha.
Han fortsätter med att berätta att han på grund av sin barndom har en viss sårbarhet för den här typen av manipulation.
– Det ligger i min uppväxthistoria. Har man inte väl definierade gränser och god självkänsla är det lättare att bli utnyttjad av sådana här organisationer. Är man van från barnsben att bli behandlad på ett gränslöst sätt, kan man tolerera situationer där andra skulle gå direkt, säger Lars.
– Jag vet flera som istället blev arga när de för att få ut sin examina, måste skriva under på att inte dricka alkohol, äta en viss sorts mat och att klä sig på ett speciellt sätt, de tyckte att det var oförskämt att ens föreslå något sådant och lämnade direkt.
– Manipulatörer ger socker med ena handen och en örfil med den andra. Det får folk i gungning. Om man inte går då så ökar graden av manipulation.
– Till slut blir det normaliserat och en vana för hur man ska hantera saker och ting, säger Lars.
Det som fick honom att till slut lämna organisationen, var att en nära lärarkollega och vän försökte manövrera ut honom för att själv ta över.
– Då ett av de starkare sociala banden brast fick jag kraft att bryta mig fri.
Fotnot: Namnet Lars i artikeln är fingerat.
