Därför tror vi på det övernaturliga
Pexels
Många av oss tror på något övernaturligt. Men långt ifrån alla av oss vill tala om sin tro. Vi lät religionsvetaren Katarina Johansson reda ut vad vetenskapen säger om saken.
Människan har förmodligen trott på övernaturliga fenomen i alla tider. Det är så fundamentalt mänskligt att det har överlevt både kristendomen – som identifierade sig själv som den officiella ”rätta läran” och ”det andra” som synkretism, en blandning av olika kulturella element, som något negativt och sämre (McGuire 2008) – och den positivistiska vetenskapen som förutspråkade att religion och folktro skulle försvinna.
”Att inte dela och våga prata om tro på oförklarliga fenomen kan dock beröva oss en viktig friskvårdande resurs som kan öka känslan av sammanhang och mening i tillvaron, välbefinnande och ett gott helt liv.”
Religionsvetaren Christopher Hugh Partridge (2004), en av de främsta förespråkarna för re-enchantment, en ”återförtrollning” i väst, hävdar att sekularisering och ”avförtrollning” skapar en motreaktion och ger upphov till fenomen som så kallat new age för att människan till sin natur är meningsskapande och behöver ett symboliskt universum och språk för att kunna uttrycka det. Sekularisering och re-enchantment går enligt Partridge med anda ord hand i hand, men det ger inte upphov till en återkomst av ”gammal” religion utan en ny form av religiositet och andlighet som möter samtida människors behov. Typiska drag i senmoderniteten som självreflexivitet och en ny strävan mot personlig mognad, kan enligt sociologen Anthony Giddens (1997) också förklara nyandliga strömningar och intresset för andliga frågor i samtiden.
Partridge menar vidare att en intellektuell elit- och maktkultur som skiljer sig från ”vanligt folk” starkt har bidragit till att konstruera en ”avförtrollad” representation av verkligheten. Det är med andra ord inte så märkligt att tro på oförklarliga fenomen, och nyandlighet har varit särskilt framträdande inom populärkulturen och den alternativa/komplementära frisk- och hälsosektorn för att det här funnits en annan öppenhet och förståelse för helhet och andlighet.
Även om tron på det övernaturliga har överlevt starka krafter i samhället så är det fortfarande tabubelagt att prata om att man tror på något övernaturligt, kanske av rädsla för att verka naiv eller vidskeplig i en kontext präglad av en naturvetenskaplig föreställning av verkligheten.
Ett annat problem kan vara att det kan vara svårt att sätta ord på sin tro och sina känslor eller formulera sina upplevelser och erfarenheter. Det kan också vara så att man inte vill prata om det för att man anser att det är för privat eller ”heligt” och att känslan ska ”förstöras” eller förminskas om man försöker klä den i ord. Att inte dela och våga prata om tro på oförklarliga fenomen kan dock beröva oss en viktig friskvårdande resurs som kan öka känslan av sammanhang och mening i tillvaron, välbefinnande och ett gott helt liv.
Katarina Johansson håller i dagarna på att avsluta sin master i religionshistoria vid Lunds universitet, och avser därefter att forska inom just ämnet oförklarliga fenomen, mening och välbefinnande i samtiden, bland annat i syfte att på så sätt minska det tabu som finns kring att tro på och prata om oförklarliga fenomen.
Lästips – här är texterna som Katarina refererar till
Axelson, Tomas (2014).
Förtätade filmögonblick. Den rörliga bildens förmåga att beröra.
Stockholm: Liber förlag.
Barrett, Justin. (2004).
Why Would Anyone Believe in God?
Plymouth: AltaMira Press.
Boyer, Pascal (2001).
Religion Explained. The Human Instincts that Fashion Gods, Spirits and Ancestors.
London: Heinemann.
Giddens, Anthony (1997).
Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken.
Göteborg: Daidalos.
Luckmann, Thomas (1967).
The Invisible Religion. The Problem of Religion in Modern Society.
New York: The Macmillian Company.
McGuire, Meredith (2008).
Religion. The Social Context.
Long Grove: Waveland Press.
Partridge, Christopher Hugh (2004).
The Re-Enchantment of the West: Alternative Spiritualities, Sacralization, Popular Culture and Occulture. Vol. 1.
London: T & T Clark International.
