Måste läraren ta på elever i yogaklasser?
Min yogalärare frågade om det var okej att hon rörde vid mig – jag tänkte att den som inte vill det nog heller inte hade kunnat (vågat) säga nej. Min fråga till Yogapanelen – måste yogalärare då och då korrigera sina elever för att kunna utföra sitt jobb?
Yogapanelens Angelica Majoros svarar:
Jag tycker att detta är en otroligt viktig fråga, som innehåller många dimensioner.
Ja tack, jag vill ha nyhetsbrev från Yoga för dig!
Ja tack, jag vill prenumerera på Yoga för dig och yogafordig.nu!
Det kan finnas situationer i yogaklassen där läraren upplever att den måste korrigera en elev. Då bör läraren i första hand ställa sig själv frågan: varför behöver denna elev korrigeras? Svaret på den frågan bör vara: för att eleven annars kan skada sig om den inte korrigeras. Hur korrigerar man då? Vi kan visa genom att använda vår egen kropp, vi kan ge verbala instruktioner, vi kan ta på eleven.
Fysiska korrigeringar/”hands on”-korrigeringar
Att ta på eleven tycker jag själv är oerhört problematiskt och bör inte göras, definitivt inte i klassammanhang (det vill säga i en yogaklass där andra elever befinner sig). Vi vet aldrig vad en elev har gått igenom i sitt liv. Den kan ha sexuella trauman, posttraumatiska syndrom, PTSD, av olika anledningar, stark integritet, svårighet för kroppskontakt, vill bara inte att någon annan tar på en, etcetera. Listan kan göras lång.
Sedan har vi dessutom det faktum att en elev kan ha gått igenom operationer, har vissa sjukdomstillstånd, fysiska trauman som läraren inte vet om. Det kan finnas mängder av fysiska anledningar till varför en person absolut inte bör korrigeras. Det krävs en gedigen utbildning medicinskt och även inom andra vetenskaper innan en lärare bör ta på en elev. Det handlar också till stor del om att visa respekt för eleven, dess integritet och läroprocess.
Demonstrera en position eller en korrigering
Problematiken med att visa/demonstrera är att det är lätt att tro att posen då ska se ut på ett visst sätt, som läraren visade. När jag gör den klassiska triangeln så ser den ut på ett sätt, men när en person som till exempel har en höftprotes, en stel psoasmuskel eller är svag i sina magmuskler gör den bör den se ut på ett annat sätt. En pose ser, och bör se, olika ut beroende på vem som gör den. Vi har alla olika fysiska förutsättningar och det är dessa som bland annat avgör hur en pose kommer att se ut.
Muntliga korrigeringar
Då har vi sedan det allra bästa sättet, enligt min mening, kvar att korrigera på. Det är genom att göra det muntligt. Detta är i sig en konst och kräver mycket övning, analys, reflektion och framför allt tålamod.
Jag tror att många saknar kunskap om hur man verbalt korrigerar elever. Det tycker jag är oerhört synd och jag tycker att alla utbildningar borde lägga ner mycket tid på detta. För elever där ute behöver hjälp och det är vårt jobb som lärare att hjälpa dem så gott vi kan. Men det är inte vårt jobb att begå övergrepp, vilket kan bli fallet om man börjar ta på sina elever (även om det såklart inte var tanken, men för vissa kan det upplevas så).
Det räcker med att en elev inne i en yogaklass upplever obehag vid en ”hands on”-korrigering för att detta inte ska göras.
Och det finns alltid någon i varje klass som gör det.
Jag har tidigare själv tagit på elever i yogaklassen, innan jag hade den kunskapen jag har idag. Jag kan nu se att jag förmodligen har utsatt någon elev för obehag och det är jag ledsen över. Jag har nu bättre kunskap, fler verktyg och kan hjälpa mina elever betydligt bättre än för många år sedan.
Jag har själv fått en hel del ”hands on”-korrigeringar, när jag tagit yogaklasser på olika studios. Och aldrig har läraren i fråga frågat mig om lov innan. De har bara kommit fram och tagit, vilket jag anser är fullkomligt oacceptabelt.
Tålamod och acceptans är två viktiga faktorer att beakta i detta ämne
Många lärare gör korrigeringar alldeles för tidigt, utan att korrigeringarna egentligen är nödvändiga. Det är som sagt viktigt att hjälpa folk om man ser att de håller på att skada sig på plats. Då behövs en korrigering. Jag upplever det dessutom ofta som om lärare korrigerar på grund av att de inte har tålamod eller förståelse för att eleven måste få ha sin egen läroprocess.
Saker måste få ta tid.
Det är under övningen, genom att pröva och pröva igen som man faktiskt lär sig. Det är resan som är lärandet. Slutdestinationen är bara ett resultat av det man har övat på. Det är precis som när barn håller på att lära sig något, både barnet och den vuxna måste ha tålamod, måste låta barnet öva själv, trilla, känna efter, hitta sin egen väg. Vi kan inte curla våra elever och vi kan inte tvinga dem att gå vår väg. Vi kan däremot finnas där och visa medkänsla och hjälpa dem på deras resa.
Vissa resor kan vara jobbiga att iaktta, men vi kan inte ta läroprocessen ifrån eleverna. Det är att stjäla elevens jobb (asteya), det är att begå övergrepp (ahimsa).
Vissa resor måste vi däremot lägga oss i, till exempel när eleverna eventuellt skulle kunna skada sig eller när de kommer med tidigare skador och olika sjukdomstillstånd. Då finns vi där och guidar samt ger extra stöd och hjälp. Allt landar egentligen i att alla lärare måste studera Yama och Niyama väldigt ingående och förstå innebörden av dessa innan de ger sig ut och undervisar elever.
Yama och Niyama är yogans två första steg och först efter dessa kommer Asana och Pranayama. Om alla lärare förstod innebörden av Yama och Niyama tror jag att mycket av problematiken ovan inte skulle existera. Detta är också något som jag önskar skulle ingå, diskuteras och problematiseras i alla yogautbildningar. Oftast får man lära sig orden men inte innebörden.
Nu tror jag inte att någon yogalärare medvetet vill skada någon eller stjäla någon annans läroprocess. Detta bygger naturligtvis på okunskap och omedvetenhet kring dessa frågor. Det finns dock ett stort problem och det är att många yogalärare tror att alla kroppar ser likadana ut och att alla fungerar och lär sig på samma sätt som en själv.
Detta är dock en annan fråga, en viktig sådan, som förtjänar en egen fördjupning, reflektion och analys.
Ställ din fråga till Yogapanelens experter!
