”Vi måste tala om kropparna”
Det är dags att genomskåda den slimmade och milt namaste-leende Perfekta Yogakroppen, menar Annelie Bränström-Öhman.
Vi måste tala om kropparna. Om de yogiska kroppar som väljs ut för att synas, i yogatidningar och annonser för yogakurser. I nätbutiker för yogakläder. De som syns, de som (oavsett vi är medvetna om det eller ej) präglar vår bild om hur vi ska se ut – eller borde vilja se ut – om vi ska räknas som riktiga och seriösa yogautövare.
Jag behöver egentligen inte beskriva dem. Vi vet alla vilka kroppar det är som räknas, som inkluderas bland de rätta och representativa kropparna. De är de unga och slanka. Om en medelålders eller äldre kropp någon gång får synas så är hen också slank. Undantagen är ytterst få.
Modebranschens fixering vid de unga och smala kropparna är ett välbekant problem. När Frankrike häromåret som första land i världen införde förbud mot att anlita alltför magra modeller på catwalken blev det en kraftfull signal om att modevärlden måste ta sitt ansvar.
I idrotts- och träningsvärlden är problemen kanske inte lika på ytan iögonfallande. Vanemässigt tänker vi på slanka kroppar i träningskläder som sunda kroppar. Yogans värld är inget undantag. Möjligen är smalhetsnormen bara lite bättre kamouflerad.
”Beach 2018-kroppen är lika mycket av en bedragare som de tidigare årgångarna.”
Men att den finns där vet de av oss som faller utanför ramarna; utanför storlekstabellerna för de coola yogakläderna. Det är vi som står utanför bild när reportaget från yogastudion ska gå i tryck. Det är vi som följer Big Gal Yoga och Body Positive Yoga på Instagram och i hemlighet börjar ana att det är något lurt med att yogavärldens kroppar delas upp på samma vis som modevärldens. De normala yogakropparna (läs: smala) å ena sidan och de ”kroppspositiva” (läs: tjocka) å den andra.
Som mamma till en dotter som under halva sitt unga liv kämpat med ätstörningar har jag med åren utvecklat något som närmast kan liknas vid kontaktallergi, när det gäller dubbla budskap om kroppar och kroppsideal. För dottern blev skolsköterskans besked om att hon låg ”över den normala viktkurvan” triggern för att börja banta – när hon var tolv.
Mer av Annelie
Hon är inte ensam, sorgligt nog. Och hon kommer att få ständigt nya olyckssystrar, så länge som skolhälsovården siktar in sig på övervikt som den stora hälsofaran – och samtidigt blundar för att anorexi är en kronisk och i värsta fall dödlig sjukdom. Duktiga flickor som får höra ordet ”övervikt” blir ofta världsbäst på att banta, de kvalar in i eliten, i de magra flickornas armé.
Yoga brukar lyftas fram som en särskilt effektiv behandlingsmetod mot den störda kroppsuppfattning som anorektiker drabbas av. Men, tro mig: jag har mer än en gång sett artiklar om lämpliga asanas för anorektiker på yogasajter eller i yogatidningar, illustrerade med bilder på kroppar så magra att revbenen sticker ut när händerna höjs över huvudet i Trädet… Må ingen publikation vara nämnd och ingen glömd.
Jag tror knappast jag behöver säga att det inte är läsning som jag skulle sätta i händerna på min dotter. Eller rekommendera till någon annan förälder eller närstående till personer med ätstörningar.
Och det är just där den stora sorgen slår rot. I insikten om den sortering av kroppar som hela tiden pågår, som smyger sig på oss från bakhåll, som berövar oss rörelseglädje och stolthet. Får oss att dra in magen till och med på yogamattan. Får oss att småskämmas över våra gungande bröst och mjuka midjevalkar istället för att gå stolta med våra kroppars vittnesbörd om de år vi levat, de barn vi burit och den kärlek som i lyckligaste fall har burit oss.
Det är därför jag säger: vi måste tala om kropparna.
De flesta av oss kan genomskåda svindeln bakom de årliga bikinibantningskampanjerna, som börjar vid nyår och sträcker sig fram till semesterstarten. Nu när vi står mitt i sommaren kan vi förhoppningsvis se det klart. Beach 2018-kroppen är lika mycket av en bedragare som de tidigare årgångarna. En långbent, jämnt solbränd och magerlagd hämnare som flåsar oss i nacken och missunnar oss varje glass och semesterdrink.
Men, handen på hjärtat: hur är det med den slimmade och milt namaste-leende Perfekta Yogakroppen? Jag tror det är dags att genomskåda också den, som det spöke den är. Kanske genom en variation på det feministiska quick fix-tricket för bikinikroppen. Det som lyder: ”du har en kropp och du sätter på dig en bikini – varsågod, den perfekta bikinikroppen!”
Så, det här får bli min sommarpresent till dig, kära läsare: Du har en kropp. Du gör yoga. Varsågod, här har du din perfekta yogakropp.
