Min fristad: ”I stallet kan jag vara mig själv”
Linnea Bengtsson
I vår serie ”Min fristad” träffar vi personer som berättar om sina avkopplande intressen – och låter några erfarna yogautövare reflektera över dessa. Först ut är Lisa Göthberg, som tillbringar det mesta av sin lediga tid i stallet eller på hästryggen.
När arbetsdagen på den egna cateringfirman är över åker Lisa Göthberg oftast direkt hem och hämtar hunden Quila, för att sedan ta en promenad ner till stallet. Bland hästarna och vännerna går timmarna fort – vilket hennes man Daniel ofta får erfara.
– Jag säger till honom på telefon att jag är hemma om en halvtimme, sen blir det kanske tre timmar. Man träffar kompisar, pratar med barn och så är det någon hästs svans som behöver kollas, och tiden bara drar iväg. Min man är nog rätt nära att ta ut skilsmässa, säger Lisa och skrattar.
Hon har ridit sedan hon var nio år, och stallet har alltid fungerat som en tillflyktsort.
– Jag är mig själv där. Man blir skitig och lerig, det går inte att hålla på och dutta. Det är bara jag och hästen, och det är alltid skönt att komma dit, speciellt när det är mycket stress på jobbet. Det allra bästa är en ensam morgon ute i skogen med hästen, och med hunden springande bredvid.
Jag är mig själv där. Man blir skitig och lerig, det går inte att hålla på och dutta.
Det är dock inte bara själva ridningen som är avkopplande, utan hela miljön. Om hon inte rider eller är ute med hunden arbetar hon gärna i stallet.
– Jag vill göra saker hela tiden. Även stalljobbet är avkopplande, även om det kan vara tungt. Det gör att jag kopplar av i själen, säger Lisa, som beskriver sig själv som väldigt aktiv och full av energi.
Under en tioårsperiod, när hennes döttrar var små, hade hon en paus från ridningen – och då hade hon betydligt svårare att koppla av.
– Jag hade inget att göra, och gick och städade hela tiden. I stallet måste du ha ett lugn, du måste jorda dig. Hästarna känner direkt om du är stressad, och för mig är det väldigt viktigt att ha bra kontakt med hästen.
Att hon hittat tillbaka till den aktiva ridningen är mycket tack vare att hennes yngsta dotter, Freja, 13 år, delar intresset.
Själv började Lisa rida på Djurgårdens ridskola, som blev en knutpunkt för hela kompisgänget under uppväxten i Stockholms innerstad.
– Staffan och Ingela Lindroth, som drev ridskolan, blev som extra föräldrar för oss. Det var till stor del de som uppfostrade oss. Om vi tjuvrökte var det de som sa åt oss, de ringde inte våra föräldrar utan tog tag i det själva, minns Lisa.
På den tiden satsade hon hårt på att bli duktig på dressyr, och som 17-åring åkte hon till England för att rida med en känd, olympisk ryttare.
– Precis när jag åkte dit reste hon tyvärr hem, men jag började rida med en annan svensk där istället, och blev kvar i tre år. Jag lärde mig språket, hästarna och en helt ny kultur. Jag jobbade med ridningen och fick tävla jättemycket, i Sussex, Surrey och Kent.
Efter det bar det även iväg en sväng till Tyskland, där det var ett hårdare klimat i stallarna.
Fler artiklar i serien "Min fristad"
– Men när man kom in i allt så var det super. Tyskarna är väldigt konsekventa i sin ridning, och jag lärde mig att ett bra grundarbete lönar sig. Ingen ville prata något annat än tyska så det fick man lära sig illa kvickt. Och var inte ridstövlarna putsade så var det bara att gå tillbaka.
Hon berättar att hon alltid har älskat att tävla, och att hon planerar att göra comeback.
– Målet är att börja tävla igen. Jag vill skaffa en egen häst och bevisa att det går, mest för mig själv. Helst vill jag tävla i den svåraste klassen, men det är mycket beroende av vilken häst man rider på.
Blir det tävlingscomeback kommer det dock att vara en Lisa 2.0 på dressyrbanan. För sedan två år tillbaka går hon på ryttaryoga hos Y.R.A. Träning – vilket har förändrat hennes ridning i grunden.
– Jag har alltid ridit väldigt explosivt, men nu är jag mer följsam med hästen. Yogan har fått mig att lyssna mer på min egen kropp, och då har jag även börjat tänka mer på hästen. Det går inte alltid att pusha den, utan det handlar om att få den att vilja göra saker av egen vilja.
Lisa Göthberg
Ålder: 45
Bor: Viggbyholm
Familj: Man och tre döttrar
Gör: Driver egna företaget Villagatans catering
Senast lästa bok: Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Förebild: Ingrid Klimke på ridsidan, och min far
Yogisarna kommenterar
Här låter vi tre inbitna yogisar reflektera över Lisas hästintresse. Vad ser de för likheter mellan hennes fristad och yoga? Och vad kan hon enkelt lägga till för att göra ridningen ännu mer yogalik?
Vad ser ni för likheter mellan yoga och Lisas ridning?
Anna Hultman:
– Lisa nämner en sak som jag tror många som yogar kan relatera till, nämligen att när hon tagit en paus från ridningen har hon haft betydligt svårare att koppla av. Enligt Yoga Sutras så är syftet med yoga att få hjälp att stilla sinnet, yoga chitta vrtti nirodha, att låta hjärnan vila, att få ’koppla av’ och det är tydligt att hästarna och ridningen spelar samma roll i Lisas liv.
Leela Grethe Hansen:
– Genom åren har jag haft många yogaelever som rider. Iyengaryoga, där vi jobbar mycket med hållning och att alla kroppens delar skall ligga rätt i förhållande till varandra, ger dem många aha-upplevelser. De blir mera medvetna om att de sitter rakt och rätt på hästen och lär sig hur de kan avhjälpa eventuella problem. Lisa har redan upptäckt yoga, och har därigenom blivit bättre på att lyssna på både sin egen kropp och på sin häst.
Peter Munteanu:
– När man är balanserad och närvarande inför sig själv så upplever jag att de runt omkring en känner sig tryggare – och det här märker Lisa av även med hästarna, att de känner av när man är obalanserad.
Vad kan hon enkelt lägga till för att göra intresset ännu mer yogalikt?
Anna Hultman:
– Jag upplever att Lisa redan har en delvis ”yogisk” inställning till ridningen, som hon beskriver att hon fått genom sitt eget yogautövande; att lyssna på och känna in hästen, och att ridningen är ett samspel mellan henne och hästen. Att ingen aktivitet, som ska vara hållbar i längden, kan ske på bekostnad av någon annan.
Leela Grethe Hansen:
– Min känsla är att Lisas energi kan tendera mot att vara för mycket eller för rastlös. I yogan skulle jag lägga vikt vid en inledande väldigt aktiv del, där kroppen verkligen blir utmanad. Därefter ett par vilande och uppbyggande ställningar innan savasana eller avspänningen. En av de vilande ställningarna bör vara supta badha konasana för att få höfter, ljumskar och innerlår att slappna av. Med det upplägget får Lisa först använda sin energi och efteråt tränar hon förmågan till aktiv, medveten vila. Jag tror, att med större fokus på andning och avspänning, skulle hon vila ännu mera i sig själv och bli ännu mera följsam med hästen.
Peter Munteanu:
– Hon drömmer om att tävla och bli bäst. Det är superkul att hon vill tävla, men det gäller att prestationen inte går ut över balansen i vardagen. Jag hoppas att hon tar sig an sin ridning på ett sådant sätt att det funkar med familjen och kärleksrelationen.
Om yogisarna
Anna Hultman
Har arbetat som yogalärare i 14 år. Arbetar även med utbildningar och utvecklar nu nya koncept för att få fler att upptäcka och växa inom yogan.
Peter Munteanu
”Yogaprenör” som varit med och dragit igång onlinetjänsten Yogobe, som i sina kanaler guidar och inspirerar över 250 000 personer till hållbar hälsa och balans i vardagen.
Leela Grethe Hansen
Certifierad iyengaryogalärare som driver Göteborgs Yogacentrum. Håller kurser och utbildar yogalärare.
