Göran Boll: Att vara yogalärare är som att vara biovaktis
Anton Svedberg
Göran Boll minns när han klippte biobiljetter – och ser flera likheter mellan biovaktisen och yogaläraren.
Jag fick nyligen en fråga av en person som själv inte höll på med yoga:
– Hur är det egentligen att vara yogalärare?
Hur svarar man på det? Jag, som utbildad lärare, som arbetat med yoga på heltid i över tjugo år och dessutom utbildat hundratals, kanske mer än tusen andra i detta yrke, jag borde ju kunna svara på en sådan fråga. Jag tänkte efter en stund och sa sedan:
– För mig är det ungefär som att vara biovaktmästare.
Frågeställaren, som var en man, förstod inte alls denna liknelse utan bad mig att förtydliga, hur tänkte jag där? Jag som lärare sitter ju där, längst fram i yogarummet, framför 20-30 personer, i vars ögon jag som lärare är en auktoritet som under 60-90 minuter guidar dem djupt in i fridfullt välmående, balans och ren bliss – en biovaktis.
”Du kommer antagligen inte ens ihåg hur jag ser ut. Jag var bara den som öppnade dörren åt dig, resten gjorde du själv, resten var du. Punkt.”
Jag berättade då att jag i tidiga 20-årsåldern under flera år arbetade som biovaktmästare, på en av de stora biograferna på Kungsgatan i Stockholm. Då ett flaggskepp med flera salonger, numera nedlagd. Som filmintresserad yngling såg jag naturligtvis själv alla filmer vi visade och gärna flera gånger om. Så jag vet precis hur bra den där filmen är som du ska se ikväll, när jag öppnar dörren åt dig som biobesökare. Jag vet vilken upplevelse du har framför dig när jag lite snitsigt med ena handen river din biljett, som du själv betalt för, och ger dig din del av biljetten med orden:
– Rad 9, plats 38 – välkommen!
Jag öppnar dörren, låter dig som besökare själv gå igenom den och in i salongen. Eventuellt, om ljuset redan släckts så visar jag dig till din rätta plats, där du sätter dig ner och avnjuter den film som jag redan sett, som du nu får den fulla panoramaupplevelsen av.
När du sett klart filmen och går ut från bion så har du din egen upplevelse med dig och du är i det sammanhanget helt ointresserad av mig som person. Du kan ha olika typer av känslor med dig ut från bion, kanske starkt kring handlingen, skådespelarna och regissören. Jag som biovaktmästare har dock ingen del i denna din upplevelse, i dessa dina känslor. Du kommer antagligen inte ens ihåg hur jag ser ut. Jag var bara den som öppnade dörren åt dig, resten gjorde du själv, resten var du. Punkt.
Då förstod han liknelsen. Det där lät ju inte så sexigt. Han hade en helt annan bild av detta jobb, hade tänkt mer i banor av hjälte, coach, vägvisare, stark ledare, räddare i nöden, och en del andra, ännu häftigare, coolare epitet.
Jag berättade då att i den tantriska kundaliniyogatradition jag är tränad i så blev jag från start entydigt instruerad i att som lärare lämna kvar jaget utanför yogarummet. När jag sätter mig på mattan inför gruppen så är min roll att agera antenn för någonting djupare, större och mer kraftfullt än mitt eget ego (hur stort det än må vara). Min uppgift är att hålla energin i rummet och detta görs bättre ju renare jag är som kanal och antenn. Jag fick dessutom veta att mitt jobb var att ge allt – och göra mina elever tio gånger bättre på det här än jag själv var.
Några av de bästa lärare jag både mött och själv utbildat genom åren är de som har haft med sig något tungt i den egna ryggsäcken. Kanske en tuff prägling från barndomen, ett trauma, en sjukdom eller annan svår upplevelse. De har kommit till yogan som en form av terapi, för att bli hjälpta ur sin depression, sina ätstörningar, sin migrän, svåra blodbristsjukdom eller astmatiska allergi.
MER AV GÖRAN
När yogan hjälpt dem med detta blir de intresserade av att själva fördjupa och förkovra sig, och utbildar sig då till instruktörer, lärare och terapeuter i yoga. Med sina specifika, unika upplevelser och erfarenheter blir de sedan ofta väldigt väl skickade att förmedla yogan vidare till andra i samma situation som de själva varit i. Deras egna resor och tidigare ryggsäckar skapar ofta en stor ödmjukhet i dessa lärare.
Intresset för att utbilda sig till yogalärare ökar dramatiskt idag. Nya och ibland lite galna yogaformer ser löpande dagens ljus, med ölyoga och yoga med geten som några aktuella exempel. Lärarens roll och synen på läraren har i denna utveckling förändrats genom de snart 125 år som yogan funnits i väst. Från upphöjda, nästan lite mytiska swamis och gurus från Himalaya till dagens ibland lite mer fitnessorienterade hälsocoacher.
Starka marknadskrafter som tydligt insett yogans potential är idag också med och formar bilden av yoga och av yogaläraren utifrån sina kommersiella intressen.
Men det finns ett yogiskt uttryck som säger att även om yogan alltid anpassat sig efter den tid och den epok inom vilken den verkar – så har den gjort detta utan att förlora sin kärna, sin själ. Yoga förblir yoga.
Alla har förstås sin egen bild av allt detta. För mig kommer den bästa läraren alltid att vara vägvisaren, den som med stor ödmjukhet strävar mot att med så enkla medel som möjligt ge utövaren så vassa verktyg som möjligt – för ökad insikt och medvetenhet.
Om läraren sedan är man eller kvinna spelar mindre roll. Idag är åtta, kanske till och med nio, av tio utövare och lärare kvinnor. Jag tror det skulle vara positivt för oss alla om fler killar både började ”gå mer på bio” – och även utbildade sig till ”biovaktmästare”.
Göran Boll är internationellt diplomerad yoga- och meditationslärare i kundaliniyoga, och grundare av Mediyogainstitutet.
