Pablo Neruda rekommenderar blå yllestrumpor till savasana-vilan
Pixabay
Annelie Bränström-Öhman ser en tendens till att vi växlar upp värdet på en företeelse genom att jämföra med en annan. Den syns även i yogans värld.
Det finns en tendens i våra dagar att vi växlar upp värdet på en företeelse, ett beteende eller en ålder genom att jämföra den med en annan. Som nu senast, i debatten om nya pensionsåldrar, när förre statsministern Reinfeldt klippte till med att 70 är det nya 50. Och varje säsong är det någon ny färg som är ”det nya svarta”. I vår och i sommar är det visst rosa som gäller.
När någon vårdutbildad person rekommenderar yoga ”som medicin”, för sänkning av blodtryck eller som stressterapi får yogan genast en doft av nystärkta vita rockar.
Yoga är förstås inget undantag. När någon vårdutbildad person rekommenderar yoga ”som medicin”, för sänkning av blodtryck eller som stressterapi får yogan genast en doft av nystärkta vita rockar. Som att en laboratoriegodkänd stämpel präglas in i yogamattans räfflade gummiyta.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Det kan kännas betryggande, för den som händelsevis betvivlat nyttan med en träningsform som varken gör ont eller smakar dåligt. Indirekt kan det också ge upprättelse åt oss som har hållit på med yoga långt innan det blev klassat som blodtrycksmedicin. För de flesta av oss är det ingen nyhet, även om vi håller på av den enkla anledningen att det får oss att… ja, må bra.
Yoga och poesi
Ett annat exempel är jämförelsen av yoga med poesi. Eller som det ofta heter: yoga som ”poesi i rörelse”. Poetry in motion. Det är en vacker tanke, men lite mer svårfångad. Som författare och litteraturforskare spetsar jag öronen lite extra när jag hör sådant. Genast börjar frågorna rassla i mitt sinne: vilken slags poesi då? Är det bara naturlyrik som harmonierar med pranaflödet? Som passar till berg, träd och solhälsningar?
I ett par amerikanska yogabloggar hittar jag inspiration, i berättelser om olika experiment med att förena yoga och poesi. Helt konkret, rytmiskt och sinnligt, men också som en slags emotionell träning. Till exempel Amber Burke, som gör listor med poesi som passar särskilt bra i olika sekvenser av ett yogapass. Och jo, visst handlar det en hel del om dikter om landskap och soluppgångar. Men inte bara.
Här finns också Pablo Nerudas underbara hyllning till sina blåa yllestrumpor som rekommenderas till savasana-vilan – i synnerhet i svala yogasalar med många kalla fötter. Tipset om att skandera Shakespeare-sonetter i talkör som uppvärmning kan möjligen vara något för en yogi med slumrande teaterdrömmar?
En annan bloggare, Victoria Williams, jämför poesiläsning med yoga och menar att det är lika poänglöst att skumläsa poesi som att zappa sig genom ett yogapass. Onekligen ligger det något i det.
Sociala medier gör något med vår uppmärksamhet
Flimret av sociala medier och streamade tv-serier som omger vår vardag gör något med vår uppmärksamhet. Med en smartphone i handen är det alltid frestande lätt att låta varje paus i en arbetsdag bli en vrå för scrollande istället för en stund för återhämtning.
Yoga är yoga, kanske någon vill invända. Rikt nog i sig självt för att räcka för kontemplation och närvaroträning. Eller sänka blodtrycket. Om det är det man vill åstadkomma. Och det stämmer naturligtvis.
Ibland, men inte alltid, öppnar jämförelser mellan ditt och datt dörrar till nya, djupnande innebörder. Rosa är förvisso en färg som står sig sprakande stark utan att växlas upp till det nya svarta. Och en sjuttioåring ska bära sin ålder med stolthet över vart och ett av de levda åren utan att känna sig pressad att smussla undan ett par decennier i ett ungdomligare kamouflage.
Men jag vågar påstå att det är lite annorlunda med yoga och poesi. När man väl börjat vänja sig vid tanken. Tänk, att få sträcka ut morgontrötta muskler till Walt Whitmans ”I sing the body electric”. Eller Edith Södergrans ”till fots / fick jag gå genom solsystemen…” Nog finns det plats. En stjärnsprakande, vindböljande, vågsusande plats. Vågar du göra den till din? Och vilken dikt skulle du välja då?
