Aloe vera? Nej, jag pratade om ayurveda…
Hanna Rydén berättar personligt om hur hon kom tillbaka till livet via ett yogainstitut med ayurvedaklinik. ”Jag var för frisk för att läggas in på psyket och för sjuk för att åka på yogaretreat”, skriver hon.
Det skär sig direkt med läkaren på den öppenpsykiatriska kliniken i Malmö. Vi har två vitt skilda perspektiv på människans hälsa.
Jag försöker få henne att förstå att jag är restriktiv mot antidepressiv medicin. Jag tror att obalanser som depression är kroppens sätt att signalera att saker och ting inte står rätt till. Så kallade lyckopiller lägger enligt mig bara locket på till rummet där vi kan hitta svaren.
Därför lockas jag av den flertusenåriga indiska läkekonsten ayurveda. Men den psykiatriska läkaren har aldrig hört om det där. Trots att jag säger det gång på gång missuppfattar hon det som att jag pratar om den gröna liljeväxten aloe vera. Det är också det som hon skriver i sjukjournalerna som jag läser i efterhand.
Vi befinner oss nu under sensommaren 2013. Enligt läkaren lider jag av blandade ångest- och depressionstillstånd. Jag skulle hellre vilja kalla det för tio månaders helvete av depression och ångestattacker. Jag sover inte om nätterna, kan varken uttrycka mig i tal eller skrift och ältar ständigt. När en vän ska gifta sig försöker jag dansa men kroppen lyder inte. Och jag som älskar att dansa och är känd för att alltid stanna längst på dansgolvet. Det är som att någon klippt av nerverna mellan hjärnan och kroppen. Hjärnan känns död.
Trots min övertygelse tar jag ångestdämpande medicin under vissa perioder. Jag gör det för min mammas och mina vänners skull. För att ge dem hopp. Tabletterna minskar inte ångesten, tvärtom. Min balans och blodcirkulation försämras också. Jag får utslag på kroppen, får ofta hjärtklappning och känner mig avtrubbad.
Läkarens reaktion på att medicinen inte fungerar är att höja doseringen. Jag vägrar. Det är som att jag hamnat i en återvändsgränd. Jag är för frisk för att läggas in på psyket och för sjuk för att åka på yogaretreat. Maniskt letar jag efter ett alternativt sätt att läka på. Jag träffar en healer i Dalarna, rensar tarmen med vetegräs på ett rawfoodställe utanför Stockholm, diskuterar livet med nunnor på Rögle kloster utanför Lund och stängslar hagar på en hästgård på Österlen.
Allt i jakten på att få svar på: Vad är det som är fel med mig? Och hur kommer jag ur skiten?
Två år har nu passerat sedan jag tog beslutet att flytta till Nainital. Tjugofyra månader utan ångest, depression och sömnlösa nätter.
Första gången det vänder är när jag under några veckor besöker ett yogainstitut i Indien med tillhörande ayurvedaklinik. De kombinerar yoga, meditation, ayurvediska behandlingar och läkarsamtal. Äntligen en helhetssyn! Jag får mersmak och bosätter mig under en längre tid hos en terapeut i Nainital i den indiska delen av Himalaya. Hon är den första terapeuten som får mig att stanna upp och vara i nuet. Förutom våra dagliga samtal tipsar hon om yoga- och andningsövningar mot ångest och hur jag borde äta enligt min dosha, kroppstyp. Jag tillbringar mycket tid med mig själv i tystnad och tar tag i all obearbetad skit som skilsmässan, uppsägningen, barndomen och självföraktet.
Två år har nu passerat sedan jag tog beslutet att flytta till Nainital. Tjugofyra månader utan ångest, depression och sömnlösa nätter. Jag nyper mig själv i armen varje morgon för att vara säker på att mardrömmen är över.
Jag är glad över att jag orkade kämpa mot läkarens rekommendation att välja piller som en lösning. Jag gav mig inte förrän jag hittade ett alternativt sätt som passar för mig. Vad som är viktigt att understryka här är att jag inte påstår att all medicin är dålig och att alla ska göra som jag. Jag bara önskar att den svenska sjukvården öppnar upp inför alternativa behandlingsformer som exempelvis ayurveda och utgår från ett helhetsperspektiv när de möter en ny patient.
Som tur är börjar det hända saker i Sverige. Ett tecken bland många är att det pågår flera studier om mindfulness och yoga på etablerade forskningsinstitut.
Jag är säker på att framtidens psykiatriska läkare kommer att känna till skillnaden mellan ayurveda och aloe vera.