Där själen är fri är det riktigt högt i tak
Pexels
Lågt i tak är en bromskloss för nya, fräscha idéer, menar den ständigt inåtlyssnande Göran Boll.
När Mikael på Yoga för dig och jag spånade kring teman för framtida krönikor sade han, lite kryptiskt: ”….gärna en krönika på temat frisk luft/högt i tak” – och sedan sa han inget mer! Så jag fick börja fundera på egen hand, associera och reflektera kring dessa begrepp.
Högt i tak är också positivt när vi syftar på ett öppet diskussionsklimat, sammanhang där man kan uttrycka sig fritt utan att behöva ta hänsyn till formella strukturer eller omgivningens förväntningar.
Jag vet ju att frisk luft är ett av de nationella miljömål som Riksdagen beslutade om redan för 20 år sedan. Luften ska enligt beslutet vara så ren att människors hälsa, djur, växter och kulturvärden inte skadas – mål som enligt Miljövårdsverket dock inte har uppnåtts.
Trots att vi med europeiska mått mätt visserligen har relativt låga halter av luftföroreningar så dör ändå 7 600 personer varje år i förtid (nästan en i timmen) på grund av exponering för bland annat kvävedioxid – en ökning med 2 000 på fem år. Stort individuellt lidande, sammanlagda hälsokostnader för samhället på 56 miljarder per år (en dryg miljard i veckan) och då är vi ändå milt drabbade. I Kina dör 4 000 personer varje dag(!) av luftföroreningar – och lika många i Indien.
Jag tänkte sedan på begreppet ”vi behöver lite frisk luft här inne” utifrån betydelsen att vädra ut gammalt och släppa in nytt, applicera en ny fräsch, innovativ approach på en situation, släppa upp nya personer på scen och så vidare. Den betydelsen kommer osökt upp när man tänker på hur våra politiker bland annat hanterade senaste valresultatet.
Yogiskt sett är frisk luft en viktig, absolut grundläggande komponent i våra långa djupa andetag och all annan pranayama. Taskig innerstadsluft reducerar de så livsviktiga negativa joner jag pratade om i artikeln om Bosniens pyramider. Jag har två jonisatorer och sju saltlampor i mitt yogarum för att öka halterna av negativa joner där.
Högt i tak var den andra nyckelfrasen. Vi gillar normalt sett högt i tak, jämför lyriskt gamla sekelskiftesvåningar som har 3-3,5 meter till tak med nyproduktionens mer klaustrofobiska 2,40. Högt i tak är också positivt när vi syftar på ett öppet diskussionsklimat, sammanhang där man kan uttrycka sig fritt utan att behöva ta hänsyn till formella strukturer eller omgivningens förväntningar.
Högt i tak på riktigt innebär att det finns en ömsesidig respekt, ingen mobbas eller trakasseras för sina åsikter, man litar på och uppskattar varandras olikheter, alla får ta plats. Nya idéer och innovationer föds nästan aldrig i sammanhang där det är lågt i tak. Högt i tak välkomnar förändringar som princip.
Buddha sa just det, att det enda konstanta i tillvaron är förändringen.
Hög takhöjd innebär ett tillåtande klimat där det är okej att göra fel, vilket ökar modet och viljan att tänka utanför boxen och presentera nya idéer på nya spännande sätt.
Så har vi det i yogans värld …eller?
Den yogiska innovationsförmågan verkar helt sakna yttre gränser. Antalet yogaformer har gått från en handfull traditionella till dagens kanske 300 hybridvarianter. Hur många olika typer av tajta yogapants och toppar man kan skapa verkar också helt gränslöst.
Så, hur högt i tak har vi det? Är det då så att yogan är befriad från dogmatism, pekandes med hela handen, strikta klädkoder och andra oyogiska lågt-i-tak-fasoner? Vilken är din upplevelse?
Allt fler börjar träna yoga, enligt en artikel i The Guardian från 2017 hade antalet utövare i USA gått från 20 till 36,7 miljoner på fem år. I Sverige passerade vi 2018 miljonstrecket. Globalt omsätter yogan som industri mer än 80 miljarder dollar, cirka 700 miljarder kronor.
Så, hur högt i tak har vi det? Är det då så att yogan är befriad från dogmatism, pekandes med hela handen, strikta klädkoder och andra oyogiska lågt-i-tak-fasoner? Vilken är din upplevelse?
För mig har behovet av frisk luft och högt i tak inneburit att jag hela tiden strävat vidare, ut ur sammanhang där det inte varit eller känts så. För mig har yogan alltid handlat om just yoga. Det har handlat om yogans essens, lyssnandet inåt – det där vanvettigt spännande lyssnandet inåt, om att släppa själen fri, snarare än fastna i en viss form.
Där själen är fri där är det riktigt högt i tak!
