”Hur ser ditt gränssnitt ut mot omvärlden?”
Göran Boll om en strävan mot att vara sann.
– Hur ser ditt gränssnitt ut mot omvärlden? När jag nyligen ställdes inför denna fråga fick det mig att börja reflektera, både avseende mig själv personligen, och i ett vidare perspektiv kring oss alla.
Vad är ett gränssnitt och hur ser våra gränssnitt gentemot varandra egentligen ut? Hur interagerar vi med, mot och mellan varandra? Inom system- och kommunikationsteori resonerar man i termer av hur olika system ansluter till varandra och hur de medier/kanaler som förbinder oss användare/människor med varandra fungerar – du i relation till och i förbindelse med din familj, din partner, dina grannar, lärarna i dina barns skola, dina vänner, kollegor, rena främlingar och så vidare. Vad är viktigt för dig och hur agerar du i dessa olika sammanhang?
Dessa är jättesvåra frågor. Våra respektive gränssnitt blir i slutändan mycket en produkt och syntes av våra individuella livspräglingar, resultatet av årtionden av väl upptrampade inre synaps-stigar.
” Att bara vara den man är och inte försöka låtsas vara någon eller något man definitivt inte är.”
En följdfråga jag samtidigt fick var: Har yogan förändrat ditt eget gränssnitt? Den var lättare. Jo, det har den. Oavsett hur jag eventuellt tänkte och resonerade kring detta tidigare i mitt liv, med 25 år av yoga och yogiskt tänkande innanför västen så utgår mitt gränssnitt idag från att göra allt så enkelt, tydligt och schysst som möjligt, både för mig själv och för alla omkring mig. Intentionen innefattar en strävan mot att vara sann i det jag kommunicerar, att utan att såra andra – och när jag har något att säga – säga som det är.
Som yogalärare, utbildare, föreläsare med mera pratar jag naturligt en hel del i jobbet, men så snart jag får möjligheten så lyssnar (och läser) jag hellre än jag pratar. Jag vet att jag i och för sig säkert kan en hel del saker och förmodligen har en del klokskap att förmedla – men jag vet lika glasklart att jag har desto mer att lära – och jag älskar att det finns så mycket att lära!
En mun, två ögon, två öron – naturens evolutionärt entydiga inställning till arbetsfördelningen i dessa sammanhang är glasklar: 20 procent prat, 80 procent lyssna och titta (läsa).
Senast jag kollade på Amazon erbjöd de närmare 200 000 titlar avseende de för mig högintressanta sökreferenserna: yoga, meditation, mindfulness och chakra. I samband med en föreläsning om tantra nyligen hörde jag att det dessutom finns mer än en miljon volymer skrivna om chakrasystemet på sanskrit, som ännu inte är översatta till några andra språk – där kan man snacka om gränssnitt!
Jag skulle med andra ord, efter att ha lärt mig sanskrit, kunna läsa en ny chakrabok om dagen, och om jag levde i 30 år till, ändå bara hinna plöja mindre än en procent av alla dessa böcker. Det finns så mycket kunskap!
En annan facett av mitt yogiska gränssnitt idag handlar om en strävan efter autenticitet. I mötet med andra och gentemot mig själv. Att bara vara den man är och inte försöka låtsas vara någon eller något man definitivt inte är. Att se klart hur det faktiskt är – att man bara är en vanlig snubbe, som hittat sin grej (kul för dig Göran). Det är väldigt avslappnande, räcker väldigt långt och förenklar ens olika gränssnitt oerhört.
En tredje viktig facett är den om tacksamhet. 2007 var den japanske forskaren Masaru Emoto i Sverige i samband med lanseringen av en av sina böcker.
Han föreläste om vatten som informations- och intentionsbärare – vatten som bärare av medvetenhet! Jag var där och fick efteråt en möjlighet att vara med och intervjua honom för tidningen Svensk yoga (2007-2008). I sin forskning utsatte han vatten för olika typer av påverkan och budskap, frös sedan vattnet och fotograferade iskristallerna som bildades. En av de märkligaste upptäckter han gjorde var att när vatten behandlades med budskapet kärlek och tacksamhet så skapades en struktur som inte bara tålde mikrovågor från mikrovågsugn – vattnet bildade också sanslöst vackra iskristaller!
Jag inspirerades djupt av detta i gränssnittet gentemot mig själv och i min kvällsmeditation riktar jag sedan dess djup tacksamhet, både mot livet – och mot de 30-40 liter (ofruset) vatten min kropp består av. I dessa stunder händer det inte helt sällan att någon av mina två katter elegant hoppar upp i husses famn för lite purrigt meditativ nu-närvaro. Gärna mjukt hållen av husse, som en bebis och bli kliad både under hakan och på magen.
Små oförglömliga perfekta meditationsstunder där vi båda (människa och katt) är fullständigt överens om att nuets kärleksfulla magi oss emellan är det kanske häftigaste gränssnittet av dem alla.
I ett yttre och vidare perspektiv ändras nu också mitt personliga yogiska gränssnitt mot omvärlden.
För mig personligen har yogan inneburit en djup och omvälvande livsresa. Härom året viskade en av mina inre ”gränssnittsväktare” i mitt öra att det blivit dags att tweaka mitt yogiska gränssnitt ut mot världen en smula.
Ur dessa viskningar och en uppsättning rätt vaga kartkonturer växer nu så sakta ett helt nytt gränssnitt fram, ett projekt som på något sätt är länkat till yogans allra djupaste rötter – yoga som bärare av medvetenhet – där yogan i mitt liv bidrar till själva medvetandegörandet i processen!
Vart åt detta nya gränssnitt bär – har ännu ingen aning – så medveten är jag inte ännu. Jag fortsätter lyssna inåt och tar ett steg i taget.