Vetenskapen ser vad vi vill att den ska se – även när den tittar på yogan
Pixabay
Första gången jag hörde ”Yoga is a technology for arriving in this present moment”, tänkte jag att yogan bär på en kunskap som är näst intill naturvetenskap. Och inte långt senare berättade en inbiten yogi för mig hur yogan faktiskt kan kopplas till kvantfysik.
Tanken svindlade.
Ja tack, jag vill ha full tillgång till yogafordig.nu för 19 kr/mån.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Man kan prata om två förhållningsätt till det här med evidensbaserad forskning och yoga.
Ett är att faktiskt forska på vilka effekter yoga har i sig. En hyfsat nyutkommen bok som tar upp detta är Sara Hoys Yoga, Vetenskap och Fakta – Därför fungerar det, där man får en orientering i vad det finns för forskningsstudier på yogan.
Ett annat förhållningssätt är att koppla ihop yogan med teorier från till exempel kemi, fysik eller medicin, och tänka sig att yogans tekniker och filosofier går att länka till större teoretiska system.
Den här krönikan handlar inte om huruvida yogan kan betraktas som vetenskap eller inte. Istället blir det (surprise) ett historiskt perspektiv.
Så har yogaentusiaster hakat ihop yoga med vetenskap
Låt oss kika i det förflutnas kristallkula för att se hur vi yogaentusiaster historiskt har hakat ihop yoga med vetenskap.
Och vad det kan finnas för mekanismer bakom lusten till det.
En av de första som kopplade ihop filosofi med naturvetenskap var teosofins grundare Madam Blavatsky (1831–1891) omkring 1875.
Hon beskrev teosofi som en syntes mellan religion, filosofi och vetenskap, och de religioner hon främst var intresserad av var hinduism och buddhism.
Idag kan teosofin kanske te sig som lite avlägsen och många av oss har inte någon direkt relation till den. Men många känner till Waldorfskolan, och Saltå kvarn i Järna.
Filosofin i både skolan och det biodynamiska odlandet är grundat på Rudolf Steiners (1861–1925) antroposofi. En teori som i sin tur var inspirerad från teosofin, då Rudolf Steiner själv till en början var teosof. Precis som Madam Blavatsky, ville Steiner koppla ihop vetenskap och andlighet, då han menade att vetenskapliga undersökningsmetoder kan förklara andlig erfarenhet.
Därför återkommer vi så ofta till 1800-talet
Förslag till dig
Men vänta, har man inte länkat vetenskap och andlighet redan för årtusenden sedan? Yoga Sutra är väl ett bra exempel på det? Varför detta tjat om 1800-talet? Jo, faktum är att just den här kombinationen var ganska ny för 1800-talet. Det var som att det inte ”räckte” med förklaringsmodeller som endast var andliga, religiösa eller mystiska.
Ett exempel är ju när Darwin 1859 i Om arternas uppkomst lanserade idén att människan hade utvecklats under miljoner år, och inte under bara sextusen år som Bibeln påstod.
Det blev startskottet till att man började tvivla på sanningshalten i religiösa texter. Samtidigt var man fortfarande sugen på andlighet, och det fanns en önskan om att naturvetenskapen kunde ha drag av andlighet. Man ville inte helt ”byta ut” religiösa upplevelser mot vetenskapliga förklaringar. Så när filosofiska teoribyggare som Madame Blavatsky och Rudolf Steiner föreslog att man kunde kombinera religion, filosofi och vetenskap tyckte många att det lät både vettigt och lockande.
Stort intresse för kombinationen psykologi och andlighet
Men det var inte bara Blavatsky och Steiner som utvecklade teorier på kombinationen andlighet/vetenskaplighet.
I synnerhet fanns ett intresse för att koppla ihop psykologi och andlighet.
I slutet av 1880-talet utvecklades något som sedan kallades för ”Psykologi- och religionsrörelsen”, som psykologen och filosofen William James (1842–1910) representerade. Där resonerade man, med stöd av buddhistiska och hinduiska tankar, att det fanns en relation mellan universum – som ansågs som felfritt – och människans sinne. Utifrån det spekulerade man vidare, att om universum är perfekt, så borde ju rimligtvis människans sinne i grunden också vara fulländat.
William James pratade om olika lager av jaget: ett lager som är materiellt (som kopplas till kropp, familj och pengar), ett lager som är socialt (som har med vänskap och sociala grupper att göra) och ett lager som handlar om andlighet. James menade att vår kärna bor i ”andlighetsjaget”.
Det här är ju tankar som ligger ganska nära idéer från yogans filosofi. Att människan har en kärna som är fullkomlig, och som inte behöver ändras eller ”fixas till”. Snarare återupptäckas. Här kan man kanske säga att de andliga perspektiven bidrog till en stärkande syn på människans inre inom psykologi.
Om vi tänker på yogan i Sverige idag, så blir det därför inte så underligt att det finns en lust att förklara yogan med det språk som vi känner igen och håller högt: det naturvetenskapliga.
Det kan finnas lite olika anledningar till lusten att länka ihop filosofi och andlighet med vetenskapliga förklaringsmodeller. En är ju att, precis som James, Jung och Freud hitta fler och större perspektiv på psyket.
En annan anledning kan ha sin grund att vi lever med ”avförtrollade” förklaringsmodeller, som den tyske sociologen Max Weber (1864–1920) menade. Som vi såg tidigare, så ”räckte” det inte längre med icke-verifierbara teorier kring förra sekelskiftet. Utan skulle man ska påstå något, så gällde det att ha belägg för det.
Om vi tänker på yogan i Sverige idag, så blir det därför inte så underligt att det finns en lust att förklara yogan med det språk som vi känner igen och håller högt: det naturvetenskapliga.
Vad som händer om vi inte tittar kritiskt på forskningen
Men vad kan det finnas för diken att glida ner i om vi till varje pris ska hitta vetenskapliga förklaringsmodeller på yogan?
Ett problem kan vara att vi inte tittar kritiskt på själva forskningen. Även om vi önskar att forskning ska vara objektiv, så anpassas den dels till de frågor som forskningsgruppen ställer. Dels kan oprecis forskning ha svag evidens på grund av att till exempel för få personer deltagit i studien.
Ett annat krux med att ”naturvetenskapligfiera” yogan är att man kan missa de filosofiska aspekterna, som ju vare sig går att bevisa eller framhålla som sanningar. Men som bidrar till att man övar sig i kritiskt tänkande och att fundera på var man själv står i filosofiska eller etiska frågor.
Och då, eftersom det – i mina ögon – inte går att säga att ett filosofisystem är mer korrekt än ett annat, blir det också ett perfekt tillfälle för dig som yogautövare att ställa den stimulerande frågan: Hur fungerar yogan som filosofi för just dig?
Ok, nu låter det som att all naturvetenskaplig forskning är inexakt och inget att lita på.
Och att det egentligen handlar om att snickra ihop sina egna filosofiska förklaringsmodeller.
Nej, det finns ju naturligtvis omvända problem. Om yogan aldrig prövas mot forskningsbaserade studier, så finns risk för att myter betraktas som fakta. På samma vis kan egensnickrad filosofi bli oerhört subjektiv, men framstå som allmängiltig. Säg att du har upplevelser som du gärna delar med dig i form av ett slags sanning, men glömmer att bara för att något är sant för dig, behöver det inte vara det för en annan person.
Både naturvetenskaplig och filosofisk
Jag tror på att vara både naturvetenskaplig och filosofisk.
Jag tror att det är, mot bakgrund av att man läser forskningsrapporter med ett kritiskt öga, såväl oerhört viktigt som intressant att förstå vilka evidensbaserade effekter yogan kan ha.
Och jag tror att det också kan finnas en poäng att se värdet i att resonera om yogan i form av filosofi. Och då, eftersom det – i mina ögon – inte går att säga att ett filosofisystem är mer korrekt än ett annat, blir det också ett perfekt tillfälle för dig som yogautövare att ställa den stimulerande frågan: Hur fungerar yogan som filosofi för just dig?
Kanske kommer du fram till att det är en helt ointressant fråga för dig.
Eller så börjar du bena vilka tankar som väcks hos dig när du utforskar yogans olika filosofisystem.
Dyker det upp nya perspektiv på samhället? På dig själv? Kanske föder det nya idéer om vad som är värdefullt för dig?
Tankar som kanske inte är direkt supervetenskapliga, men som kan ha ett värde för oss enskilda individer genom att de ger nya perspektiv.
Josephine Selander är grundare av viryayoga – yogaformen där öst möter väst
