Varje yogastudio bör ha minst en terapeut
Som yogalärare får du ofta se hur dina elevers känslor frigöras på mattan. Men hur gör du för att ta hand om och bemöta det som kommer upp till ytan? Susanne Paulsson vill gärna se minst en terapeut på varje yogastudio.
Upp och ned, lyssnandes på en yogapodd en solig morgon. Att ligga på soffan med huvudet ned och armarna ovanför huvudet har kommit att bli lite av en vardagsrutin för mig sedan min yinyogalärarutbildning. Jag har förstått hur stel jag är i bröstryggen och att jag behöver öppna upp bröstet. Jag har också kommit att förstå att det händer något mer än bara stretching när jag gör just det. Plötsligt har jag blivit berörd av så mycket mer på ett helt annat sätt än tidigare, och känslorna har blivit innerligare. Lite som att trycka på en känsloknapp.
Lästips
Även om det, vad jag känner till, inte finns något vetenskapligt bevis för denna process är det vedertaget inom yogavärlden. Stretchandet av muskler och aktivering av nervsystem, körtlar och andningssytem sägs frigöra känslor och så kallade gömda känslominnen. Även praktiserandet av stillhet, uppmärksamhet och fokus inåt öppnar ett inre känsloliv.
Så varför vill vi komma i kontakt med alla dessa känslor? Känslor, såväl positiva som negativa, ger oss information om vad vi behöver i livet. Varje känsla kan ses som en budbärare med information om vad du behöver och hur du bör agera för att må bra. Känslor är flyktiga, de kommer och går och ändrar form. De flesta av oss har lättare för att känna och ta emot positiva känslor än negativa känslor, så som sorg, ilska, rädsla eller skam. Det är vanligt i vårt stressfyllda samhälle att vi undviker dessa känslor genom att hålla oss sysselsatta. För att kunna läka gamla sår och negativa minnen behöver vi dock våga bejaka också dessa negativa känslor, vara i dem, uppleva dem och sätta ord på dem.
Ge dig inte in och agera terapeut, utan uppmuntra elever med ett emotionellt smärtsamt bagage att söka sig till en psykolog eller en psykoterapeut.
Här har du som yogalärare en viktig funktion. Yogan kan med rätt hjälp bli ett fantastiskt sätt att träna sig i både acceptans, närvaro och självmedkänsla. Informera dina elever om känslor och yoga. Hur olika asanas kan väcka känslor av olika slag och samtidigt hjälpa dem att läka dem. Hur upplevandet av en negativ känsla kan bidra till läkandet av den. Hur en jobbig känsla som kan tyckas vara för evigt kan komma att försvinna. Uppmana till acceptans, och självmedkänsla till det som kommer upp. Skapa ett öppet klimat för sårbarhet. Ta väl hand om och lyssna till dina elever. Men. Ge dig inte in och agera terapeut, utan uppmuntra elever med ett emotionellt smärtsamt bagage att söka sig till en psykolog eller en psykoterapeut.
Yogan kan vara en hjälp för att frigöra känslan och träna sig på att våga ta emot den. Terapin kan hjälpa eleven att hantera och förhålla sig till känslan på ett djupare plan. Av den anledningen är yoga i kombination med terapi ofta en fantastisk metod. Min fasta övertygelse är därför att varje yogastudio borde hysa minst en terapeut. Allt enligt yogans devis; förena kropp med sinne.
Försiktigt, försiktigt tar jag mig upp från soffan och min upp-och-ned-värld. Wow, det pirrar i ryggen och sträcker i musklerna. Jag tar några första stapplande men dock så vakna och inkännande steg vidare in i livet.
